Jari Heikkilä är kaplan i den finska församlingen i Väståboland.
Jari Heikkilä är kaplan i den finska församlingen i Väståboland.

Från labbet till kyrkan

Väståboland.

Jari Heikkilä brukade sitta på labbet och studera virus, idag är han präst i Väståboland. Men en sak bär han med sig från sitt förflutna: han är noga med att tvätta händerna!

22.5.2020 kl. 09:28

När Jari Heikkilä började studera teologi frågade alla: varför?

– Jag tycker att det nästan är en diskriminerande fråga, säger han.

– När jag började studera matematik undrade ingen varför jag gjorde det, inte heller när jag började studera biokemi.

Inför prästvigningen för drygt sex år sedan ställde biskopen honom samma fråga: Varför teologi?

– Jag svarade: Varför inte?

Det svaret, säger han nu, var biskopen nöjd med och det hoppas han alla andra är också.

Innan Jari Heikkilä blev prästvigd gjorde han en lång karriär bland annat som biokemist. Han jobbade både utomlands och med forskning vid Åbo Akademi.

– Biokemi var roligt i början, under den gamla goda tiden. Jag nästan bodde i laboratoriet, jag jobbade kvällar och veckoslut för att det var intressant. Men sedan kom de stora pengarna in i bilden. Det blev tävling om samma stipendiepengar, det blev så hårt. Det var djungelns lag som rådde. Arbetet var fortfarande intressant, men det var inte längre roligt.

Då vågade han äntligen göra det han drömt om redan länge. Han började studera teologi vid Åbo Akademi.

Har du ångrat dig?

– Nej, tvärtom. Jag har ångrat att jag inte gjorde det tidigare. Jag hade längtat efter det länge, men jag vågade inte. Sedan kom jag till en punkt då jag insåg att det var nu eller aldrig.

När han började studera hade han inga tankar på att bli präst, men beslutet mognade snabbt.

– Jag hade inget ideal för vad det betydde att bli präst. Men jobbet har varit belönande. Det har gett mig mycket mycket mer än det jag gjorde förr.

Förr, säger han, satt han ensam på labbet och funderade. Varje dag fylldes av problem som skulle lösas.

– Idag jobbar jag med människor, och de har också sina problem. Man kan inte lösa dem, men man kan lyssna.

Det mest utmanande med att vara präst, tycker han, är att kyrkan också har problem, och ofta är det frågor man förväntas ta ställning till.

– Det är en gemenskap som innehåller mycket olika åsikter, och det är förstås utmanande. Man måste fundera ganska noga på vad man säger så man inte säger vad man tänker, ler han.

De sista femton åren som biokemist studerade han hur man kunde använda virus som hjälpmedel i forskning och cancerterapi.

– Vi har inte bara sjukdomsalstrande virus, virus finns överallt, virus är de mest förekommande organismerna på jordklotet. Virus finns överallt: i vatten, i jord. Virus är också våra vänner – deras egenskaper kan användas och de kan rädda livet på många.

Själv följer han med intresse med rapporteringen om det nya coronaviruset.

Är du själv orolig för att bli smittad?

– Folk har i många år sagt till mig att jag är paranoid för att jag är noga med att tvätta händerna och inte röra vid kranar och handtag på allmänna toaletter. Så det här livet är inget nytt för mig! Vem vill ha influensa eller förkylning om man kan undvika det? Min son, som studerar odontologi, har sagt till mig att kanske jag ändå haft rätt. I samband med studierna testade min son och hans studiekamrater vilken effekt desinfektionsmedel har på bakterier. Det visade sig att min son var den enda som inte hade bakterier på händerna ens innan han använde desinfektionesmedel – så han hade tagit till sig pappas lärdom!

Sofia Torvalds

Biskop Bo-Göran Åstrand och Johan Bärlund, professor i nordisk rätt, kommenterar HFD:s beslut för Kyrkpressen.

äktenskapssyn. I dag kom beslutet från Högsta förvaltningsdomstolen – Uleåborgs domkapitel hade rätt att utfärda en varning till präst som vigt ett samkönat par. Rättsväsendet griper inte in för att hjälpa kyrkan fatta beslut om äktenskapssynen – men kyrkan måste enligt biskop Bo-Göran Åstrand bestämma sig snart. 18.9.2020 kl. 16:15

Borgå stift. Se alla nyheter från domkapitlet i Borgå inne i artikeln. 18.9.2020 kl. 12:25
I skogen hittar Nina Lindfors tröst och frid.

diakoni. I många år kunde Nina Lindfors andas ut bara om veckosluten – då kom ingen post, och hon slapp högarna av obetalda räkningar och indrivningsbrev. Utan stöd från församlingens diakoniarbetare Taina Sandberg hade hon inte orkat. De brukar mötas på Ninas favoritplats: i skogen. 17.9.2020 kl. 15:20
Finland har handlat proaktivt, och det är bra, säger Peter Strang, professor i palliativ medicin vid Karolinska institutet.

coronaepidemin. Peter Strangs forskning visar att covid-19-döden var svårast för de unga och starka. Han ger Finland goda poäng för proaktivt handlande då coronaepidemin bröt ut. 16.9.2020 kl. 15:45
Ulrika Hansson är redaktör på Kyrkpressen. Jaktlaget är hennes första bok.

romandebut. En måsinvasion, civil olydnad och lojalitet. Förankrad i hembygdens landskap ställer Ulrika Hanssons debutroman frågan: Vad får man vara tacksam för? 16.9.2020 kl. 18:30
Katarina Gäddnäs har varit präst i två år. 
– Men jag började läsa teologi genast efter gymnasiet med inriktning på att bli sjukhuspräst.

döden. Förr höll man nästan alltid en visning av en död anhörig före begravningen. 15.9.2020 kl. 20:12
Helene Liljeström tycker att citatet vid domkyrkan
är väldigt väl valt. På svenska lyder motsvarande bibelställe: ”Jag skall ge er en framtid och ett hopp.”

hopp. Det är okej att vi oroar oss, men Gud har lovat oss ett hopp och en framtid. De orden tröstar Helene Liljeström som tar över som kyrkoherde i Matteus församling en höst när det är svårt att planera för framtiden. 16.9.2020 kl. 00:01
Johan Westerlund är kyrkoherde i Johannes församling. Hans favoritplats i stan: olika kaféer runt järnvägsstationen.

Kyrkflytt. "Om vi inte kan fira gudstjänst, lovsjunga, lyssna och be, så upphör vi att existera som församling." 16.9.2020 kl. 00:01

mathjälp. Helsingfors-hjälpen avslutades för att behoven inte längre ser likadana ut som i våras. Men församlingarna erbjuder fortfarande mathjälp och samtalsstöd, och dörrarna till de gemensamma måltiderna har öppnats på nytt. 16.9.2020 kl. 00:01
Mikaela Björklund har några veckors erfarenhet av stadsdirektörsjobbet. Men i tolv år har arbetet för Närpes tagit upp mycket av hennes tid.

Närpes. Mikaela Björklund är färsk stadsdirektör i Närpes. Bakom sig har hon många år av engagemang i lokalsamhället, med början från när hon var tonåring i församlingen. Tron är grunden hon står på – den gör det naturligt att vilja vara med och bygga samhället för medmänniskorna. 17.9.2020 kl. 10:30
Slutet nått