Tomhet.

När något man hade dött för tar slut

Påsk. När man är mitt i tomheten känns det som om det gråa kommer att vara grått för evigt.
7.4.2012 kl. 12:00
Bibeln säger inte så mycket om vad som hände med lärjungarna efter korsfästelsen. Jag tänker mig att de satt någonstans tillsammans. Jag ser framför mig en liten stockstuga, som om lärjungarna förvandlats till fattiga bönder i ett medeltida Finland. Där sitter de och stirrar på sina händer och det gör så ont i dem att de ingenting har att säga.
Jag försöker träffa den där tomheten som drabbar en människa när något hon skulle ha dött för tar slut. Är det som att få kicken från ett jobb som man slet för dag och natt i många år? Är det som att bli dumpad av en pojkvän som man inbillade sig att var mannen i ens liv? Är det som att förlora sin mamma eller pappa? Som att förlora ett efterlängtat barn? Allt det som du trodde på och levde för är borta. Kvar finns bara ett ingenting eller kanske en grav som du pysslar med i stigande desperation och tomhet. Alla dagar verkar vara blåsiga dagar och är de inte det känns också det fel.

Är det som att vara djupt deprimerad? Allt blir grått och ett ingenting, allt det som var och allt det som ska komma. Ingenting har någon betydelse längre. Du ligger i sängen. Du slutar äta. Du slutar stiga upp.
Den enda som hade någonting att göra efter Jesus död var den rika Josef från Arimataia som i evangelium efter evangelium går till Pilatus, ber om att få Jesu kropp och sveper in den i linnetyg. Johannes vet berätta att kroppen lindas in med en blandning av myrra och aloe som Nikodemos fixat fram, hela trettio kilo. Sedan läggs kroppen i en ny grav som man låtit hugga i berget. Graven finns i en trädgård. De två Mariorna och Salome köper (mer?) kryddor och planerar att smörja kroppen (på nytt?). När kroppen ska smörjas är graven tom.

Det finns en tomhet som också handlar om att en aktivitet tagit slut. Julen kom och gick, du äter konfekt och tittar ut genom fönstret. Du kom hem från en efterlängtad resa. Den visade sig vara mindre upplivande än du tänkt dig. Var det här allt? Kom det inget mer?
Lärjungarna satsade allt på ett enda kort. De följde sin Mästare och så dog han. Slutade de tro på att han någonsin var en Mästare?
Kan alla som förlorat sin tro känna igen sig i den stunden? Det nyaste numret av tidningen New Scientist rapporterar att nästan alla barn tror på någon sorts Gud (också barn till ateister). Vi tycks vara inprogrammerade att anta att det finns en tänkande aktör bakom all ordning i världen, bakom det som fungerar som det ska. Tidningen spekulerar i om det är så att Skandinavien sekulariserats med sådan fart för att staten tagit över Guds uppgifter: att övervaka att alla beter sig vänligt mot varann och blir omhändertagna i livets alla skeden. Det enda staten inte kunnat fixa är ett liv efter döden. Där har Gud fortfarande monopol.
Lärjungarna hade inte ens en välfärdsstat att luta sig tillbaka på. De hade bara ett ingenting när deras tro tog slut.

Ni vet: efteråt kan man alltid säga att det var en fas. Hallå lärjungarna, han uppstod på tredje dagen! Det är en väldigt kort period faktiskt. Sluta gnälla. Men när man är mitt i sitt ingenting vet man inget om allt det där. Då tror man att det som är grått kommer att vara grått för evigt. Senare inser man: det var övergången.
Jag tänker ännu på tomheten när du just fött ett barn. Magen förvandlas från något spänt och hårt till ett stort, löst skinn, en trött ballong. Smärtan tar slut som om någon klippt av den med sax. Plötsligt är allt stilla. Och just då, då du ännu är ganska förvirrad, är det någon som skriker. Jag är här! Jag finns!


Följ redaktionens påskvandring i Kyrkpressen 14–15/2012 eller på webben.

