Hanna Lagerström kallar sig språknomad.

Allt kommer närmare på dialekt

julevangeliet.

Dialekten är Hanna Lagerströms hjärtespråk, det språk hon använder när hon rappar – och nu också när hon läser julevangeliet.

19.12.2019 kl. 12:00

– Hur mycket kan man dialektifiera? Kan man säga Betlehäim i stället för Betlehem?

Vi bad Hanna Lagerström läsa in julevangeliet på dialekt, och det här är en av de frågor hon funderat på. För att förstå vad till exempel en skattskrivning och en ståthållare egentligen betyder har hon också läst in sig på religionshistoria och historia.

Julevangeliets berättelse är bekant från skoltiden, men där var det oftast någon av lärarna som läste det. Nu får hon för första gången själv läsa julevangeliet.

– Jag tror att jag aldrig tidigare har reflekterat över vad texten betyder, över vad det egentligen är som händer.

Hanna Lagerström har vuxit upp i en tvåspråkig familj som bott i både Korsnäs och Närpes. Hon är van att tala olika språk och dialekter och kallar sig själv språknomad.

– Jag har ju inget språk som känns som mitt – jag talar två dialekter om vartannat, standardsvenska och så mest finska på jobbet.

Hon säger att hon anpassade bort en del av sin Korsnäsdialekt efter att familjen flyttat till Närpes och hon fick kommentarer om hur hon pratade.

– Men det är inte ovanligt att jag säger hanje och hisin i samma mening.

(Båda orden – ”hanje” i Korsnäs och ”hisin” i Närpes – skulle på standardsvenska kunna ersättas med ”den här” eller ”han här”.)

Hjärtespråket

Det finns de som upplever att det är viktigt att en dialekt bevaras och att den som talar den ska följa vissa regler. Men för Hanna Lagerström handlar dialekten om frihet och kommunikation.

– Alla dialekter någon talar är ju rätt. Dialekten ska vara fri, det är det som är så fint med den. Och så är det fint när en människa pratar och man kan höra hela hennes geografiska historia.

Nyligen släppte hon ep:n Vill med raplåtar på dialekt, men redan 2016 dök låten Min tur ti gaa upp på nätet.

– Jag skriver på dialekt för att det ger en större frihet än att skriva på standardsvenska.

Hon upplever att dialekten har flera olika uttryck för samma sak och att den också hjälper henne att skapa mera nyskapande rim.

– Jag rimmar mycket när jag rappar, och på dialekt är det helt andra ord som rimmar.

Lagerströms förhållande till dialekten som ett språk man kan använda i skapande verksamhet fick sin början på Närpes teater där hon spelat sommarteater.

– Där var dialekten en naturlig del i skapandet. Jag upplever att den fyller ett behov på teatern, allt kommer mycket närmare när man talar på det språk som är ens hjärtespråk.

Dialekten ger hennes låttexter en lokal prägel, den berättar varifrån hon kommer. Och hon tror att det är just kopplingen till ursprunget som gör att dialektmusik är populär bland människor som kommer från Österbotten men inte längre bor där.

– Den påminner om hemmet. Det får en annan betydelse när man flyttat bort.

Hon bodde i Helsingfors året efter studenten och säger att hennes österbottniska identitet blev mycket starkare där. Numera bor hon i Vasa och inleder gärna ett samtal på dialekt.

– Jag tycker att det är lite synd att det alltid är den som talar dialekt som ska anpassa sig.

Erika Rönngård



Kyrka. Vindkraftsvigslar, drive in-vigslar och vigsel på brandstationen är några av sommarens bröllopsfenomen. 15.7.2008 kl. 00:00

Världen. Gudsperspektiv i politiken belystes under politisk vecka på Gotland. 14.7.2008 kl. 00:00

Kyrka. Bön över samfunds- och språkgränser förväntas locka uppemot 10 000 kristna till Åbohallen i oktober. 13.7.2008 kl. 00:00

Kultur. – Den stora pilgrimsleden i Norden går från Vadstena i Sverige till Nidarosdomen i Trondheim. Den heter Romboleden och är ett slags aorta för pilgrimslederna i Norden, säger prästen Hans Erik Lindström på pilgrimscentrum i Vadstena. 12.7.2008 kl. 00:00

Teologi. ”Håll inte fast mig”, säger Jesus till Maria Magdalena efter uppståndelsen. För mig har orden fått betyda öppenhet och rymd, att inte förminska Gud. Men också att våga stå på egna ben, ifrågasätta förtryckande sidor av kristen tro. Feministisk teologi inspirerar i det arbetet. 11.7.2008 kl. 00:00

Samhälle. Tammerfors stad och stadens evangelisk-lutherska församlingar har slutit ett samarbetsavtal rörande krishjälp i storkatastrofer. 11.7.2008 kl. 00:00

