– Vi tar vila som något självklart, men vet vi egentligen vad det är och hur vi skapar förutsättningar för vila? frågar Margareta Asp, som ägnat flera år åt viloforskning.
Hon är lektor i vårdvetenskap på Mälardalens högskola i Eskilstuna, Sverige. Intresset för vila som ett tema väcktes när hon arbetade som sjuksköterska.
– Vila är en förutsättning för att patienter ska tillfriskna. Men hur kan vi möjliggöra vila om vi inte vet vad det innebär?
Vilja, känsla och handling
I sin forskning har hon intervjuat män och kvinnor i olika åldrar och frågat vad vila är för dem. Hon har sedan analyserat vilan fenomenologiskt, utgående från deras upplevelser.
– Det som kännetecknar vila är att personen upplever en harmoni i vilja, känsla och handling. I praktiken betyder det här att man både vill och kan göra något, att man fylls av lust att göra det.
Det här betyder att vila kan inbegripa olika formera av aktivitet, och inte automatiskt handlar om att ligga i sängläge. Asp betonar också hur viktig miljön och kontakten mellan människor är.
– Ett villkor för vila är att människan bejakas utan bedömning. Det här uppnås i en kravlös och tillåtande miljö där man kan slappna av och vara sig själv.
Om vila kan innebära aktiviteter, kan man då också finna vila i arbetsuppgifter?
– Ja, visst kan det vara så, säger Asp. Om man jobbar med något man upplever att man för stunden verkligen vill göra och att man förmår göra det utan yttre krav och tidspress, så är det en form av vila.
– Men det gäller att vara uppmärksam på kroppens signaler. Börjar du känna dig splittrad är det viktigt att avbryta och ta en paus.
Läs mera i Kp 28/2008.
