Inte bara lyckad och duktig

Människa. – Jag har alltid varit intresserad av andlighet, säger Ann-Luise Bertell, trebarnsmamma, författare och skådespelare i Vörå. Världen är så grym att jag inte klarar av att leva i den om jag inte tror att Gud är kärlek – det är helt enkelt ett grundbehov i mitt liv. 16.7.2009 kl. 00:00

Carina Storthors

Ann-Luise Bertell föddes 1971 i Oravais. Pappan var butiksföreståndare, mamman primärskötare. Ann-Luise är äldsta barnet i familjen och har en tre år yngre bror.
– Redan som barn var jag väldigt troende. Jag gick i söndagsskolan och fick Barnens Bibel av söndagsskolläraren för att jag var en mönsterelev.
– Också i skolan var jag duktig flicka. Men jag var jätterädd för kärnvapenkrig. Jag spanade efter hotfulla raketer på himlen men hade ingen att tala om min rädsla med. Då bad jag till Gud om kvällarna, och det tröstade mig.

Under skriftskoltiden älskade hon att gå i kyrkan.
– Det blev min meditation. Jag tyckte till exempel om att stiga upp och ner i bänken i samband med liturgin!

Men barnatron växte småningom ifrån henne. Det var först senare när livet blev svårare som hon började be igen.
Det hände i samband med att hon, som hon säger, gjorde ett ”katastrof-fel val”, när hon började studera ekonomi vid Åbo Akademi. Samtidigt menar hon att det var just detta val som gjorde det så tydligt vad hon egentligen ville. På en föreläsning i nationalekonomi kom det med ens som en insikt: ”Jag är på fel bana.”

Det lilla ljus jag har

På prov sökte Ann-Luise Bertell i stället in till Teaterhögskolan i Helsingfors – och kom in. Under hela tonårstiden hade hon haft amatörteatern i Oravais som säkerhetsventil, och i Åbo spelade hon också studentteater. Ändå trivdes hon inte på Teaterhögskolan. I brist på klara alternativ slutförde hon ändå utbildningen och blev magister i teaterkonst 1995.
– Men det var under åren i Helsingfors som jag började skriva dikter.
– I mitt sökande besökte jag också Andreaskyrkan och kom där att ha meningsfulla samtal med flera människor. Jag har faktiskt besökt kyrkor på alla ställen där jag bott, men jag har aldrig tagit steget fullt ut, aldrig riktigt känt att ”det är här jag vill vara”.
– Däremot har jag haft stor hjälp av att läsa böcker. Särskilt Viktor E. Frankls Livet måste ha en mening har betytt mycket för mig. Gärna har jag under senare år också läst Ylva Eggehorn, Martin Lönnebo, Wilfrid Stinissen och Tomas Sjödin.

Efter sin skådespelarexamen var Ann-Luise Bertell arbetslös en tid och fortsatte då med att skriva poesi. Debuten kom 1997 med diktsamlingen Rus av gul. 
Året därpå blev hon anställd vid Wasa Teater. Redan under det andra spelåret fick hon stor uppmärksamhet för sin gestaltning av Dollar-Hanna i Lars Sunds Colorado Avenue, som blev en klar publikframgång vid teatern.
Men det var just då, när hon i andras ögon var som ”mest lyckad”, som hon själv kom in i en stor livskris. Hon mådde inte bra som skådespelare, allt hade gått så fort; hon fick lov att omvärdera sina val.
Det var en process som tog sin tid och krävde mycket arbete med de egna tankarna och känslorna.
– Det var i samband med denna process som jag till sist bestämde mig för att jag inte kan leva om jag inte tror på något. Mitt liv är lättare och roligare om jag tror. Jag har därför medvetet underordnat mitt liv och mitt arbete övertygelsen om att jag är i det godas tjänst. Mitt livsmotto är: ”Det lilla ljus jag har, det ska få lysa klart.”

 

Läs hela intervjun med Ann-Luise Bertell i Kyrkpressen 29-30/09

Catharina Östman



jesus. – Det finns både en konfirmand och en forskare här uppe, säger Lundprofessorn Dick Harrison och knackar på sitt huvud. Han vill tro och betraktar sig definitivt som en kristen. Som historiker tycker han Bibelns Jesus håller för överraskande mycket källkritik – utom kanske julevangeliet då. 22.12.2022 kl. 10:00

JULTIPS. Som bäst blir julen värme och gemenskap. Som sämst blir den press, jämförelse och ensamhet. 22.12.2022 kl. 19:00

KRIGET I UKRAINA. När kriget i Ukraina bröt ut var det fullt kaos i Maryna Vilkhoryks huvud. Vad skulle hon ta sig till? – Ibland kändes det som om det inte hände mig, det var som i en film, säger hon. Idag tackar hon varje dag Gud för att hon har jobb, hus och sin familj i Jakobstad. 21.12.2022 kl. 10:43

