Ett hettitiskt hantverk från Antalya avbildar Sankt Nikolaus mot bakgrunden av ett kors.

Till snälla barn … och andra

Julgubben, tomten, Santa Claus. Han har många namn, och en brokig bakgrund. I den ryms en gnutta helgon också.
23.12.2012 kl. 09:00
En av de många ingredienserna till det som utvecklades till den rödklädda, fryntliga paketutdelaren i december finns i det historiska Kappadocien. Det var här kyrkofäderna tänkte högt och stort under de första kristna århundradena. Här verkade också Sankt Nikolaus, ärkebiskop av Myra, cirka 280–343 e.Kr.

Gav Arius stryk …

Med tiden har helgonet Nikolaus historia smyckats ut med detaljer som får läggas på legendernas konto. En av de mindre helgonlika skildringarna – och därför kanske rentav sann – handlar om hur sinnet rann på honom under kyrkomötet i Nicea år 325. Den stora striden vid mötet gällde Arius teologi, arianismen. Arius förkastade läran om Jesu gudomlighet och förklarades senare som irrlärare av kyrkofäderna. Hur den stora lärostriden slutade syns i den trosbekännelse som läses i hela kristenheten. Men under argumentationen i Nicea lär Nikolaus ha blivit så ursinnig över Arius tal att han gick fram och gav honom en örfil.

… och fattiga gåvor
Men han hade också en annan sida, den som så småningom leder till julgubbespåret. Sankt Nikolaus var de fattigas, nödlidandes och barnens särskilda beskyddare. Helgonlegenderna kring honom är många och handlar om hur han i olika situationer i hemlighet hjälpte dem som hade det svårt. En av berättelserna är den om en from fattig man med tre döttrar. Liksom än i dag i många Medelhavsländer var det viktigt att föräldrar med en giftasmogen dotter hade en hemgift att erbjuda potentiella friare. Annars blev det inget gifte – och eftersom arbetande ensamstående kvinnor var ett okänt begrepp hotade en framtid som prostituerad de ogifta.
Sankt Nikolaus smög fram till den fattiga mannens hus varje år när en av hans flickor kom i giftasåldern och slängde in en skinnpåse med guld genom dörren för att rädda henne. Fadern försökte lurpassa på den okände välgöraren vid dörren när det var den tredje dotterns tur. Då klättrade Nikolaus upp på taket och kastade ner skinnpåsen genom skorstenen i stället. Den hamnade i den yngsta dotterns yllesocka, som hon hade hängt på tork vid spisen.
Låter det bekant? Ja, åtminstone för de amerikanska barnen, som gärna och förväntansfullt hänger sina stockings vid öppna spisen på julafton.
Med pirater till Italien
Det historiska biskopssätet Myra där Nikolaus verkade och dog kallas i dag Demre, och som ligger väster om Antalya. Det hör till de områden som drabbades av den traumatiska stora folkutväxlingen mellan Grekland och Turkiet år 1920. Regionen hade en stor grekisk befolkning som tvingades lämna sina hem. Kvar blev övergivna byar, spökstaden Kava och Sankt Nikolaus grav. Också den är tom. År 1087 räddades hans reliker undan oroligheterna i Bysans av köpmän som seglade dem till Bari i sydvästra Italien. En del versioner kallar sjömännen pirater – och skillnaden var kanske inte så stor hur det än var. Kanske som ett resultat av färden är Sankt Nikolaus också tjuvarnas och sjöfararnas skyddshelgon. I Bari vördas hans reliker högt av såväl ortodoxa som katoliker, som vardera har kyrkor i anslutning till dem. Många vallfärdar dit, särskilt den 6 december som är helgonets högtidsdag. För några år sedan gjordes det en analys av kvarlevorna. Enligt den var Sankt Nikolaus knappt 150 cm lång, med bruten näsa.
Gåvorna gjorde succén
Betoningen av Sankt Nikolaus anspråkslösa givmildhet gjorde att han blev ett folkkärt helgon, särskilt i det katolska Albanien där han kallas Shen ’Kollin och ett uttryck lyder Pasha Shejnti Shen’Kollin! (ung. Vid Helige Sankt Nikolaus!). Han är flera länders skyddshelgon, bland annat Rysslands. Dessutom har en mängd olika yrkesgrupper tagit honom till sitt hjärta – bland dem pantlånarna vilket ter sig som en pikant ödets ironi ur dagens perspektiv, eftersom han också råkar vara ett av Greklands särskilda skyddshelgon.

Läs mer om Sankt Nikolaus i papperstidningen nr 51-52!

