Mats Björklund är djuruppfödare och troende.

Kolumn ledde till köttdebatt i kyrkan – prästen Kari Kuula: Mjölk- och köttproduktionen "Satans verk"

debatt.

Är mjölk- och köttproduktionen "Satans verk" eller något som välsignas av Gud? De här frågorna debatteras efter en omstridd kolumn i tidningen Kirkko & Kaupunki.

28.1.2021 kl. 14:23

För ett par veckor sedan publicerade den kyrkliga tidningen Kirkko & Kaupunki en kolumn av prästen och författaren Kari Kuula. Den handlade om köttproduktion, och väckte snabbt stor uppståndelse. Centralförbundet för lant- och skogsbruksproducenter MTK:s ordförande Juha Marttila frågade sig om kolumnen kunde anses utgöra ärekränkning och uppvigling riktad mot en viss yrkesgrupp.

Ärkebiskop Tapio Luoma reagerade på kolumnen genom att skriva att det inte är kyrkans uppgift att få jordbrukare att känna sig skyldiga utan att stöda dem.

Kirkko & Kaupunkis chefredaktör Jaakko Heinimäki konstaterade att kolumnen var ”halvfärdig”, och den togs förra veckan bort från tidningens hemsida. Kuula har själv konstaterat att kolumnen drog all djurhållning över en kam, vilket var fel.

Kolumnens rubrik lyder: ”Att djur används i köttindustrin påminner om Satans gärningar – Jesus följare kan inte delta i missbehandling av djur.” I texten står det bland annat så här: ”Också den oskyldiga mjölken är en fruktansvärd produkt när man tänker närmare på det: kon konstbefruktas, kalven tas ifrån den och sedan mjölkas kon till utmattningens gräns.”

Kuula kallar kött- och mjölkproduktionen ”sataniskt grym” och menar att Jesus, som hjälpte lidande och svaga, med säkerhet skulle ingripa i köttindustrin. Han tänker sig också att om Jesus föddes i en produktionsanläggning för djur skulle han ändra på sina planer och ingripa i djurens lidande. ”Det är inte människorna som behöver en frälsare, utan djuren som lider i dessa koncentrationsläger.”


Läcka utanför bubblan

Mats Björklund, Kyrkpressens kolumnist, djuruppfödare och troende, läste kolumnen genast när den publicerades. Han håller som djuruppfödare till 100 procent med om att vi har ett oerhört stort ansvar för djuren, eftersom de är en del av Guds skapelse som vi är satta att ta hand om. Vissa av de sätt vi använder djuren på är varken ansvarsfullt eller hållbart.

– Men jag uppfattar att Kuula generaliserar orättvist och drar all användning av djur över en kam. I sin ursäkt anger han att han inte syftade på alla former av djurhållning utan endast de överstora, industriella anläggningarna, men faktum är att den ursprungliga kolumnen inte innehåller någon antydan om en sådan distinktion. Till exempel stämplas mjölk generellt som hemsk och vidrig, det nämns inte att det skulle finnas någon skillnad mellan olika sorters mjölkgårdar.

Han påpekar att jordbrukare inte är ovana med den här typen av texter – men att det är oväntat att de kommer från kyrkan.

– Delvis tror jag det här är ett utslag av sociala bubblor, det här är det sätt han och hans vänner resonerar och det är inget märkligt för dem. Det är först när texten ”läcker ut” och hamnar utanför bubblan man upptäcker att resonemanget blir lite väl hårt och generaliserande.

– Vi sitter förstås alla i våra egna bubblor. Och just för att vi gör det kan samtalsklimatet bli hårt.


"Så arbetar osunda rörelser"

Som troende känner han att Kuulas syn på djurhållning är starkt präglad av ett grönt, cityveganskt perspektiv. Gott så.

– Det som stör mig är att han tar Gud till stöd för sina personliga åsikter och dessutom gör detta specifikt i sin roll som präst och herde. ”Ingen Jesu lärjunge kan hålla på med sådant här”, ”det är ett Satans verk” och så vidare. Lite på samma sätt som vissa predikanter i vissa länder förklarar att ”är du en riktig kristen så röstar du på den här kandidaten”.

Han tycker det är anmärkningsvärt att den här aspekten inte noteras i chefredaktörens svar.

