Hur fastar man efter ett år som varit en enda lång fasta? Här kommer tips på glada rutiner inför påsk

fasta.

Kanske årets fasta inte handlar om att avstå, utan om att få in något som gör att du orkar till påsk

25.2.2021 kl. 16:58

När våra liv stängde ner förra våren kastades vi in i en ny tillvaro, med nya regler. Förra våren träffade jag en massa människor som påstod att de tyckte det var underbart. Äntligen tid för familjen! Ah, de underbara promenaderna i naturen! Att få baka, sticka och pyssla! Nu insåg alla äntligen hur hemskt det var med den överfyllda kalendern.

Nu hör jag inte mycket sådant längre. Jag hör mest gnäll: Jag orkar inte mer. Jag blir galen av att inte få träffa människor. Jag är letargisk, månne jag är depressiv? Jag hatar möten på skärm. Jag saknar kafferummet. Jag saknar fester, mingel, teater, utställningar, gudstjänster! Jag saknar att sitta med andra runt ett bord och studera alla de där små mikrominerna som säger oss om någon egentligen är lite ledsen eller lite glad.

Här kommer en lista över grejer som gör att jag fortfarande är vid mina sinnen. Kanske du kan plocka in något i din fasta? Kanske årets fasta inte handlar om att avstå, utan om att få in något som gör att du orkar till påsk.

1. Dansa.

Jag har aldrig varit en diskodrottning men nu är jag det. Det finns forskning på att vårt humör förbättras när vi lyssnar till glad musik. En upplivande låt på forskarnas lista är Abbas klassiker Dancing Queen. Det här är vad jag gör nästan varje kväll: sportkläderna på, trådlösa hörlurarna i öronen, tryck på play. Jag kör Abbas Greatest Hits och hoppar över de långsamma låtarna. Alternativt: kör lovsång. Det finns en massa lovsångslistor exempelvis på Spotify, och där finns mycket med hög energi som lämpar sig väl för dans. Dansstil: Mycket fri, gärna expressiv. Är du arg eller irriterad hjälper det att dansa som om du boxades.

2. Flödesskriv.

Att flödesskriva handlar om att satsa tjugo minuter eller tre handskrivna sidor på att skriva av sig allt som finns i huvudet. Den här rutinen är bra särskilt om den görs regelbundet, gärna dagligen. Vissa använder flödesskrivning som ett sätt att värma upp sig inför sitt ”riktiga” skrivande eller skapande. Eftersom tanken är att man inte ska rätta, läsa igenom eller visa för någon vad man skrivit blir inte tröskeln så hög. Det finns en hel del forskning som pekar på att det kan vara bra att använda flödesskrivning som ett terapeutiskt verktyg. Då handlar det om att skriva om traumatiska händelser och hur de påverkat dig själv och ditt liv.

3. Plantera något.

I förpuberteten planterade jag en apelsinkärna och såg den växa. Jag vill minnas att jag kallade den ”Alex”. Idag är jag för lat för att vänta på resultat så jag gick till blomaffären och köpte en blomma till mitt arbetsbord. Den står på mitt skrivbord, strax bakom datorn. Jag måste komma ihåg att vattna den. Den växer. Jag känner på bladen och undrar om den kanske är för torr. Jag har blivit så fäst vid den att jag funderar på att ge den ett namn.

4. Gå på dejt med dig själv.

Julia Camerons klassiska bok The Artist’s Way har ett bra tips för gråa veckor som aldrig slutar med en stor, sprudlande söndagsmiddag med minst femton deltagare. Gå på dejt med sig själv! Det vill säga: fundera på vad som kunde ge dig mer energi och gör det. Cameron föreslår exempelvis en konstutställning, och det går ju inte just nu. Men kanske du kan gå på konsert via Youtube? Kanske du kan läsa en diktbok? Kanske du tar dig till en strand med en kaffetermos och sätter dig på en sten? Poängen är att det är du och du. Inte du och din man eller dina barn eller systerdottern som behövde barnvakt eller mormor som känner sig ensam. Du tar dig själv under armen och du gör något som du tycker är roligt. Du prickar in det i kalendern.

5. Gå på bönepromenad.

Känner du någon som brukar be? Gå med en eller flera vänner på bönepromenad. Jag och mina vänner kör så här: Först promenerar vi. Alla får turvis berätta om sin vecka, om sina bekymmer och glädjeämnen. Sedan ber vi. Vi sitter på en sandlådskant eller står intill en snödriva eller samlas i en väns växthus – jo, det är kallt, men mysigt ändå! Sedan ber vi för alla i tur och ordning. Jag märker att även om jag inte orkar be för mig själv orkar jag alltid be för mina vänner.

