Labradoren Noa är Ali Niemeläs ögonsten.

Han gick från rus till räddning

tro.

Från hemlös knarkare till livsglad medborgare som vill sprida evangeliet. Jesus förändrade Ali Niemeläs liv när han kände att döden var allt som fanns kvar.

22.8.2016 kl. 11:40

Han är en klarögd, munter karl i femtioårsåldern med en otrolig livshistoria. Den före-detta brottslingen Ali Niemelä har lämnat drogerna och fängelset bakom sig och lämnat sitt liv i Guds händer. Idag vill han sprida evangeliet och låta tron ge andra ödeskamrater en ny chans i livet.

Ali Niemelä föddes i Alavo i Österbotten som enda barnet. När han var fem år gammal flyttade familjen till Sandkulla i Vanda, där han bott sedan dess. Den unge Ali var populär, spelade både ishockey och fotboll och gillade flickor och coola mopeder – precis som vilken tonårskille som helst. Skolan däremot var inte riktigt hans grej. Efter grundskolan lämnade Ali gymnasiestudierna på hälft och utbildade sig till låssmed i stället.

– Där fick jag jobb direkt. Lönen var bra, och jag var duktig på det ansvarsfulla arbetet, berättar Niemelä.

Snart fick han ändå problem med alkoholen och saker och ting började sakta men säkert gå snett. Niemelä arbetade hårt, festade bort veckosluten, och när lönen kom gick den genast till sprit.

– Jag var också våldsam och brukade hamna i slagsmål på krogen. Det slutade ofta med ett blått öga – alltid kunde jag inte ens återvända till jobbet, berättar Niemelä.

Alkoholproblemen fortsatte i ett tiotal år. Så småningom kom Niemelä i kontakt med den kriminella världen och testade droger. Han började använda amfetamin och röra sig i den undre världens kretsar – vid det här laget var han redan i trettioårsåldern.

Levde ett låtsasliv

När Niemelä träffade sin dåtida fru lyckades han lämna drogerna för en tid, och satsade i stället på att bilda familj. Paret fick två söner tillsammans. Vardagen såg helt vanlig ut i barnfamiljen, med egnahemshus, hund och resten som ”hör till”. Trots att allting till synes var som det skulle kände Niemelä att han levde ett låtsasliv.

– Det hela var bara en idyllisk kuliss som jag hoppades på att skulle falla. Jag orkade inte ljuga mer.

Till slut gick allting sönder, paret skilde sig och Niemelä miste både familj, hund och hem. Det var här den verkliga nedförsbacken började.

– Jag började knarka igen. Riktigt ordentligt. Dessutom sålde jag amfetamin och hamnade djupt, djupt in i drogvärlden. På gatorna var jag känd som ”Kemikalie-Ali”, berättar Niemelä.

Vid det här laget var också fängelset bekant för honom – han blev inlåst bland annat för drogbrott och misshandel. Sönerna, som han fortfarande hade en god relation till, kom och hälsade på pappa i fängelset i smyg.

Natten då allting förändrades

En natt år 2003 gick Ali på gatorna i Månsas, förtvivlad över sitt misslyckade liv. I sitt amfetaminrus hallucinerade han om unga par som kramade om varandra, och tänkte att han aldrig mer kommer att uppleva kärlek.

– Jag föll till marken och grät hysteriskt. Då, plötsligt, såg jag Jesus framför mig – enormt stor och strålande. Han sa åt mig att stiga upp och att han ska ge mig kraft. I den stunden förändrades allting.

På fötter igen

Ali kände nu att också andra måste få chansen att höra om Jesus och det fantastiska han kan göra. På nätterna cyklade han runt på gatorna och predikade för de andra knarkarna. Att förmedla det glada budskapet blev så småningom ett heltidsjobb.

– Jag lyckades komma ifrån drogerna och fick jobb i församlingen. Först som städare, och snart blev jag välsignad till evangelist, berättar Niemelä.

Han fortsatte att besöka fängelser och knarkhålor och predika för sina gamla bekanta. Här träffade han också sin blivande fru.

– Jag bad för henne, och hon valde att ge sitt liv åt Jesus. Snart lyckades även hon lämna drogerna bakom sig och började studera och jobba igen. Idag är hon en mycket framgångsrik kvinna, säger Niemelä.

Vill hjälpa andra splittrade själar

Nu har Ali och Kirsi Niemelä varit gifta i åtta år. Tillsammans har de grundat föreningen Vapaa evankeliumiyhdistys ry, som nu verkat i sex år. Föreningen ordnar olika evenemang, varav det mest kända är Ex-Criminal Day som gick av stapeln den 30 juli. Konceptet går ut på att före detta fångar och kriminella berättar om hur de kommit till tro och lyckats förändra sina liv. Evenemanget ordnades tidigare på Narinken i Kampen, men flyttades till Vasaskvären i Sörnäs för att komma ännu närmare målgruppen. Niemelä påpekar att kretsarna är små och att det först och främst handlar om att föregå med gott exempel.

– Folk tror ju knappt sina ögon när sådana typer stiger upp på podiet och talar om Jesus. Det får också andra fångar att våga ge tron en möjlighet, säger Niemelä.

Evenemanget filmas och Ex-Criminal Day når ända in till fängelsecellerna som DVD-filmer, som enligt Niemelä varit väldigt populära bland fångarna. Under de senaste åren har närmare 200 fångar kommit till tro.

I framtiden hoppas Niemelä på att utvidga evenemanget ytterligare, förhoppningsvis till andra städer i Finland och eventuellt utomlands.