– Det är egentligen såhär de flesta osunda rörelser arbetar; man inleder med ”Så säger Herren” men det som sedan följer är i huvudsak talarens privata tankar. Att en teolog och präst använder samma modell i sin argumentation är olyckligt.


"Kolumnen var halvfärdig"

När Kyrkpressen ber Kirkko & Kaupunkis chefredaktör Jaakko Heinimäki berätta om varför tidningen fattade det ursprungliga publiceringsbeslutet svarar han att man inte förde någon bredare diskussionen om kolumnen på redaktionen innan den publicerades. Publiceringsbeslutet fattades av den redaktionssekreterare som var på jobb då den var aktuell.

– Jag läste den först när den publicerats och tyckte att den var halvfärdig, den skulle ha krävt mer redigering, säger Heinimäki.


Vad tycker du om Mats Björklunds kritik mot att Kuula använder Gud som stöd för att argumentera för sina privata tankar?

– Jag tycker att det är en typisk kommentar från någon som jobbar med djuruppfödning, svarar Heinimäki.


Tror du att Kirkko & Kaupunkis varumärke lidit av den här debatten?

– Nej, det tycker jag inte.


Här kan du läsa Niklas Storbjörks ledare om temat.

Text: Sofia Torvalds 
Foto: Nicklas Storbjörk


Människa. Kyrkoherden i Pernå, Rolf Steffansson, har valts till direktör för utrikesavdelningen vid Finska Missionssällskapet. 15.7.2008 kl. 00:00

Kyrka. Vindkraftsvigslar, drive in-vigslar och vigsel på brandstationen är några av sommarens bröllopsfenomen. 15.7.2008 kl. 00:00

Världen. Gudsperspektiv i politiken belystes under politisk vecka på Gotland. 14.7.2008 kl. 00:00

Kyrka. Bön över samfunds- och språkgränser förväntas locka uppemot 10 000 kristna till Åbohallen i oktober. 13.7.2008 kl. 00:00

Kultur. – Den stora pilgrimsleden i Norden går från Vadstena i Sverige till Nidarosdomen i Trondheim. Den heter Romboleden och är ett slags aorta för pilgrimslederna i Norden, säger prästen Hans Erik Lindström på pilgrimscentrum i Vadstena. 12.7.2008 kl. 00:00

Teologi. ”Håll inte fast mig”, säger Jesus till Maria Magdalena efter uppståndelsen. För mig har orden fått betyda öppenhet och rymd, att inte förminska Gud. Men också att våga stå på egna ben, ifrågasätta förtryckande sidor av kristen tro. Feministisk teologi inspirerar i det arbetet. 11.7.2008 kl. 00:00

Samhälle. Tammerfors stad och stadens evangelisk-lutherska församlingar har slutit ett samarbetsavtal rörande krishjälp i storkatastrofer. 11.7.2008 kl. 00:00

Insändare. Det var Åbo, det var vinter, man studerade. Marken var frusen, täckt av ett kallgnistrande frosttäcke. Man var ensam. Det tärde på mig, alla chanser verkade blockerade. Omvärlden tycktes likgitlig. Studierna i stiltje,  ovisshet, mentalt trött. Och så - helgen. De ensammas helvete. Allt stänger. Inspirationen försvinner. Gamla tankar i gamla spår. Så jag fick nog; gav efter, alkohol. Några timmar senare, aningen mer alkohol i kroppen, ute på dansgolvet. Otroligt. De fanns överallt. Kvinnorna. Ljushåriga, mörka, studerande, blonderade, lättklädda. Lockelsen slet i mig; det hade varit mycket längesen jag vågat mig ut. Rädsla. För våld. För vad som skulle tänkas hända om jag gick över gränsen. För att förlora någonting, för att dö. Mitt förhållningssätt till kvinnan har alltid varit präglat av skuld; som ung var jag mycket rädd för Guds straffdom och vad som skulle ske om jag vågade närma mig någon utan... ja, utan vad? Tillåtelse? Välsignelse? Emellertid; nu hade allt sådant dövats bort, men desto större blev däremot smärtan från kvällen ifråga.Och något odefinierbart som skrämde mig därinne i discot. Än i denna dag kan jag inte säga vad det var. Men därinne blev jag till slut skrämd från vettet; jag var på väg in i ett landskap där allt var tillåtet och där jag inte längre kunde identifiera mig med mig själv eller min kristna kallelse. Jag var ute i ingenmansland. Jag såg det underbara som det borde ha varit - och jag blev besviken.  Bakfull, darrig och gråtande gick jag hem vid femtiden på morgonen, ur stånd att förstå vad som skrämt mig så mycket därinne. Besvikelse, antar jag, likaväl som rusighet, liksom något tabu jag brutit. Jag ville bara därifrån. Ännu nästa dag var jag rädd, utan anledning, och sorgsen över mitt förfall: kanske över vad jag tänkt göra. Vad jag velat göra. Vad jag rentav oreserverat ansett mig ha rätt att göra, bara för att jag upplevt mig vara i överläge gentemot kvinnorna, som jag annars krupit för... dyrkat i det tysta, vänt all min ångest mot... tiggt om förståelse, fjäskat för att få den, nyttjat olika verbala taktiker för att be om den. Jag hade betett mig illa, även om jag inte just gjort något; men mentalt hade jag klivit över en odefinierad gräns. Och inför Gud; endast med Jesu hjälp kunde jag till slut restaurera min upplevelse och ta den med i bagaget. Slutligen trodde jag mig förstå: i Jesu ögon var de lika mycket värda som jag, troende eller ej - och jag lika mycket värd som de. 11.7.2008 kl. 00:00

