Äggrullning är en tradition i Tobias Zilliacus släkt och familj när de samlas på sommarstället i Korpoström för att fira påsk och säsongsöppning.
– Vi brukar färga äggen på påskaftonen med hjälp av gamla tyglappar. Under många år gav morfars gamla slipsar och flugor mest färg ifrån sig och var dyrgripar bland oss som färgade.
Sedan bygger man en bana, ofta utomhus, rullar äggen nerför den och försöker krocka med de andras ägg. De äldsta börjar, och lyckas man krocka med ett ägg får man det.
– De vuxna brukar rulla chokladägg, barnen gillar att krocka med dem.
Den här påsken får de ändå tänka om och fira påsk hemma.
– Jag har tänkt bygga någon sorts äggrullningsbana på vår gård i Helsingfors för att hålla fast vid traditionen lite.
För honom brukar påsken vara ett avbrott från vardagen när han får tillfälle att tillbringa extra mycket tid med familjen.
– I år blir det nog inte så stor avvikelse från vardagen.
Zilliacus har spelat Jesus på scen i Viirus uppsättning av Mästaren och Margarita år 2017. I pjäsen varvades två tidsplan – Moskva under Sovjettiden och Jerusalem för 2 000 år sedan, där Jesus i pjäsen förde diskussioner med Pontius Pilatus.
– Det var intressant att gestalta, det handlade ganska mycket om Pontius Pilatus beslut, vad som ledde fram till att han bestämde att Jesus skulle korsfästas.
Tobias Zilliacus är inte troende men ser på Jesus som en historisk person.
– Jag kan tänka mig att Jesus funnits som person och predikat kärlek. Mycket av det som berättas kan jag omfatta, däremot kan jag inte tro på den himmelska aspekten.
Men att träda ut på scenen i rollen som Jesus skilde sig ändå från de flesta andra av hans roller.
– Det fanns en tyngd i det. Det var också vetskapen om att Jesus kan ha en större och viktigare betydelse för många av dem som ser föreställningen än för mig personligen. Jag undrade: har jag mandat för det här? Jag har alltid haft stor respekt för andras rätt till sin tro.
Sveket från den man litat på
Tobias Zilliacus spelar huvudrollen i pjäsen Morfars mauser, en pjäs som nu ligger på is på grund av undantagstillståndet. Pjäsen handlar om en vuxen man som ser tillbaka på sin uppväxt som var starkt präglad av mobbning.
– I pjäsen finns en slags Judasfigur som sviker. Huvudpersonen har en kompis som ibland är kompis, ibland ställer sig på mobbarnas sida. Det är det som känns värst och svårast i mobbningssituationen.
Här gör Zilliacus en koppling till påskens berättelser.
– Judas svek är ju det mest kända av alla svek. Vi fördömer och förbannar honom men liksom för karaktären Henrik i vår pjäs var det säkert högst mänskliga faktorer som drev honom till att förråda sin vän och läromästare. Saker har alltid många sidor och onda handlingar kan ha sitt ursprung i personlig misär och tillkortakommanden.
Att pjäsen ställdes in bara ett par dagar efter premiären var väldigt frustrerande, men han hoppas att begränsningarna har effekt och att folk följer uppmaningarna att undvika sociala kontakter.
– Jag hoppas som många andra att man tar lärdom av det här. Inte bara hur man ska tackla en pandemi, utan också ser de goda sidor situationen medför. Världen får repa sig lite och klimatet tackar när vi inte reser och konsumerar.
– Man märker hur fruktansvärt sårbar världsekonomin är, när man stannar upp några veckor blir det en fullständig katastrof. Så borde det inte behöva vara. Jag hoppas att konsumtionssamhället skulle få en lärdom när vi återgår till det normala livet, eller snarare: till det nya normala.