6. Städa.

Eftersom man ändå sitter inlåst i sitt hem mest hela tiden kan man lika gärna försöka se till att det är trevligt där. Jag har satsat mycket på det rum där jag jobbar. Jag har valt ut en matta som jag tycker om. Gardiner som jag vill ha. En snygg stol, tyvärr något obekväm (de bekväma var för fula för mig och jag hade inte råd med en som var både vacker och ergonomisk). Jag hatar att städa men mitt rum städar jag faktiskt. Det fantastiska med att städa ett rum som behöver städas är att man genast ser sina händers verk. Det är underbart att sova i rena lakan. Det är härligt att wc:n är ren. När allt är så kringskuret blir jag glad av det lilla: Tvål som doftar lavendel. Ett snyggt vattenglas. Mina filtpennor, de som är precis helrätt och som bara finns att köpa på ett ställe.

7. Var snäll mot dig själv.

För många av oss har coronaåret varit en träning i att ha tålamod – allra mest med sig själv. Sig själv måste man släpa med sig hela tiden, och jaget verkar dessutom vara en gnällig typ. Min kollega Ulrika säger att hon har blivit bättre på att prata snällt med sig själv under det här året: ”Klart att du är ledsen över att inte få träffa dina föräldrar, det förstår vem som helst! Förstås är du trött nu, men det kommer att bli bättre. Det står ju redan i Predikaren: Allt har sin tid.” En övning i självmedkänsla är att skriva några rader på en lapp, som man bär med sig i väskan. På min lapp står det: ”Just nu känner jag smärta. Att känna smärta är mänskligt. Må jag bära mitt lidande med ömhet. Må jag ge mig själv den medkänsla jag behöver.”

Text: Sofia Torvalds


Världen. "I varje möte med en annan människa kan vi se mer eller mindre. Oftast väljer vi att se mindre." 16.1.2009 kl. 00:00

Samhälle. Finländare uppskattar missionsarbete. Det visar en nationell undersökning. 17.1.2009 kl. 00:00

Samhälle. Representanterna för Kyrkans Utlandshjälp betonade att inga omständigheter rättfärdigar att humanitära mål beskjuts. 16.1.2009 kl. 00:00

Kyrka. På söndag tar festårets huvudevenemang plats i domkyrkan i Helsingfors. 16.1.2009 kl. 00:00

Världen. Kyrkans Utlandshjälps tre lastbilar med mat, mediciner, läkarutrustning och filtar nådde på tisdag nödlidande civila i Gaza. 14.1.2009 kl. 00:00

Människa. "Jag vill vara tillgänglig för församlingarna i stiftet och hoppas att tröskeln att ta kontakt med mig i frågor som berör arbetshälsa ska vara låg" 16.1.2009 kl. 00:00

Människa. Dagens skörtar beskylls för att ha utvecklat en tradition som ger dem rätt att släppa på tyglarna och ta sig friheter som man inte godkänner inom andra traditioner. 15.1.2009 kl. 00:00

Kyrka. I mitten av mars inleds kandidatnomineringen i biskopsvalet. Kyrkpressens läsare tycker till om kandidater. 15.1.2009 kl. 00:00

Kyrka. ”För oss samman” är temat för den ekumeniska böneveckan 18–25 januari. 15.1.2009 kl. 00:00

Kyrka. I dag inleds Finlands största resemässa i Helsingfors. Också kyrkan är med och präst finns på plats under hela mässan. 15.1.2009 kl. 00:00

Människa. Gustav Björkstrand besöker Rom och Vatikanen under den ekumeniska böneveckan. 14.1.2009 kl. 00:00

Samhälle. Ett par tusen demonstranter slöt upp i Helsingfors centrum i går kväll för att uttrycka sitt stöd för Israel. 14.1.2009 kl. 00:00