Insändare. Det var Åbo, det var vinter, man studerade. Marken var frusen, täckt av ett kallgnistrande frosttäcke. Man var ensam. Det tärde på mig, alla chanser verkade blockerade. Omvärlden tycktes likgitlig. Studierna i stiltje,  ovisshet, mentalt trött. Och så - helgen. De ensammas helvete. Allt stänger. Inspirationen försvinner. Gamla tankar i gamla spår. Så jag fick nog; gav efter, alkohol. Några timmar senare, aningen mer alkohol i kroppen, ute på dansgolvet. Otroligt. De fanns överallt. Kvinnorna. Ljushåriga, mörka, studerande, blonderade, lättklädda. Lockelsen slet i mig; det hade varit mycket längesen jag vågat mig ut. Rädsla. För våld. För vad som skulle tänkas hända om jag gick över gränsen. För att förlora någonting, för att dö. Mitt förhållningssätt till kvinnan har alltid varit präglat av skuld; som ung var jag mycket rädd för Guds straffdom och vad som skulle ske om jag vågade närma mig någon utan... ja, utan vad? Tillåtelse? Välsignelse? Emellertid; nu hade allt sådant dövats bort, men desto större blev däremot smärtan från kvällen ifråga.Och något odefinierbart som skrämde mig därinne i discot. Än i denna dag kan jag inte säga vad det var. Men därinne blev jag till slut skrämd från vettet; jag var på väg in i ett landskap där allt var tillåtet och där jag inte längre kunde identifiera mig med mig själv eller min kristna kallelse. Jag var ute i ingenmansland. Jag såg det underbara som det borde ha varit - och jag blev besviken.  Bakfull, darrig och gråtande gick jag hem vid femtiden på morgonen, ur stånd att förstå vad som skrämt mig så mycket därinne. Besvikelse, antar jag, likaväl som rusighet, liksom något tabu jag brutit. Jag ville bara därifrån. Ännu nästa dag var jag rädd, utan anledning, och sorgsen över mitt förfall: kanske över vad jag tänkt göra. Vad jag velat göra. Vad jag rentav oreserverat ansett mig ha rätt att göra, bara för att jag upplevt mig vara i överläge gentemot kvinnorna, som jag annars krupit för... dyrkat i det tysta, vänt all min ångest mot... tiggt om förståelse, fjäskat för att få den, nyttjat olika verbala taktiker för att be om den. Jag hade betett mig illa, även om jag inte just gjort något; men mentalt hade jag klivit över en odefinierad gräns. Och inför Gud; endast med Jesu hjälp kunde jag till slut restaurera min upplevelse och ta den med i bagaget. Slutligen trodde jag mig förstå: i Jesu ögon var de lika mycket värda som jag, troende eller ej - och jag lika mycket värd som de. 11.7.2008 kl. 00:00

Insändare. I kolumnen "Staten som änglamakerska" KP 10.7.2008 finns en formulering om sjukvårdens kamrerssjälar.   10.7.2008 kl. 00:00

Människa. I ett mångkulturellt förhållande är kompromisser en del av vardagen. 10.7.2008 kl. 00:00

Världen. Antalet skilsmässor i Danmark har på fyra år sjunkit med cirka tio procent, från närmare 15 800 skilda par år 2004 till drygt 14 000 skilda par 2007. Det intressanta i statistiken är att motsvarande siffra bland par som varit gifta i mindre än sex år sjunkit med hela 30 procent. 10.7.2008 kl. 00:00

Människa. – Jag var inte särskilt ungdomlig ens när jag var ung, hälsar Marco Bonacci,  kommen per cykel till Esbo domkyrka från en sommarsamling i Köklax kapell. Just nu är han alterneringsinhoppare i Esbo svenska. 10.7.2008 kl. 00:00

Marina Wiik. Fredagen för några veckor sedan var en sorgedag. ”Du måste göra dig av med dom där. De har blivit alldeles platta och luktar illa”, sa han med en blick på mina svarta sommarskor som hängt med ett bra tag. 10.7.2008 kl. 00:00

Ledare. Nyligen presenterades kyrkans klimatprogram. Det är ett rätt omfattande dokument i jämförelse med till exempel kyrkans strategi. Miljöprogrammet är på närmare 70 sidor medan strategin ryms på en normal A 4 vikt i tre delar. 10.7.2008 kl. 00:00

Samhälle. När människorna behöver soup, soap och salvation går det inte att ta sommarledigt. Frälsningsarméns inackorderingshemmet på Alpgatan 25 är öppet hela sommaren. 9.7.2008 kl. 00:00

Människa. ”Om ingen frågar mig vad vila är så vet jag. Men om någon frågar mig vet jag det inte.” Liksom Augustinus reflekterade över tiden har Margareta Asp funderat på fenomenet vila. 9.7.2008 kl. 00:00

arbete. Får man sluta jobba när man är 60? Även om man är fullt frisk och inte blir utsparkad ur arbetslivet. Ulla-Maj Hagvik svarar ”ja” på den frågan. 2.5.2017 kl. 19:00

upprop. 1760 personer i Svenskfinland har skrivit på ett upprop för att bevara äktenskapet som ett förbund mellan man och kvinna. 3.5.2017 kl. 13:34

kyrkodagar . Kirkkopalvelut som arrangerar de finska kyrkodagarna har valt att ta bort den reklam där man använde sig av en lättklädd kvinnlig modell. Reklamen användes bland annat på bussar i Åbo. 29.4.2017 kl. 14:05

reklamkampanj. De svenska kyrkodagarnas arrangörer tar offentligt avstånd från gatureklamen i Åbo. 28.4.2017 kl. 15:31

Kyrkodagarna. De finska kyrkodagarna i Åbo marknadsförs bland annat med en lättklädd modell. 27.4.2017 kl. 17:55