May Wikström
(Illustration: Malin Aho)



Utmärkelse. Församlingspastorn Patricia Högnabba i Matteus församling i Helsingfors har beviljats Kyrkans förtjänsttecken för barn och ungdomsverksamhet. Priset delades ut idag vid Forum för kyrkans fostran. 30.9.2020 kl. 15:29

jordbruk. För Mats Björklund handlar jordbruket om att anpassa sig till vädret och naturen, om att odla det som andra ska äta – och om att förvalta Guds gåvor. 30.9.2020 kl. 11:53

vardagsbön. "Öppna varsamt upp det mina fingrar krampaktigt håller tag om i onödan." 30.9.2020 kl. 10:30

Lärkkulla. Lärkkulla-stiftelsens direktor Björn Wallén avgår på egen begäran från och med årsskiftet för att övergå till andra arbetsuppdrag. 29.9.2020 kl. 17:01

kvevlax. Över 30 år undervisade han i musik i grundskolan. Men också efter pensioneringen är musiken ett heltidsjobb för Yngve Svarvar. Hans engagemang som kör- och orkesterledare ser inte till församlingsgränser 30.9.2020 kl. 12:40

samiska. Mari Valjakka gläds över att som samepräst kunna bidra till att de samiska språken går vidare till en ny generation – något som inte var självklart när hon själv växte upp. 21.9.2020 kl. 13:16

äktenskapssyn. I dag kom beslutet från Högsta förvaltningsdomstolen – Uleåborgs domkapitel hade rätt att utfärda en varning till präst som vigt ett samkönat par. Rättsväsendet griper inte in för att hjälpa kyrkan fatta beslut om äktenskapssynen – men kyrkan måste enligt biskop Bo-Göran Åstrand bestämma sig snart. 18.9.2020 kl. 16:15

Borgå stift. Se alla nyheter från domkapitlet i Borgå inne i artikeln. 18.9.2020 kl. 12:25

diakoni. I många år kunde Nina Lindfors andas ut bara om veckosluten – då kom ingen post, och hon slapp högarna av obetalda räkningar och indrivningsbrev. Utan stöd från församlingens diakoniarbetare Taina Sandberg hade hon inte orkat. De brukar mötas på Ninas favoritplats: i skogen. 17.9.2020 kl. 15:20

coronaepidemin. Peter Strangs forskning visar att covid-19-döden var svårast för de unga och starka. Han ger Finland goda poäng för proaktivt handlande då coronaepidemin bröt ut. 16.9.2020 kl. 15:45

romandebut. En måsinvasion, civil olydnad och lojalitet. Förankrad i hembygdens landskap ställer Ulrika Hanssons debutroman frågan: Vad får man vara tacksam för? 16.9.2020 kl. 18:30

döden. Förr höll man nästan alltid en visning av en död anhörig före begravningen. 15.9.2020 kl. 20:12

hopp. Det är okej att vi oroar oss, men Gud har lovat oss ett hopp och en framtid. De orden tröstar Helene Liljeström som tar över som kyrkoherde i Matteus församling en höst när det är svårt att planera för framtiden. 16.9.2020 kl. 00:01

Kyrkflytt. "Om vi inte kan fira gudstjänst, lovsjunga, lyssna och be, så upphör vi att existera som församling." 16.9.2020 kl. 00:01

mathjälp. Helsingfors-hjälpen avslutades för att behoven inte längre ser likadana ut som i våras. Men församlingarna erbjuder fortfarande mathjälp och samtalsstöd, och dörrarna till de gemensamma måltiderna har öppnats på nytt. 16.9.2020 kl. 00:01

ungdomens kyrkodagar. UK uppmanar kyrkomötet att ta ställning i frågan om samkönade äktenskap. Om det var upp till kyrkans unga skulle frågan redan vara avgjord. 5.2.2024 kl. 15:43

KYRKOMÖTET. Klockan går och kyrkan ställs inför allt större utmaningar. Men kyrko­mötet är en trög koloss som inte producerar beslut. Under senaste mandatperiod tog tre av dess utskott saker och ting i egna händer. 5.2.2024 kl. 10:00

Konst. – Mycket hellre analyserar jag en film som handlar om tvivel jämfört med en färdigtuggad berättelse om tro, säger filmkritikern Silja Sahlgren-Fodstad. 5.2.2024 kl. 15:15

laestadianer. Över 3 000 finlandssvenska laestadianer är involverade i diskussioner om att rörelsen ska ta steg ur den evangelisk-lutherska kyrkan. I allt större utsträckning kommer man att hålla nattvard och konfirmation i sina egna bönehus. Alternativet att grunda en egen kyrka är ändå inte aktuellt. 30.1.2024 kl. 14:04

ungdomens kyrkodagar. Jennifer Enqvist är en av de delegater som är på väg till UK i år. Hon vill se församlingarna bli bättre på att inkludera barnen, kyrkans framtid. 29.1.2024 kl. 12:22