I dag studerar Nina Nores-Syvänen för att bli psykoterapeut.

"Vi vill arbeta, vi vill vara till nytta"

arbetsutmattning. Från glädje och energi till cynism och glädjelöshet. Så gick det när Nina Nores-Syvänen drabbades av arbetsutmattning. 24.8.2017 kl. 14:03

År 2011 började Nina Nores-Syvänen arbeta vid ett företag i försäkringsbranschen. Hon är socionom och skulle arbeta som skadehandläggare.
– En skadehandläggare behöver många typers kunskap, och jag var ivrig att få jobba i en ny bransch och med helt andra uppgifter än jag haft tidigare.

Ganska snabbt märkte hon att atmosfären i hennes team verkade inflammerad. Det hörde till arbetskulturen att man fick brusa upp och visa sin irritation mot kolleger.
– Och arbetsmängden var stor. När jag kom tillbaka efter semestern märkte jag att mitt ansvarsområde fördubblats, utan att jag blivit kontaktad. Jag var oerfaren och det område jag hade hand om var brett, det blev för mycket och för snabbt. Men jag tänkte: Jag måste kämpa.

På sommaren insåg hon att hon var helt slutkörd. Efter en kort sjukledighet tog hon kontakt med sin arbetsgivare och påtalade de mest brännande problemen: mobbning på arbetsplatsen och den alltför stora arbetsmängden.
– Mobbningen slutade, men arbetsmängden var oförändrad. Och jag fick skuldkänslor: hur kunde jag be om mindre jobb när det skulle ha lett till att de andra fick mer?

Tröttheten tilltog, liksom cynismen. Hon ville vara en positiv människa, hon ville vara den som sprider glädje på arbetsplatsen, men nu märkte hon att hon i stället spred negativitet.
– Jag kände skuld över att jag var så negativ, men jag klarade inte av att vara på något annat sätt. Ibland gick jag bara in på wc:n och grät, och en gång brast jag i gråt på väg hem från jobbet.

När hon äntligen sökte sig till en arbetspsykolog var diagnosen ”allvarlig arbetsutmattning”.
– Jag glömmer aldrig den oro psykologen hade i sin blick då jag beskrev hur jag hade det.

Den första längre sjukskrivningen föregicks av en period av ökande symtom. Cynism och glädjelöshet, förlamande trötthet, sömnproblem – och en lång rad fysiska sjukdomar.
– Jag var sjuk varannan vecka, jag fick varenda förkylning som var i svang. Jag drabbades av mitt livs första lunginflammation och en annan infektion som inga antibiotikakurer ville bita på.

Liksom många plikttrogna arbetstagare kände hon skuld över att hela tiden vara sjuk, ändå innebar varje febertopp en sorts lättnad: nu var hon bevisligen sjuk, nu behövde hon inte gå på jobb.
Ändå säger hon nu, efteråt, att det värsta med arbetsutmattningen inte var utmattningen i sig, utan hur den blev bemött av arbetsgivaren. Under åren i försäkringsbranschen hade hon fem kortare eller längre sjukledigheter på grund av utmattning, och satt med på sju möten där arbetshälsovården och arbetsgivaren tillsammans med henne skulle försöka lösa de knutar som uppstått.
– De flesta av mötena blev mycket traumatiska för mig. De verkade aldrig handla om arbetsplatsen, utan bara om mig – hur jag sköter mina arbetsuppgifter, vad jag gör på fritiden. Jag kände mig helt nonchalerad. Arbetshälsovården fungerade bra, men jag kände att arbetsgivaren bara ville ha mitt fall undanstökat.

Nina Nores-Syvänen känner misstro mot metoder vars enda syfte är att försöka få individen att förebygga arbetsutmattning.
– Visst är det viktigt att komma ihåg att ta pauser, att undvika övertid och att sova och motionera tillräckligt, men att poängtera endast de sakerna är också att skyffla tillbaka ansvaret på individen. En av de största stressfaktorerna är en känsla av att du inte kan påverka ditt jobb, att du inte behärskar det. Arbetshandledning hjälper inte om grundproblemet är att du har för mycket att göra. Det fanns mycket sjukledigheter på min arbetsplats.

Läs hela artikeln i veckans nummer av Kyrkpressen.