Övergrepp. Ett barn misstänks ha blivit utsatt för sexualbrott i de evangelisk-lutherska församlingarna i Vasa hösten 2022. Det misstänkta brottet är anmält till barnskyddsmyndigheterna och polisen. 20.12.2022 kl. 10:59

musik. – Julen kan vara härlig på morgonen och hemsk på kvällen, säger Emma Raunio. Hon är aktuell med en strålande vacker julskiva, som handlar om att mörkret är en förutsättning för att vi ska se det ljusa. 20.12.2022 kl. 10:00

samer. Forskaren Helga West jämför de tre nordiska folkkyrkornas försonings­processer i norr. Det ska blir en doktorsavhandling i teologi. 19.12.2022 kl. 08:00

jul. Vem är du? 10-åriga Filip Åström tycker att det bästa med julen är att få vara tillsammans, och att vuxna hinner vara lite knasiga när de har ledigt. 21.12.2022 kl. 19:00

Nekrolog. "Redan under studietiden, men framför allt i samband med studentrevolten 1968, kom han till insikt om att teologin måste anpassas till det omgivande samhället. Frälsningen ska gälla hela människan och inte bara själen." 19.12.2022 kl. 14:26

UTNÄMNING. Biskopen har den 15 december utnämnt kaplanen i Närpes församling Ann-Mari Audas-Willman och sakkunnige för arbetet bland finländare utomlands och kyrkans turistarbete vid Kyrkostyrelsen Bror Träskbacka till prostar. 15.12.2022 kl. 14:13

BERGÖ. När tillvaron var tuffare och jularna enklare … Johan Klingenberg delar med sig av minnen från 1950- och 60-talets Bergö. 7.12.2022 kl. 09:54

Zacharias Topelius. – Topelius tro förändrades med tiden, så som jag tror att den gör för de flesta. Det säger doktoranden i kyrkohistoria Erika Boije. 8.12.2022 kl. 13:15

BORGÅ STIFT. En morotsbakelse med vit choklad och tranbär – biskop Bo-Göran Åstrand vispade till Borgå stiftsjubileumsbakverk. 30.11.-0001 kl. 00:00

BORGÅ STIFT. En bok som berättar om livet i Borgå stift, sitter Robert Lemberg och skulle vilja göra. Inte en historik med anledning av 100-årsjubileet, utan en fin, snygg och angelägen jubileumsbok. Kanske med bilder du har hemma. 8.12.2022 kl. 19:00

MAMMAKÖR. ”Nattmörkret sänker sig i våran stad, i alla fönster glimmar bågarna på rad”, sjunger mammakören Änglaklang i Grankulla. Snart har de sin första egna julkonsert. 8.12.2022 kl. 11:27

samer. Kyrkan startar i snabb takt en försoningsprocess med samerna. Biskopsmötet startade projektet i dag. Sameprästen Mari Valjakka som själv är skoltsame ska koordinera arbetet. 7.12.2022 kl. 13:39

kyrkkaffe. Stämningen på kyrkkaffet är inte alltid hundra procent avslappnad – men det gör ingenting. Vid kaffebordet lär vi oss också att möta människor som inte är som vi eller tycker som vi, skriver Edit Koskinen. 28.8.2024 kl. 16:43

festival. Att retreatgården Snoan fortfarande finns, behövs och verkar, det ska firas den 13–15 september. – Vi ser fram emot en fest med glädje, en fest för vad som varit och för vad Snoan har betytt, säger Kalle Sällström. 28.8.2024 kl. 16:17

SPLITTRING. För tjugo år sedan grundade Robin Nyman och Matti Aspvik en gudstjänstgemenskap i Jakobstads svenska församling. Sedan lämnade de församlingen, och många följde med in i den nya gemenskapen. Idag ser de att de gjorde mycket genuint och fint – men de ser också uppror, besvikelse och att de fastnade vid perifera saker. 26.8.2024 kl. 15:36

konflikt. Puls Helsingfors och Christoffer Perret svarar på frågorna kring gemenskapen som lämnat Petrus församling i fråga-svar-form på Puls Helsingfors webbsida. ”Vi fick klara besked”, säger de – men kyrkoherde Pia Kummel-Myrskog menar att diskussionen knappt hann börja. 25.8.2024 kl. 11:57

SPLITTRING. En stor del av de lekmän som varit aktiva i Puls-gemenskapen i Petrus församling i Helsingfors lämnar Petrus och bygger något nytt. De hade sin första samling i SLEY:s utrymmen i Helsingfors igår, söndag. 19.8.2024 kl. 14:33