Tapani Rantala från Åbo är en av dem som skrivit under ställningstagandet.
– Vi hoppas att det ska finnas rum för olika uppfattningar inom kyrkan, också när det gäller äktenskapssynen, och vill ge uttryck för det i vårt ställningstagande. (Läs hela ställningstagandet längst nere i texten.)
I det följebrev som skickats ut till medierna skriver kyrkomötesombudet Johanna Korhonen att kyrkomötet inte fattat något beslut i frågan och att det inom kyrkan finns olika åsikter om huruvida det ens behövs ett beslut i frågan.
– Enligt biskopsmötet och kyrkostyrelsen ska kyrkan fatta ett beslut om att gå in för att viga par av samma kön, om kyrkan vill gå den vägen. Men en annan tolkning är att det inte behövs något skilt beslut, utan att kyrkan kan och helt enkelt bör gå in för att följa den nya äktenskapslagen. Den senare tolkningen stöds bland annat av Helsingfors stiftsfullmäktige, en del av kyrkostyrelsens plenums medlemmar och flera rättslärda, skriver Korhonen.
Med ställningstagandet vill ombuden reagera på de förväntningar som riktas gentemot kyrkomötet och uttrycka sitt tydliga stöd för alla kyrkans medlemmar som vill ingå äktenskap inför en präst och emotta välsignelse för sitt förbund.
Biskop Björn Vikström uttrycker sin förståelse för att många av dem som vill få en förändring till stånd är frustrerade över att kyrkan stampar på stället i den här frågan.
– Men samtidigt är det lite knepigt med ställningstaganden av den här typen. För människor som inte är insatta i den kyrkliga beslutsgången kan det upplevas förvirrande med olika typer av vädjanden och ställningstaganden. Besvikelsen kan också blir stor när man märker att det inte leder till något konkret.
En tredjedel upp i talarstolen
En liten försmak av den diskussion kyrkomötet har att vänta sig inom de närmaste åren bjöds det på under onsdagen när kyrkomötet diskuterade den utredning som biskopsmötet gav i augusti med anledning av förändringen av äktenskapslagen och den juridiska utredning som kyrkostyrelsen gav i oktober om vilka följder ändringen i äktenskapslagen har för kyrkan.
– Biskoparnas utredning har väckt både tacksamhet och kritik. Det är bra, avsikten var inte att avsluta diskussionen, utan att öppna den, sa ärkebiskop Kari Mäkinen och lyfte samtidigt fram att det bland biskoparna inte råder någon konsensus kring vilken framtid som är önskvärd för kyrkan i den här frågan.
Diskussionen var livlig och drygt en tredjedel av ombuden steg upp i talarstolen. Många framhöll att den diskussionsmodell för konstruktiv dialog som tagits upp är en god idé. Men alla var inte av samma åsikt.
– Visst vill vi föra en civiliserad diskussion, men hur ska vi göra med dem som inte respekterar kyrkans linje, utan i stället gör revolt mot den? Är det någon idé med konstruktiv dialog då? frågade sig Eeva-Riitta Hahtola.
Niilo Räsänen var inne på samma linje och uppmanade de andra ombuden att inte glömma bort syndabegreppet i den här frågan. Matti Taskila höll med i talarstolen.
– Låt oss hålla fast vid Guds ord. Det kommer att välsigna vårt folk, sade Taskila.
Jaana Hallamaa höll med om att alla människor är fallna, men varnade för att peka ut vissa relationer som betydligt mer syndiga än andra.
– Då blir frälsningen ett människans verk, och inte Guds verk.
Kyrkomötesombud stöder kyrklig vigsel av par av samma kön
”Kyrkan ska vara en säker och jämlik gemenskap för alla slags människor, familjer och parförhållanden. Varje människa är skapad till Guds avbild.
Från om med mars 2017 finns det inga hinder i lagstiftningen för att att par av samma kön vigs i kyrkan. Vi gläder oss tillsammans med de par som hittat varandra och vill förbinda sig till äktenskap. Vi vill också stöda de präster som möter dessa människor. Vårt synsätt baserar sig på vår bibeltolkning, vår kristna tro och den människosyn som springer ur dessa.
Som representanter för kyrkomötet förbinder vi oss till att arbeta för att också kyrkans praxis ska motsvara den nya äktenskapslagen. Vi bjuder in alla: låt oss bygga en kyrka, vars dörrar står öppna, vars välsignelse tillhör alla, och där varje par, som vill knyta äktenskapets förbund inför Guds ansikte, kan göra det.”
Jaana Hallamaa, Helsingfors stift
Kirsi Hiilamo, Helsingfors stift
Markku Jalava, Esbo stift
Aila Kemppainen, Kuopio stift
Johanna Korhonen, Helsingfors stift
Mari Korhonen, Åbo ärkestift
Katri Korolainen, Helsingfors stift
Marja-Leena Korpela, Esbo stift
Pekka Kosonen, Kuopio stift
Tuija Kruus, Åbo ärkestift
Jarmo Leppiniemi, Helsingin hiippakunta
Päivi Linnoinen, Esbo stift
Varpu Lipponen, Tammerfors stift
Sami Ojala, Helsingin hiippakunta
Kirsi Ojansuu-Kaunisto, Tammerfors stift
Tuula Okkonen, Uleåborgs stift
Helena Paalanne, Uleåborgs stift
Pertti Rajala, Åbo ärkestift
Tapani Rantala, Åbo ärkestift
Ulla Ruusukallio, Tammerfors stift
Päivi Salli, Esbo stift
Kalervo Salo, Esbo stift
Juha Tanska, S:t Mickels stift
Marjaana Toiviainen, Helsingfors stift
Jaakko Weuro, Helsingfors stift
(Kyrkpressens översättning)
