De heligas gemenskap

Ledare. Mår tron bäst i den stora folkkyrkogemenskapen eller den intima cellgemenskapen? 8.7.2010 kl. 00:00

Jan Lindström

Den amerikanske radikalpredikanten Eric Voelz har turnerat både i Sverige och i Finland. Hans tes är att kristna borde samlas i smågrupper i hemmen, och att de stora och folktomma kyrkorna med professionella, läs: präster, rentav är ett historiskt misstag. Bara i de små cellerna finns levande tro, menar han.  Predikantkollegan i det lutherska ledet, kyrkoherde Stefan Forsén, poängterar att det ligger något i att vara många i tillbedjan, en dimension som fattas i cellgrupperna.
Det är sant. Samtidigt måste man ju erkänna att besökarna i en alldeles vanlig församling, en alldeles vanlig söndag, i regel inte är överväldigande många.

Biskop Björn Vikström uttryckte på årets missionsfest i Oravais sin oro över att besvikna unga vänder ryggen åt de existerande församlingarna, som de uppfattar som passiva och likgiltiga. I stället skapar de egna sammanhang med ivriga, engagerade kristna. ”Frestelsen är att återskapa den perfekta församlingen redan här på jorden. Men man uppmärksammar sällan att man plockar russinen ur kakan ur flera församlingar: man samlar en engagerad skara, men lämnar ett stort tomrum bakom sig i sin gamla församlingsgemenskap”, konstaterar Vikström.

Alla medlemmar i den evangelisk-lutherska kyrkan som bor inom ett och samma område i en kommun ska tillhöra en och samma församling.
Måste det vara så? För ett tiotal år sedan ventilerades de så kallade cityförsamlingarna och möjligheten att fritt få välja församling inom samma stad. Farhågorna för att församlingarna med de häftigaste predikanterna och den bästa musiken skulle dra till sig alla aktiva medlemmar gjorde de kyrkliga beslutsfattarna tveksamma. Därför får kyrkans medlemmar fortfarande finna sig i att byta församling om de flyttar över gatan, och gränsen mellan församlingarna råkar gå just där.
Vad händer då om folk själva får välja?

Här måste kyrkan se sanningen i vitögat: Folk väljer ändå. Det går inte längre att hålla fåren i fållan med teologiska argument. Valen sker på olika grunder både i folkkyrkans inre, aktiva kärna och bland den stora tysta medlemsskaran. Det är bara följdriktigt att de generationer som lärt sig att skräddarsy allt från sin ideologi till sitt tevetittande också väljer en trosgemenskap som passar dem. Russintjuvar eller inte lever de bara konsekvent i individualismens tidevarv. Det kan de inte anklagas för. De mera passiva röstar också, med fötterna. Sedan år 2003 har den evangelisk-lutherska kyrkan årligen förlorat mellan en halv och en procent av sina medlemmar. Utskrivningstrenden talar sitt tydliga språk som syns bäst i en kall sifferserie: 34 952 (2006), 37 879 (2007), 52 203 (2008), 43 650 (2009).

I folkkyrkan finns tanken om den saliga blandningen av människor. Här ska alla rymmas, här ska måttet av tro inte mätas. Här finns ”en plats i en kyrkobänk, som är bara, bara min”. Detta står i bjärt kontrast till smågruppsteologin som i sina värsta avarter kan handla om ett slutet sällskap där osunda drag kan utvecklas under ett odefinierat ledarskap. Att tro på mänsklig samvaro där ledarskap helt och hållet fattas är nämligen naivt. Kyrkoherde Forsén är inne på ett viktigt spår när han funderar över hur det andliga ledarskapet i de lutherska församlingarna ser ut. Det finns fortfarande en djup klyfta mellan lekmän och präster, den som brukar uttryckas i frustrationen över att ”det enda man duger till är att dela ut psalmböcker”. Det här måste tas på allvar.

Vi behöver olikheter för att inte falla in i  andlig elitism, där man ska passa in i vissa mönster för att platsa i gemenskapen. I den allmänneliga blandningen av människor vi inte har valt får vi umgås med folk vi helst hade velat slippa. Det är en ren nåd.
Och det är inte sagt – kanske inte ens troligt – att det finns några enrummare i himlen.
May Wikström



Begravningsplatser. Runt om i Svenskfinland finns små begravningsplatser som drivs av föreningar eller sammanslutningar. Två begravningsplatser stöds av den lokala församlingen eller samfälligheten. 19.3.2025 kl. 10:00

KRISTEN YOGA. Stillhetens yoga utövas i dag i var femte församling i den evangelisk-lutherska kyrkan. Yogans ursprung utanför kristendomen och Europa väcker fortfarande frågor. Ny forskning ska titta på varför. 18.3.2025 kl. 10:00

film. Filmen om den tyska teologen och motståndsmannen Dietrich Bonhoeffer är bioaktuell i vår. Filmen är skrämmande relevant i en tid då auktoritära ledare på nytt utmanar vårt civilkurage. Ylva Eggehorn, svensk poet, författare och Bonhoeffer-översättare, tycker att filmen är angelägen just idag. 17.3.2025 kl. 18:39