– Det är ett viktigt arbete vi gör, och jag tackar Gud varje dag för att jag får sprida kärlek och evangelium bland dem som behöver det mest.

Sarah Lönnqvist



unga vuxna. Rebecka Stråhlman jobbar med den åldersgrupp som allra mest skriver ut sig ur kyrkan, något årtionde efter skriban. 1.8.2022 kl. 16:34

SEKUNDÄR TRAUMATISERING. Att känna empati är viktigt för dem som jobbar med att möta människor med trauma. Då de känner empatitrötthet eller har svårt att släppa tanken på klientens berättelse har dedrabbats av sekundär traumatisering. 24.7.2022 kl. 19:03

ANDETAG. Språket har en helt central betydelse i Mao Lindholms tillvaro. – Djupt allvar och smågalen humor tvinnar ihop sig till ord och meningar, ibland nästan obegripliga även för mig själv, säger Mao som bloggar på Kyrkpressens sajt. 24.7.2022 kl. 19:13

profilen. Det finns mycket att lära sig av ekumeniken. Men Sara Torvalds som är ordförande för Ekumeniska rådets finlandssvenska arbete gillar som katolik sin egen kyrkas kontinuitet och tradition. 22.7.2022 kl. 15:00

KYRKANS FÖRVALTNING. Stat och kommun har förenklat sin förvaltning. Men den utvecklingen har inte nått kyrkan. Den uppfattningen har Olav Jern i Vasa. 22.7.2022 kl. 08:00

KYRKANS FRAMTID. För ett år sedan blev Edgar Vickstöm präst efter en lång karriär bland annat som bankdirektör. Ett år senare är han förbryllad och lite bekymrad. En kyrka som handskas med personal, tid och pengar borde våga tänka på effektivitet. Men varför vet kyrkan inte ens om den har ett mål? 20.7.2022 kl. 19:12

BRÖLLOP. I mitten på 50-talet bestämde sig Lumparlands marthor att skramla ihop till en brudkrona till kommunens flickor. Till det behövdes 200 gram silver och 13 000 mark. Men när man ville skänka den till församlingen sade dåvarande pastorn nej tack. Några årtionden senare hittade den ändå till kyrkans förvar. Nu har den dammats av för en historisk tillbakablick. 21.7.2022 kl. 15:00

beslutsfattande. I början av juni sände Kyrkpressens redaktion iväg en enkät till alla församlings- och kyrkorådsmedlemmar i Borgå stift, och fick in 180 svar. En av frågorna lydde så här: Kyrkans lagstiftning ger kyrkoherden en stor roll i församlingens beslutsfattande. Tycker du att den är för stor? 6.7.2022 kl. 17:41

Personligt. – Och sen låta sig slukas av dem innan man kan komma upp till ljuset igen, säger My Ström. 7.7.2022 kl. 19:58

Franciskusfest. Sedan år 1979 har den ekumeniska Franciskusfesten firats på Kökar den första helgen i juli. Se foton från årets fest! 3.7.2022 kl. 19:41

Nekrolog. Bjarne Boije somnade in den 19 juni, mätt på livet, 101 år och två månader gammal. 1.7.2022 kl. 15:54

sommarteater. När församlingens ungdomsarbetsledare står på scen kan han plötsligt vara rebell, medan församlingens barnledare driver en bar. Christer Romberg och Mikaela Ståhl-Kokkola sjunger och dansar i Raseborg i sommar. – Vi gör egentligen samma sak som på jobbet: njuter av musik och gemenskap, säger de. 29.6.2022 kl. 19:30

Personligt. – Jag hade inte insett att hälsa är någonting man måste upprätthålla hela tiden, säger Markus Andersén, som bloggar på Kyrkpressens sajt. 25.6.2022 kl. 15:12

folkkyrka. Vad ska det bli av kyrkan? Kyrkskatteflödet sinar. Den evangelisk-lutherska kyrkan stöps om från en riksinstitution till en folkrörelse. Är det den väg frikyrkorna redan prövat i 150 år som väntar? Då finns det saker att ta som förebild. Och annat att att akta sig för, skriver Kyrkpressens opinionsredaktör Jan-Erik Andelin. 23.6.2022 kl. 11:30

PRÄSTÄMBETE. Pastor Dennis Svenfelt behåller sitt prästämbete men får inget förordnande som präst. 22.6.2022 kl. 13:08

BESVÄR. Två medlemmar i Petrus församlings församlingsråd har lämnat in ett så kallat kyrkobesvär till Helsingfors förvaltningsdomstol över domkapitlets beslut att välja Pia Kummel-Myrskog till kyrkoherde i Petrus församling. 5.6.2024 kl. 21:13

ETT GOTT RÅD. Om Yvonne Terlinden fick en pratstund med sitt yngre jag skulle hon diskutera sin rastlöshet och sin perfektionism. 6.6.2024 kl. 08:00

Personligt. Som barn drabbades Lina Forsblom av leukemi och räddades till livet av en ryggmärgstransplantation. 23 år senare höll hon på att dö av blodförgiftning. – Jag tror inte det var Guds vilja att jag skulle bli sjuk. Men Gud kan använda sjukdomarna, bara jag låter mig bli använd, säger hon. 5.6.2024 kl. 10:18

KYRKANS EKONOMI. Kyrkan behöver se över sitt nätverk av församlingar. Omkring 40 av dem överlever inte årtiondet ekonomiskt. 5.6.2024 kl. 10:00

KLIMATKRISEN. KP-redaktören Rebecca Pettersson bevittnar en soluppgång hon aldrig borde ha sett. Det blir början till en ekologisk skuldspiral, och jakten på ett hopp som håller. 4.6.2024 kl. 09:46