Insändare. I kolumnen "Staten som änglamakerska" KP 10.7.2008 finns en formulering om sjukvårdens kamrerssjälar.   10.7.2008 kl. 00:00

Människa. I ett mångkulturellt förhållande är kompromisser en del av vardagen. 10.7.2008 kl. 00:00

Världen. Antalet skilsmässor i Danmark har på fyra år sjunkit med cirka tio procent, från närmare 15 800 skilda par år 2004 till drygt 14 000 skilda par 2007. Det intressanta i statistiken är att motsvarande siffra bland par som varit gifta i mindre än sex år sjunkit med hela 30 procent. 10.7.2008 kl. 00:00

Människa. – Jag var inte särskilt ungdomlig ens när jag var ung, hälsar Marco Bonacci,  kommen per cykel till Esbo domkyrka från en sommarsamling i Köklax kapell. Just nu är han alterneringsinhoppare i Esbo svenska. 10.7.2008 kl. 00:00

Marina Wiik. Fredagen för några veckor sedan var en sorgedag. ”Du måste göra dig av med dom där. De har blivit alldeles platta och luktar illa”, sa han med en blick på mina svarta sommarskor som hängt med ett bra tag. 10.7.2008 kl. 00:00

Ledare. Nyligen presenterades kyrkans klimatprogram. Det är ett rätt omfattande dokument i jämförelse med till exempel kyrkans strategi. Miljöprogrammet är på närmare 70 sidor medan strategin ryms på en normal A 4 vikt i tre delar. 10.7.2008 kl. 00:00

Samhälle. När människorna behöver soup, soap och salvation går det inte att ta sommarledigt. Frälsningsarméns inackorderingshemmet på Alpgatan 25 är öppet hela sommaren. 9.7.2008 kl. 00:00

Kyrkomötet. Ett ombudsinitiativ om att Kyrkostyrelsen ska trygga förutsättningarna för att Utsjoki också i framtiden ska kunna verka självständigt har remitterats till kyrkomötets ekonomiutskott. 3.5.2017 kl. 19:21

arbete. Får man sluta jobba när man är 60? Även om man är fullt frisk och inte blir utsparkad ur arbetslivet. Ulla-Maj Hagvik svarar ”ja” på den frågan. 2.5.2017 kl. 19:00

upprop. 1760 personer i Svenskfinland har skrivit på ett upprop för att bevara äktenskapet som ett förbund mellan man och kvinna. 3.5.2017 kl. 13:34

kyrkodagar . Kirkkopalvelut som arrangerar de finska kyrkodagarna har valt att ta bort den reklam där man använde sig av en lättklädd kvinnlig modell. Reklamen användes bland annat på bussar i Åbo. 29.4.2017 kl. 14:05

reklamkampanj. De svenska kyrkodagarnas arrangörer tar offentligt avstånd från gatureklamen i Åbo. 28.4.2017 kl. 15:31