Insändare.   "Kärleksbevis till att fylla ett hjärta till bredden... är orsak nog, att dö för denna sång!" brukade texten lyda i en av de lovsånger vi sjöng på ungdomssamlingarna. För mig förblir kärlek ett diffust tema. Otaliga gånger talas om kärlek i Bibeln, men hur ska denna kärlek komma till sin rätt i vardagen? Vad innebär kärlek? Är det att överse med någons felsteg? Att avstå från att klämma åt någon som man, mänskligt sett, skulle ha all rätt att klämma åt? Kärlek är, enligt mig, i första hand att ha en "kaveris" attityd En kaveri är ju i regel beredd att överse med, eller i varje fall förstå, ens brister och felsteg - om det är en bra kaveri, vill säga. För numera väcker, av någon anledning, ordet "kärleksbevis" en motvilja i mig. Kärleken ska väl vara tydlig och läkande nog i sitt uttryck såsom den är?  Inte ska den väl behöva "bevisas?" Men som så många andra lovsånger, är sången jag ovan reciterar överdriven och dramatisk. Att "dö för denna sång" har säkert varit avsett att låta som någonting underbart. Men jag kan inte annat än uppfatta det som ett krav. Någonting motbjudande. Vad som för mig är orsak att dö för någonting överhuvudtaget, önskar jag själv få definiera - om det nu går så långt att det valet blir aktuellt. Lovsångerna kan nämligen inte infånga mitt hjärtas hemliga längtan. För till vad nyttar ett "kärleksbevis", om så uttryckt i en sång, som man måste vara beredd att, symboliskt eller verkligt, "dö", för? Jag önskar möta en Gud som vill vara mig nära här i livet. Inte enbart i dödens sken, eller i vanmaktens. En Gud som inte avkräver mig lojalitetsbevis i någon form, utan som räknar med mig för att Han i så fall känner mig. 14.1.2009 kl. 00:00

Insändare.  "Kärleksbevis till att fylla ett hjärta till bredden... är orsak nog, att dö för denna sång!" brukade texten lyda i en av de lovsånger vi sjöng på ungdomssamlingarna. För mig förblir kärlek ett diffust tema. Otaliga gånger talas om kärlek i Bibeln, men hur ska denna kärlek komma till sin rätt i vardagen? Vad innebär kärlek? Är det att överse med någons felsteg? Att avstå från att klämma åt någon som man, mänskligt sett, skulle ha all rätt att klämma åt? Kärlek är, enligt mig, i första hand att ha en "kaveris" attityd En kaveri är ju i regel beredd att överse med, eller i varje fall förstå, ens brister och felsteg - om det är en bra kaveri, vill säga.För numera väcker, av någon anledning, ordet "kärleksbevis" en motvilja i mig. Kärleken ska väl vara tydlig och läkande nog i sitt uttryck såsom den är?  Inte ska den väl behöva "bevisas?" Men som så många andra lovsånger, är sången jag ovan reciterar överdriven och dramatisk. Att "dö för denna sång" har säkert varit avsett att låta som någonting underbart. Men jag kan inte annat än uppfatta det som ett krav. Någonting motbjudande. Vad som för mig är orsak att dö för någonting överhuvudtaget, önskar jag själv få definiera - om det nu går så långt att det valet blir aktuellt. Lovsångerna kan nämligen inte infånga mitt hjärtas hemliga längtan. För till vad nyttar ett "kärleksbevis", om så uttryckt i en sång, som man måste vara beredd att, symboliskt eller verkligt, "dö", för? Jag önskar möta en Gud som vill vara mig nära här i livet. Inte enbart i dödens sken, eller i vanmaktens. En Gud som inte avkräver mig lojalitetsbevis i någon form, utan som räknar med mig för att Han i så fall känner mig. 14.1.2009 kl. 00:00

Kyrka. Lastenkirkko.fi vänder sig till barn i förskole- och lågstadieålder. 13.1.2009 kl. 00:00

Förnyelse. Pastor Keld Dahlmann arbetar med att hjälpa nya och gamla församlingar att bli livskraftiga och växande. Nu besöker han Helsingfors. 9.5.2018 kl. 11:52

asylpolitik. Solen sken över ett välfyllt torg i Jakobstad på lördagsförmiddagen. Men det tema som lockat cirka 500 personer dit var inte lika positivt. Manifestationen var ett uttryck för missnöje över det man upplever som en inhuman finländsk flyktingpolitik. 28.4.2018 kl. 13:48

Kyrkpressen. En chockhöjning av postens distributionsavgifter tvingar Kyrkpressen till inbesparingar. Under sommarmånaderna utkommer tidningen varannan vecka. 26.4.2018 kl. 20:52

PROFET. Jordan Peterson är Youtube-ålderns vishetslärare, och unga män följer honom i stora skaror. Kan en äldre herre som uppmanar killar att rycka upp sig och stå raka i ryggen vara farlig? Kanske. 26.4.2018 kl. 16:48

Understöd. Sund-Vårdö församling för det största enskilda byggnadsunderstödet från Kyrkostyrelsen bland församlingarna i Borgå stift. Understödet på 74 700 euro är för det första skedet av renoveringen av Sunds gamla prästgård. 25.4.2018 kl. 14:05