Östersundom kyrka med begravningsplats, en församlingssal och kring 450 församlingsbor. Det är vad Sibbo svenska församling förlorar då kommunen mister mark till Helsingfors.
| Helsingfors stads tvångsannektering av Sibbo har tråkiga konsekvenser för Sibbo församling och kyrkoherde Helene Liljeström. |
– Det är högst osannolikt att vi kan hålla kvar kyrkan och begravningsplatsen. Känslomässigt är det den första tanken, men det är inte förnuftigt. Då skulle vi bli kvar med kostnaderna men inte få motsvarande skatteintäkter, säger kyrkoherde Helene Liljeström som är trött av tunga dagar efter att Högsta förvaltningsdomstolen beslutade att Helsingfors får annektera delar av Sibbo.
Nu ska församlingen reda ut beslutsgången i frågan och förhandla fram en optimal lösning med Helsingfors.
– Vi måste bland annat diskutera användningen av begravningsplatsen. Det finns sådana som blir kvar på Sibbosidan som upplever Östersundom som sin gravplats. Jag vet inte om Helsingfors kommer att låta dem lösa in gravplats här.
Hon tycker att det vore rimligt att Sibbo kompenseras för de investeringar församlingen har gjort i kyrkan under de senaste åren.
– Vi har bland annat lyft upp hela kyrkan då golvet hade röta, utvidgat begravningsplatsen och installerat videoövervakning.
Sibbo svenska församlings framtid är nu starkt knuten till den kommunala utvecklingen. Befolkningstillväxten och kyrkans förmåga att hålla kvar sina medlemmar avgör om församlingen kan behålla hela sin personal eller inte.
– De närmaste åren får vi en ekonomisk svacka. Om kommunen växer som planerat jämnar svackan ut sig inom några år. Men det förutsätter att de som flyttar hit är svenskspråkiga och vill höra till kyrkan, säger hon.
Känslomässig chock
En stor del av förlusten ligger på det känslomässiga planet. Östersundom kyrka är en omtyckt vigselkyrka, och Helene Liljeström själv är både konfirmerad och vigd där. Dessutom har hon vigt sin äldsta son där.
– Jag blev överrumplad över att det var nära till tårarna för mig när jag steg in i kyrkan första gången efter beskedet. Många av medarbetarna i församlingen säger det samma: de har upplevt beslutet starkare än de trodde.
Trots att församlingen på många sätt förberett beslutet och beaktat det i sin planering var utgången ändå en överraskning. På något plan trodde man att det inte kan gå så här i verkligheten. Det som en bekräftelse av att de som har makten verkligen har rätt att använda den mot sådana som är mindre, att stora kan trampa på små.
– Det känns sorgligt. Men vi får försöka inse fakta och göra det bästa möjliga av situationen. Och bibehålla proportionerna: kyrkan står ju kvar och kan besökas av alla. Som kyrka är vi trots allt ett, understryker Liljeström.