BISTÅND. När han fick e-post om att allt amerikanskt bistånd stoppas var Wycliffe Nsheka i chock.– Jag har jobbat med bistånd i Uganda i 23 år, och aldrig upplevt något liknande. 12.3.2025 kl. 12:42

Lokalt. Bibeldag med Jesu föräldar som tema ordnas i Solf. Det är länge sedan vi haft nån bibelfördjupningsgrej, konstaterade styrelsen för Kyrkans ungdoms krets i Solf–Sundom och gjorde slag i saken för att rätta till det. 11.3.2025 kl. 15:33

Kolumn. I många år kände jag att jag inte hörde hemma någonstans. Jag växte upp i södra Afrika, dit mina farföräldrar hade åkt för missionsarbete. När vi flyttade tillbaka till Finland hade jag länge svårt att svara på frågan varifrån jag kommer. 11.3.2025 kl. 13:30

Personligt. För länge sedan blev Christer Åberg utsatt för ett knivhuggningsförsök. – Jag blev osedd. Men jag var ung då och hade krafter att komma vidare. Nu är jag äldre. Jag har inte tilräckligt med motkrafter i mig. Jag har märkt att min förmåga och kraft att bearbeta ensam är sämre. 10.3.2025 kl. 14:54

mariehamn. För Frans Erlandsson blev församlingens ungdomsgård en plats där han såg sig förvandlas socialt. 10.3.2025 kl. 14:32

kyrkomusik. Hela sitt liv har John L Bell jobbat utanför boxen och skapat något nytt: en ny liturgi, ett nytt sätt att läsa Bibeln, ett nytt sätt att sjunga. 6.3.2025 kl. 15:55

MEDLEMMAR. Kyrkan vill se mera engagerade lekmän och stoltare medlemmar. Men vi har inget språk för hur vi ska grunda nya gemenskaper, säger Ida-Maria Pekkarinen. Hon har jobbat med storstadsformaten Puls och Uusi Verso. 5.3.2025 kl. 17:23

Personligt. För drygt 60 år sedan föddes en pojke i ett Kajana som ännu präglades av kriget. Pojken fick namnet Matti, och trots att hans familj och omgivning var helt finskspråkig gillade han ett skolämne oväntat mycket: det andra inhemska språket – svenska. I dag heter Matti Elia och är ärkebiskop för den ortodoxa kyrkan i Finland. 4.3.2025 kl. 17:37

FINLANDS SCOUTER. I år samarbetar insamlingen Gemensamt Ansvar med Finlands Scouter. Temat för årets insamling är ungas möjligheter att drömma och bygga en trygg framtid. Emma Portman jobbar som koordinator för medlemsutveckling hos Finlands Svenska Scouter 3.3.2025 kl. 16:13

Ukraina. Att tända ett ljus känns som en liten sak, men det är något med ljus – det ger ändå en känsla av att något är lite bättre, säger ukrainska Iryna Gorkun-Silén om den ljuständning för Ukraina som Helsingfors kyrkliga samfällighet ordnade på treårsdagen av Ukrainakriget. 28.2.2025 kl. 20:47

HALLÅ DÄR. Hon startar en ny barnkör i skolorna i vår. – Att sjunga i kör är en bra form av gemenskap, det motverkar ensamhet, säger hon. 28.2.2025 kl. 21:10

Kolumn. Det ingår i mina arbetsuppgifter som diakoniarbetare att på torsdagar hjälpa till med matutdelningen AndreasHelps i Helsingfors. Mathjälpen har redan pågått i tio års tid. 28.2.2025 kl. 21:06

LIVSBERÄTTELSE. Det började med O helga natt i julkyrkan i Munsala. Sedan dess har Christian Vesterqvist uppträtt i många kyrkor med sina tolkningar av Johnny Cash. 16.10.2025 kl. 11:29

Personligt. Kenneth Morales har blivit vuxen i Finland. Här har han gått igenom kriser, kommit ut på andra sidan, börjat uppskatta den finska vurmen för ordning och reda och de starka familjevärderingarna. Men en sak har han svårt att omfatta: vi är så oroliga hela tiden. Det är som om hela befolkningen är lite ängslig. 15.10.2025 kl. 14:16

begravning. Snabbt dyrare gravar och allt enklare ambitioner bland de anhöriga – det förändrar vår kultur kring död och begravning. Det ser Christina Grönroos som driver begravningsbyrå i Sibbo. 15.10.2025 kl. 11:08

BRANSCHBYTE. Med Mikaela Strömberg-Schalin som ny stifts­jurist får den finlandssvenska landsbygden rätt så säkert en röst i domkapitlet i Borgå. 14.10.2025 kl. 15:48

Helsingfors. Kommer vi att upprepa de misstag som begicks under 90-talets depression? frågar familjerådgivare Anna Korkman-Lopes på familjerådgivningens 80-årsjubileum. 14.10.2025 kl. 15:06