Yrke: Klubbtant. När Isabella Munck ser tillbaka konstaterar hon förvånat att det tydligen var ett drömyrke för henne redan som barn. (foto: May Wikström)

Nyfiken på livets vägkrökar

Isabella Munck sopar snabbt undan klichéerna om ängsliga herrgårdsfröknar. Någon beslutsångest har hon aldrig lidit av. I dag är hon just där hon vill vara.
31.1.2013 kl. 15:51
För sex år sedan satt Isabella Munck i sitt garage och sydde beställningsjobb i sin hemateljé. Barnen, som en gång fick henne att välja att jobba hemma, rörde sig numera gärna på egen hand och meddelade alltsomoftast ”jag far till en kompis”. Tiden blev lång.

– Jag hade tråkigt. Så såg jag en annons om att församlingen sökte barnledare.

Följande vecka var hon anställd i Sibbo svenska församling och nästa steg var att hon började studera till barnledare på läroavtal. I den ingick sessioner på Kristliga Folkhögskolan i Nykarleby.

– Jag hade aldrig varit i Österbotten. Men när jag satte mig på tåget kände jag en stor frihetskänsla. Jag blir fortfarande euforisk när jag reser dit, säger hon.

Öppen för Guds planer
Det är inte svårt att se att Isabella Munck gillar sitt arbete. Hon bubblar av iver vare sig hon berättar om det genialiska med Bibeläventyrets femtio rörelser genom Gamla testamentet eller det nyaste rikssvenska påfundet med barnmöjliggörare i gudstjänsten. ”När jag kom hem märkte jag att vi redan har det ganska bra hos oss!” Vägen till drömjobbet har varit slingrande och inte så noggrant planerad. Hon skrattar till när jag undrar om hon hade förväntat sig i det skedet när hon stod inför sitt yrkesval i tonåren att hennes liv skulle se ut så här:

– Nej … och inte vet jag hur det ser ut i morgon heller! Jag har aldrig haft någon beslutsångest. För mig är det fullt ös som gäller. Reflekterar gör jag efteråt, när allt har hänt.

Hon tillägger att hon tror att man behöver vara öppen för livet. För hennes del blev det studentexamen, folkhögskola och yrkesskola innan bitarna föll på plats.
 
– Om man tror på Guds ledning måste man vara beredd på att han kan gripa in i det hela.

I ett ”lite större hus” bara
Men så har Isabella Munck också en stark vilja som driver henne framåt och hon är inte rädd för att ta stora kliv. När hon var tolv  flyttade hon hemifrån.
 
– Visserligen bara sex kilometer och till min mommo, men ändå.

Mormor bodde inne i Borgå. Isabella Munk hade dittills bott på Drägsby herrgård vid stranden av Svartså utanför stan. Där växte hon upp i ett boende med tre olika lägenheter –om än dörrarna stod olåsta dem emellan –tillsammans med föräldrarna och en kull rejält äldre syskon, farmor och faster och rum som förändrades alltefter behov. Adelssläkten Munck är en av de äldsta i Finland. Drägsby gård har anor som frälsesäteri och bebodd herrgård redan under medeltiden.

– Nja, inte kände jag mig annorlunda, tycker Isabella Munck själv. En gång var jag på en ungdomsbal i riddarhuset, men jag kände ingen där och gick aldrig igen. Det var nu bara så att jag bodde i ett lite större hus.

Läs hela artikeln i papperstidningen.

May Wikström



tagg. Flyktingförläggningen på skärgårdsön Nagu stängs i slutet av april. Känslorna ligger på ytan bland både frivilliga och asylsökande. 14.4.2016 kl. 11:26

Kultur. En dag märkte författaren Laura Honkasalo att hon hade utvecklats till en snåljåp. Det var dags att skriva en bok om att vända på slantarna. 13.4.2016 kl. 16:47

Det norska kyrkomötet beslöt på måndagen att också par av samma kön ska kunna få kyrklig vigsel. Av kyrkomötets 115 närvarande delegater röstade 88 för kyrklig vigsel av samma kön. 11.4.2016 kl. 15:49

Allmänt. Församlingarna i Borgånejden funderar fortfarande på möjligheten att bilda en kyrklig samfällighet. 11.4.2016 kl. 12:52

Allmänt. Församlingarnas dagklubbar är fortsättningsvis populära. 11.4.2016 kl. 10:30

notis. Oberoende av lutherska kyrkans ståndpunkt i äktenskapsfrågan kan präster från och med mars nästa år viga par av samma kön. Biskopen i Borgå stift, Björn Vikström, uppmanar till eftertänksamhet. 11.4.2016 kl. 09:53

Semester. Var finns tanken om globalt ansvar? Varför fattar vi inte långsiktiga beslut? Det undrar biståndsorganisationerna efter nyheten att regeringen skär bort ytterligare 25 miljoner i anslag för biståndet. 8.4.2016 kl. 15:21

bildtest. Kristian Thulesius är en man som levt med många identiteter. 8.4.2016 kl. 15:19

vänskap. Ett negativt asylbesked betyder ändå inte att kyrkans stöd upphör. 8.4.2016 kl. 14:02

stiftsfullmäktige. Museiverket, Norra Österbottens landskapsmuseum och Ylivieska församling undersöker och dokumenterar kyrkans ruiner under de närmaste veckorna. 8.4.2016 kl. 13:58

Arkitektur. I början av mars misshandlades pastor Patrick Tiainen på väg hem i Karleby. 8.4.2016 kl. 15:06

Borgå stift. Biskopsmötet har diskuterat ökad gästfrihet vid nattvarden. 8.4.2016 kl. 13:59

musik. Sibboförsamlingarna planerar att bygga en kyrka i Söderkulla. 8.4.2016 kl. 12:43

Byggnadsvård. Stan Saanila debuterar som manusskribent med en religiöst betonad skräckpjäs. Under hela föreställningen är publikens ögon förbundna. 7.4.2016 kl. 00:00

Livet på landet. Borgå stifts församlingar har hand om ett trettiotal gamla träkyrkor, och det är inte alla som har nya sprinklersystem. 4.4.2016 kl. 10:59

mariehamn. När en cancerdiagnos fick kyrkoherden Mari Puska att känna lättnad över att få vila förstod hon att hon jobbar för mycket. 30.12.2022 kl. 19:02

vanda. Mona Nurmi studerar teologi i Åbo. Ämnet är hisnande med mångfalden av tolkningssätt. Diametralt olika åsikter bland studerande väcker ibland livliga diskussioner. 22.12.2022 kl. 14:40

kvevlax. Att besöka julkyrkan och att umgås med familj och vänner är något av det viktigaste för väldigt många under julen. Det är något som länge var långt ifrån självklart för en del av oss som bor i Korsholm. 22.12.2022 kl. 14:45

kyrkbrand. Den brunna kyrkan i Rautjärvi var ett nytt andligt hem för släkter från Rautjärvi kommuns östra del – som avträddes till Sovjetunionen. 27.12.2022 kl. 13:30

BISKOPENS JULHÄLSNING. Den här vintern ska jag göra något jag aldrig gjort förut. När det blir riktigt kallt kommer jag att ta på mig gröna, stickade sockor. Jag är inte riktigt van vid det. Jag trivs mera i svart. Men de här sockorna är speciella. Jag fick dem av några diakoniarbetare som en hälsning för att kyrkans diakoni fyller 150 år i år. Och grönt är diakonins färg, livets och medmänsklighetens färg. 25.12.2022 kl. 10:00