Under resorna har musikern Nina Åström även funnit en evangelist i sig.

Har sett 250 fängelser

Under drygt tio år har musikern Nina Åström evangeliserat i mellan 250 till 300 fängelser i Ryssland, Baltikum, Kirgizistan, Ukraina samt i två västfängelser i Kanada och Holland. Arbetet är inte slut med det, för i det forna Sovjet finns cirka tusen fängelser.
30.5.2013 kl. 10:37

Men ännu har Nina Åström inte sett insidan av ett fängelse i Finland. Det ska hon få göra första gången i höst. Före det ska hon göra en resa till fängelser i både Ukraina och Ryssland.

– Det är något med östfängelserna som gör att fångarna förstår att det handar om liv och död. Livet är tufft på många sätt, och det är det också utanför fängelserna.
Därför lyssnar också fångarna till vad hon har att säga.

– De tar emot budskapet jättebra. Många har kommit till sin vägs ände. Ingen bryr sig om dem och fängelset kan vara tusentals kilometer från hemorten. I den situationen blir man mottaglig.

I varje fängelse hon besökt finns en liten grupp kristna. Gruppens storlek varierar från en handfull till ett trettiotal.

Hon gör cirka fyra fängelseresor varje år. Varje resa varar i en vecka och under den tiden försöker teamet Nina Åström reser med hinna med så många fängelser som möjligt.

– Om fängelserna ligger nära varandra hinner vi med två fängelser per dag, säger hon.
De jobbar med fängelsepastorer och före detta fångar som kommit till tro. Men varken då hon sitter inklämd i en bil mellan två tidigare fångar eller sjunger i fängelserna känner hon sig otrygg.

– Det är bara en gång jag känt mig hotad under ett fängelsebesök. Men då var situationen sådan att även alla andra, också fångarna och vakterna, kände sig hotade.

Efter uppträdandena samtalar teamet med fångarna som vill ha böcker signerade och ibland fotografera sig med gästerna.

– Det har hänt att jag funnit mig i situationer då jag varit helt omgiven av fångar medan vakterna står lite på sidan om. Skulle de vilja skada mig då kan de lätt göra det. Men jag känner mig respekterad, även som kvinna.

Skakig i benen
Hon minns speciellt en gång när hon signerade böcker i ett fängelse där det var kallt. Fångarna märkte att hon frös för plötsligt kände hon att en stor, varm fångjacka lades över hennes axlar.

– Det kändes häftigt, som om jag symboliskt var en i gänget.

Sedan våren 2001 har Nina Åström gjort sina resor till fängelser och drogrehabiliteringar i forna Sovjetunionen. Hon har rest ända till Vladivostok vid Japanska havet.

– Innan jag började tyckte jag att de som jobbar där själva bör ha samma bakgrund för att ha något att komma med. Men hösten 2000 spelade jag på en konferens där Reijo Loikkanen och Ilkka Puhakka var talare. De frågade mig om jag vill komma med när de åker till Ryssland. Jag var mycket tveksam. Vad har jag, en medelklasskvinna som bott tryggt hela mitt liv, att ge där? Jag hade aldrig tidigare varit i Ryssland och inte hade jag någon större lust att fara dit heller.

Hon följde ändå uppmaningen att be för saken. Några månader senare bekräftade Gud att hon ska fara. Den första resan gick till Murmansk.

– Jag var lite skakig i benen när vi for, men nästan med detsamma så kändes det som hemma. Mänskligt sett är det inte förnuftigt. Jag blev förvånad då jag första gången talade om Jesus där, för de lyssnade på mig och trodde på vad jag sa.
Och det händer att fångar kommer till tro under besöken. Men det får hon vanligtvis veta först senare av fängelsepastorerna.

– Då blir jag riktigt förvånad. Tänk att det händer på riktigt. Men man måste inse att man är en länk i en kedja, ibland sår man fröet som leder till att någon kommer till tro, ibland vattnar man och ibland får man vara med om att skörda.

I början var hon utsänd av Kansan Raamattuseura. Numera har Nina Åström en egen understödsring.

Viktigt att vara sig själv

Nina Åström förstod att Gud ser oss redan innan vi är födda då hon upptäckte att Gud förberett henne för det här uppdraget ända sedan hon var barn. Det har han gjort bland annat genom hennes mammas sätt att förhålla sig till människor.

– Mina brister och det jag gått igenom har gett mig respekt för andra människor. Jag har inte svårt att respektera en fånge.

Men fångarnas attityder imponerar heller inte på henne.

–  Det finns typer som på allt sätt försöker få en i obalans. Men när man ler mot dem och är trygg i den man är i Herren så smälter de nog. Åldersmässigt kunde många av dem vara mina söner. Det är bara den helige Ande som kan nå dem. Det har han gjort då någon som varit så rädd att han inte tittar upp vågar lyfta blicken.

– Vi bara har något extraordinärt och härligt, Guds nåd, som vi delar en stund med dem.

I fängelsemiljön är det är viktigt vara sig själv.

– Jag behöver inte vara tuff för att passa in där. Är någon där tuff så är han verkligen det.

Försöker man vara någon annan än den man är blir man snabbt genomskådad.
 
