I höst firar Sjömanskyrkan i Finland 145-årsjubileum. Det uppmärksammas också i Jakobstad den 20 september.
Föreningen i Jakobstad bildades för 140 år sedan av Hilda Broman (1859-1938). Hennes bror gick till sjöss som trettonåring. I sina böner för brodern lovade hon Gud att arbeta för sjömännens andliga och lekamliga väl om han kommer levande tillbaka.
Under åren har föreningen i Jakobstad fört en mer eller mindre aktiv tillvaro. I slutet av sjuttiotalet höll föreningen på att dö ut. Men då trädde Rut Kronqvist till och fick igång den på nytt. Idag består föreningen av tolv inskrivna damer som träffas i Församlingscentret varannan måndagseftermiddag.
– Vi har en inledning, vi läser något, diskuterar, handarbetar och sjunger. Vid terminsstarten brukar vi få besök av någon från församlingen, säger Kirsti Wikström, föreningens ordförande.
På självständighetsdagens basar säljer föreningen det som tillverkats under året. Intäkterna från basaren och från kaffeserveringen under terminen tillfaller sjömanskyrkan.
– Det händer att utländska sjömän som kommer till Helsingfors får ett par stickade sockor av kyrkan där.
Tidigare sände föreningen också paket till okända sjömän. Numera sänder de bara pengar.
– I vår har vi inte haft fler än två eller tre samlingar, konstaterar Wikström.
Coronaläget gör också att hon inte vet när föreningen kan starta på nytt i höst. Det gäller att följa med annonseringen i Kyrkpressen.
– Nya medlemmar är naturligtvis välkomna med. Föreningen är öppen för alla. Man behöver inte ens kunna sticka.
Wikström hör till de medlemmar som varit med längst, i 20 år.
– Jag blev intresserad av sjömanskyrkan när jag som ung var au pair i Edinburgh. Där kom jag i kontakt med en nordisk sjömanskyrka dit jag gick varje söndag kväll för att umgås med andra skandinaver. Många av dem var jämnåriga med mig. Det var inte bara sjömän. Det var otroligt viktigt att vi fick samlas där. Då bestämde jag mig för att haka på sjömanskyrkan när jag blir pensionär.
Hennes missionsintresse ligger ännu längre tillbaka i tiden. Wikströms moster Elna Vihervaara var en av Finska missionssällskapets första missionärer i Kina.
– Hon for till Kina som 20-åring och kom tillbaka till Finland 1964 eller -65. Då var hon 75. Under tiden kom hon inte hem många gånger, men nog under krigen. Hon var borta så mycket att jag egentligen aldrig lärde känna henne.
Inte bara sjömän i sjömanskyrkan
Finländska stationära sjömanskyrkor finns idag utomlands åtminstone i London, Hamburg, Pireus utanför Aten och Brysssel. I en del av kyrkorna ordnas både skriftskolor och dagklubbar.
– Det är ju inte så många sjömän som kommer i hamn numera. Men sjömanskyrkan når också ut till långtradarchaufförer och finländare som arbetar och studerar utomlands. Även om båtarna skulle minska så behövs sjömanskyrkan fortfarande, säger Wikström.
Det finns en vision om att få igång någon form av verksamhet för sjömännen som kommer till Jakobstad.
– Men det orkar jag inte börja organisera.