Sofia Torvalds



Marina Wiik. Efter flera år av stiltje har jag i sommar bevittnat ett rekordantal bröllop. Kanske har allt fler börjat värdesätta gamla traditioner, eller så är min bekantskapskrets bara ”i den åldern” då man skaffar jobb, köper lägenhet och bildar familj. 6.8.2009 kl. 00:00

Ledare. I en kolumn i det socialdemokratiska huvudorganet Demari (24.7) gjorde sommarredaktören Ilkka Vuorikuru sitt bästa för att misskreditera den uttalat kristna televisionskanalen TV7. 6.8.2009 kl. 00:00

Världen. Nu vill president Dmitrij Medvedev att de ryska skoleleverna ska läsa religion – eller sekulär etik. Fast riktigt alla trosriktningar kommer inte att hamna på schemat. 5.8.2009 kl. 00:00

Samhälle. Efter domkyrkobranden i Borgå har församlingarna börjat ta säkerhetsåtgärder på större allvar än tidigare. Trots det utsattes avsevärt fler byggnader som tillhör religiösa samfund för bränder i fjol jämfört med tidigare år. 4.8.2009 kl. 00:00

Människa. – Det är berättelsen med det personliga tilltalet som är huvudnyckeln till att nå människorna, menar hela Norges populäre tv-pastor Egil Svartdahl. 30.7.2009 kl. 00:00

Stig Kankkonen. Nyligen köpte min hustru och jag nya cyklar. 30.7.2009 kl. 00:00

Ledare. 30.7.2009 kl. 00:00

Kyrka. Barnkyrka byggdes i Haapajärvi. 28.7.2009 kl. 00:00

Kyrka. "Gud finns. Sluta oroa dig, njut av livet!" är namnet på ett evenemang som går av stapeln i slutet av augusti. 24.7.2009 kl. 00:00

Kyrka. Under sin sista mötesdag valde Europeiska kyrkokonferensen (CEC) nya medlemmar till olika kommittéer. Rapporter och uttalanden godkändes också. 21.7.2009 kl. 00:00

Kyrka. Borgå Lantdags 200-årsjubileum avslutas i dag, söndag, med en festmässa i Borgå domkyrka. 19.7.2009 kl. 00:00

Samhälle. Församlingen i Sääksmäki har inrett en tvåa i ett radhus på bostadsmässan i Valkeakoski. 18.7.2009 kl. 00:00

Kyrka. Europeiska kyrkokonferensen (KEK) samlas till sin 13:de generalförsamling i Lyon i Frankrike den 15–21 juli 2009. 17.7.2009 kl. 00:00

Kyrka. – Trygga vuxna behövs när ungdomarna testar gränser. Om situationen inte håller är det bäst att bryta i tid, säger barnpsykiater Raisa Cacciatore. 16.7.2009 kl. 00:00

Människa. – Jag har alltid varit intresserad av andlighet, säger Ann-Luise Bertell, trebarnsmamma, författare och skådespelare i Vörå. Världen är så grym att jag inte klarar av att leva i den om jag inte tror att Gud är kärlek – det är helt enkelt ett grundbehov i mitt liv. 16.7.2009 kl. 00:00

reportage. Kan det vara diakoni att svettas och lyfta vikter? Ja, tycker Heidi Salminen i Vanda svenska församling. Församlingen ser till människan som en helhet och kompletterar mathjälp och själavård med knäböj och axelpressar. 10.4.2019 kl. 09:00

kyrkoherde. Mia Bäck är kyrkoherde och gift med Anna. Ibland måste hon gå in i sammanhang där hon vet att det finns människor som tycker att hennes familj – det finaste Gud gett henne – är ”avskyvärd”. 4.4.2019 kl. 13:36

förtroendevald. När Ulla-Maj Wideroos inte ställde upp i riksdagsvalet för fyra år sedan ville hon i stället engagera sig i lokalsamhället i Närpes. Men att det engagemanget skulle vara i församlingen hade hon inte tänkt. 3.4.2019 kl. 07:00

polisutredning. Polisen utreder om Martyrkyrkans vänner gjort sig skyldiga till penninginsamlingsbrott. Misstanken har lett till att Österbottens tingsrätt belagt föreningens tillgångar, motsvarande 2,58 miljoner euro, med kvarstad. 27.3.2019 kl. 13:36

Bok. Magbesvär. Svindel. Inkontinens. Ihållande trötthet. Olust. Ensamhet. Jörn Donner har skrivit en bok om att bli gammal och kanske obehövlig. 22.3.2019 kl. 11:00