– Det är en sliten fras, men ändå så sann, att vi får så mycket själva av fängelsebesöken. Vi får både av fångarna men också av människorna vi jobbar med. Kontaktpersonerna är speciella typer genom att de sett allt möjligt. De flesta av dem hade jag nog inte velat dela bil med i deras tidigare liv.

Under en picknick i en skog berättade värden plötsligt att han varit gangsterboss och lett den kriminella verksamheten i staden de befann sig i.

Läs hela artikeln i papperstidningen.

Johan Sandberg



manifestation. Medan kyrkklockorna från S:t Birgitta kyrka hördes över hela Nykarleby samlades över trehundra människor på älvbranten vid Juthbacka herrgård för att sörja Taher. Två dagar tidigare hade han förlorat hoppet om att få stanna i Finland och valt att avsluta sitt liv på denna plats. 27.9.2019 kl. 11:24

Vasa samfälliget. En kanslist i Vasa svenska församling sägs upp och två tillfälliga avtal i den finska församlingen förlängs inte. Det är resultatet av de samarbetsförhandlingarna som pågått inom Vasa kyrkliga samfällighet. 27.9.2019 kl. 09:47

kärlek. Han är kontraktsprost, hon kallar sig kontaktsprost. Han bor i prästgården i Lemland, hon bor i prästgården i Saltvik. I februari ska de två kyrkoherdarna gifta sig. 19.9.2019 kl. 16:01

änglar. Alla människor kan säkert beskriva budskap som de på olika sätt fått som en sorts änglanärvaro i sina liv, säger Stefan Forsén. 25.9.2019 kl. 10:00

uppehållstillstånd. I början av år 2019 kom den förkrossande nyheten att Itohan Okundaye, ett människohandelsoffer med en son född i Finland, utvisas efter fem år i landet. Men i dag kom ett nytt och gladare besked – hon har fått uppehållstillstånd. 17.9.2019 kl. 22:18

biskopsvigning. Bo-Göran Åstrand vigs till biskopsämbetet i en festmässa i Borgå domkyrka på söndag 29 september. Ärkebiskop Tapio Luoma förrättar vigningen. 17.9.2019 kl. 11:11

Bo-Göran Åstrand. Det krävs en hel församling för att fostra en präst. Med de orden avslutade stiftets nye biskop Bo-Göran Åstrand sin avskedspredikan i Jakobstads kyrka på söndagen. 17.9.2019 kl. 09:51

kyrkhelg. Att skinkfrestelsen tog slut under lördagens lunch tyder på att årets Kyrkhelg i Karleby lockade mera människor än var arrangörerna räknat med. 17.9.2019 kl. 09:42

konfirmandarbete. Årets konfirmandarbete får 9- i betyg. Trygghet, trivsel och god gemenskap är det konfirmander och hjälpledare är mest nöjda med. 11.9.2019 kl. 12:03

Jubileum. I Furahakören bygger man relationer till varandra och till Gud. 6.9.2019 kl. 12:14

triathlon. Magnus Riska drömmer om att en dag få delta i det ultimata triathlonloppet, Ironman på Hawaii. – Varför gör jag det här? Den frågan kommer vid åttonde, nionde timmen. 5.9.2019 kl. 18:00

biskop. Kyrkfolket hyllar Björn Vikström, men är också nyfikna på vilken väg den nya biskopen Bo-Göran Åstrand kommer att staka ut. – Han måste bevisa var han står. 5.9.2019 kl. 13:27

präst. Det är inte så lätt att peka ut vad som är avgörande för att en person väljer prästyrket, säger Patrik Hagman, lärare i praktisk teologi vid Åbo Akademi. 4.9.2019 kl. 19:27

studentarbete. Studentprästens jobb är att prata med människor i högskolmiljö – kanske om tro, men allra mest om livet. 5.9.2019 kl. 00:01

Kyrkpressen. För nästan exakt två år sedan fick Kyrkpressens redaktör Christa Mickelsson en hjärnblödning och förlorade sitt språk. Idag är hon tillbaka på redaktionen igen. 4.9.2019 kl. 09:45

rasism. Integreringen av utlandsfödda i arbetslivet har förbättrats i Finland, men den rasistiska retoriken och den strukturella rasimen frodas. – Jag ger 200 procent för att bidra till samhället, men debatten just nu får mig att känna mig som en exotisk utlänning, säger Emmanuel Acquah. 9.8.2023 kl. 14:26

BÖN. De träffades vid en lärjungaskola. Idag har de fem barn och har precis flyttat från Finland till Australien. Hur lever man ett familjeliv där allt går på Jesus villkor? 3.8.2023 kl. 11:18

KRISTEN MYSTIK. Vad ska jag göra av känslan av meningslöshet och rastlöshet? Hur ska jag stå ut med rädslan för att förlora dem jag älskar? Ibland vill man ställa sina tyngsta frågor till någon riktigt vis människa. 28.7.2023 kl. 15:53

ETT GOTT RÅD. Pastorn Stefan Löv är i dag en 52-årig man med varm utstrålning och perspektiv på livet, men sitt 20-åriga jag beskriver han som en ruggigt vilsen själ. 27.7.2023 kl. 15:25

skrivande. Att skriva är som att träna: om du tar paus är det svårt att komma igen, säger författaren, skrivinspiratören och handbollsspelaren Michaela von Kügelgen. Men alla kan skriva – också du. Bara fem minuter per dag leder så småningom till en hel roman. 26.7.2023 kl. 19:00