I drygt tjugo år har gruppen Kvinnor mitt i livet träffats en gång i månaden. De träffas i Matteuskyrkan men sköter i övrigt sig själva.
– Det är intressant att se hur våra teman har förändrats och levt med oss under åren. I början kunde det handla om vaknätter och trotsålder för att senare komma in på problematik kring tonårsfrågor och åldrande föräldrar. Så småningom har det mera börjat handla om hur vi själva ska orka och må bra genom självutveckling och genom att fördjupa oss i andliga frågor, säger Gun Erikson-Blomfelt.
Gruppen uppkom efter ett familjeläger på Lekholmen då några småbarnsmammor märkte hur givande det är att dela vardagen med varandra.
Helena Salenius kommer ihåg första tiden, när de till vissa träffar gjorde stora satser lasagne att ta hem till familjerna.
– För att ”rättfärdiga” att vi var borta hemifrån. Sen tänkte vi på varandra nästa dag när alla familjer satt och åt samma sak.
Ett lyckat koncept är en av orsakerna till att gruppen funnits så länge.
– Kombinationen av att ibland göra något praktiskt, som våra kulturella temakvällar kring mat, och att ibland ha djupare diskussioner och teman är det som gör att det blir så bra, säger Helena Salenius.
De bär varandra
Till en början var de rätt få som deltog, men med åren har antalet ökat och i dag finns kring trettio namn på e-postlistan.
– Men vi brukar oftast vara drygt tio som träffas. Vi har varit noga med att det ska vara kravlöst, man kommer när det passar och man känner för det och deltar på det sätt det passar en själv, säger Gun Erikson-Blomfelt.
En roll i församlingen
Gruppen har så småningom hittat sin plats i församlingen.
– Under de första åren var vår diakonala insats att vi bakade pepparkakor som diakonissorna kunde ge till familjer som behövde en julhälsning. Nu hjälper vi till med teservering efter kvällsmässorna. Men vår största satsning är vårt vändagscafé till förmån för Cancerstiftelsen, berättar Gun Erikson-Blomfelt.
– Kaféet uppkom när jag fick bröstcancer och Nan, som var en av de grundande medlemmarna, absolut ville att vi skulle göra något för cancerforskningen, berättar Helena Salenius.
– Jag kommer ihåg känslan av att ha stöd av hela gruppen när jag cytostatbehandlad och med peruk stod och hälsade välkommen till det första caféet. Det sammanfattar vad vår grupp betyder för varandra. Vi stöder och bär varandra genom både glädje och sorg, säger Salenius.
I år bjöd gruppen in till sitt tionde kafé i Matteuskyrkan på alla hjärtans dag. Nan drabbades också av cancer.
– Att fortsätta känns ännu mera angeläget efter att Nan gick bort i cancer, säger Salenius.
Om du vill ha mer information kan du kontakta Gun Erikson-Blomfelt: gun.erikson-blomfelt@edu.hel.
