Blåsvart sorg

Kristina Fernström. Han är så lång att jag måste luta mig tillbaka i stolen och speja uppåt för att se hans ansikte. Inte ens då går det så bra. Vårsolen bländar. Och så är han ju svart dessutom. 24.4.2008 kl. 00:00

– Blåsvart, säger en granne hjälpsamt.

Han har en lapp i handen, men den behövs knappt alls. Vem behöver en lapp för att berätta sitt livs historia?

Han heter Arop och talar om sitt land, Sudan. Om folkmordet, om kriget som aldrig tar slut. Om norr och söder, som är två skilda världar inom en och samma stat. Om religion och makt.

Bland kursdeltagarna som lyssnar på honom finns många som vet precis vad han talar om. Det är mänskor som har att göra med flyktingar i olika sammanhang. Sympatin är nästan handgriplig.

Ändå är det svårt att berätta. Hur delger man mänskor från en annan kultur sitt eget och sitt folks öde behändigt i ett nötskal? Dels ställer finskan till med förtret ännu efter fem år i landet, dels väller våldets minnesbilder obarmhärtigt fram.

Han brister i gråt. En vänlig karl, tidigare kristen arbetare i ett annat muslimland, skyndar fram. Det blir en liten paus. Sedan är Arop tillbaka och svarar på frågor:
Han kommer från en kristen familj. Det har funnits många kristna i Sudan, men islams grepp hårdnar. Helst borde alla bli muslimer och tala bara arabiska.
Han har hustru och fyra barn och bor i Vanda. Han studerar till diakon. Han och de andra som kom samtidigt sökte med detsamma upp kyrkan och har nu en livaktig sudanesisk grupp i församlingen.

När ska han återvända till Sudan? Rösten börjar darra. En kvinnlig kursdeltagare fiskar upp en ren pappersnäsduk ur sin handväska. Han torkar ögonen. Ett fredsfördrag är under arbete, ja, men det är långt till fred.

Flyktingproffsen nickar.

En våg av sorg drar genom rummet. Blåsvart sorg.

Kristina Fernström

björn vikström. Både staten och kyrkan inser att det börjar vara dags att frångå det gamla systemet, där kyrkan ersätts med den andel ur samfundsskatten. Så kommenterar Björn Vikström ekonomin kring de uppgifter kyrkan sköter åt samhället. 28.2.2014 kl. 12:25

slef. Sedan 2007 har de finska Esboförsamlingarna inte beviljat budgetmedel åt Svenska lutherska evangeliföreningen (Slef) och dess finska motsvarighet, på grund av organisationernas bibelsyn. Nu föreslår Esbo samfällighets gemensamma kyrkoråd, med rösterna 7–6, att bidragen ska återinföras. 28.2.2014 kl. 10:51

dialekt. Våra svenska dialekter kan vara många saker: ett modersmål, ett uttryck för komik eller varför inte ett känslospråk i kyrkan? 28.2.2014 kl. 10:24

idrott. I framtiden ska John Vikström-priset årligen delas ut. Det är kyrkans delegation för motion och idrott som tagit initiativ till priset, som ska tilldelas personer och organisationer som verkat för samarbete mellan kyrka och idrott. 27.2.2014 kl. 10:49

romeo kabwe. För Romeo Kabwe är varje kund en medmänniska som ska bemötas med respekt och kärlek. Tolv år gammal tvingades han fly undan kriget, ensam och utan sin familj. Det var ett extremt hårt sätt att lära sig värdesätta de människor vi har omkring oss. 27.2.2014 kl. 00:00