Sofia Torvalds



Mest läst

    Kyrkomötet. Kyrkostyrelsens plenum har beslutat att kyrkomötets första session för året hålls 10-14 augusti. 27.4.2020 kl. 16:33

    Coronapandemin. Carolin Ahlvik-Harju, forskare i teologisk etik, säger att många människor får omvärdera sina liv på grund av coronakrisen. 23.4.2020 kl. 16:54

    Coronapandemin. På dörren till kyrksalen är en lapp upptejpad: max 10 personer får vistas här. Församlingen har blivit inkastad i en ny, digital vardag. Samtidigt som man hittar nya vägar att nå ut till människor vill man värna om dem som inte rör sig på sociala medier. 23.4.2020 kl. 15:35

    Coronapandemin. Det finns inga tecken på panik i stiftet. Efter att ha kollat läget med de flesta kyrkoherdarna är biskop Bo-Göran Åstrand både imponerad och bekymrad. 23.4.2020 kl. 12:41

    esbo. Församlingarna i Esbo planerar att skydda femtio hektar skog intill nationalparken i Noux för tjugo år framåt. – Skogen skyddas, men församlingen får också intäkter för den. 23.4.2020 kl. 12:16

    rättelse. I intervjun med biskop Bo-Göran Åstrand i nästa nummer av KP om läget i stiftet finns en felaktig uppgift. 22.4.2020 kl. 12:35

    profilen. Du är frisk. Cancern kommer aldrig tillbaka. Det är ord som ingen sagt åt Minna Timmerbacka-Vidjeskog men som hon önskar att någon skulle säga. Men hon förstår också att ingen kan göra det. Även om hon nu kan lämna oron bakom sig faller hon tillbaka i den ibland. 22.4.2020 kl. 10:44

    vikariat. Robert Lemberg kommer att vikariera stiftsdekan Magnus Riska från augusti 2020 till augusti 2022. 21.4.2020 kl. 15:37

    livsfrågor. Det är aldrig för sent att gå skriftskolan, och man behöver inte vara säker på att man vill bli konfirmerad för att börja. Konformationsundervisningen från vuxna utgår från konfirmandens frågor och livssituation. 22.4.2020 kl. 00:01

    Göra gott. Coronaviruset kom i vägen för Petrus församlings godhetshelg. I stället uppmuntrar de oss alla att sprida godhet till människor i vår närhet under hela våren. 22.4.2020 kl. 00:01

    Konfirmander. Lägren kan inte ske på distans, säger biskop Bo-Göran Åstrand. 17.4.2020 kl. 12:37

    sommarläger. Det blir inget sommarläger i Pieksämäki i år. Det beslöt styrelsen för förbundet Kyrkans Ungdom, KU, i går. 16.4.2020 kl. 16:03

    kyrkslätt. Peter Blumenthal, Karl af Hällström och Fred Wilén har sökt den lediga kaplanstjänsten i Kyrkslätts svenska församling. 14.4.2020 kl. 18:04

    längtan. Therese Almén har alltid vetat att hon vill bli mamma. Det blev en sorgkantad vandring mot den drömmen. Hon förlorade två barn i fosterstadiet. Men sedan dök en liten pojke upp, som visade sig behöva henne, och hon honom. 8.4.2020 kl. 00:00

    undantagstillstånd. Det vi kallar ett undantagstillstånd är ett normaltillstånd för många kristna idag. Vi bör vara tacksamma för den frihet vi normalt har, säger Mia Anderssén-Löf. 8.4.2020 kl. 01:00

    tro. Prästen och själavårdaren Maria Widén lärde sig tidigt att vi är kluvna: vi vill göra gott men gör ändå så mycket ont. Hon kallar de sidor i oss själva som vi gärna vill förneka för ”bräkande får”. Dem får vi lära oss att acceptera och älska, liksom vi måste acceptera att lidande och smärta är en del av vårt liv. – Nåden hjälper oss att bli vän med det vi föraktar. 15.9.2023 kl. 17:00

    mission. Tre män med ett gemensamt barndomsland och en längtan efter att hjälpa. Det är allt som behövs för att ge ut en ljudversion av Bibeln på ett språk man inte själv behärskar. Ben Fernström, Rune Särs och Johan Lassus har tagit vid där deras föräldrar missionärerna slutade. 14.9.2023 kl. 19:00

    kyrkoherdeinstallation. På onsdagskvällen fick Matteus församling i Helsingfors en ny permanent kyrkoherde då Patricia Högnabba välsignades till tjänst. Församlingen har bland annat profilerat sig med ett starkt ungdoms- och musikarbete och det genomsyrade också hela installationsmässan. 13.9.2023 kl. 23:26

    PEDERSÖRE. Oberoende av om Daniel Björk jobbar i Petrus eller Pedersöre är ett uppdrag exakt det samma – att kämpa mot byråkratin. 13.9.2023 kl. 19:00

    tro. Merete Mazzarella kan inte säga om tron på Gud ”fungerar”, men hon vet att hon har glädje av den. – Jag tycker att tro är det enda som kan hjälpa mot en känsla av skuld. 13.9.2023 kl. 10:00

    Mest läst