Det glada budskapet

Ledare. Ledare 51-52/2007 Vad är vårt budskap? Det är en grundläggande fråga för alla som sysslar med information och kommunikation. 17.12.2007 kl. 00:00
Vad är vårt budskap? Det är en grundläggande fråga för alla som sysslar med information och kommunikation.
Är budskapet inte klart formulerat är förutsättningarna små för att kunna förmedla det vidare till andra. Det som man försöker säga blir bara ett odefinierbart ljud i det allmänna informationsbruset.
Nästa centrala fråga är hur budskapet skall kommuniceras. Att ha något att säga räcker inte. Om man vill nå ut med budskapet måste man kommunicera det på ett begripligt sätt.

 
Illustration: Jan Lindström
Det glada budskap som den kristna kyrkan har att förmedla formuleras kärnfullt av aposteln Johannes så här: ”Så älskade Gud världen att han gav den sin egen son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv.”
Gud har gjort det som behöver göras för att den skadade relationen mellan Honom och oss skall kunna repareras. Det som förutsätts av oss är att vi tror att detta har skett genom Jesus Kristus.
Klarare kan budskapet knappast formuleras.

För den kristna kyrkan och för alla kristna är budskapet alltså givet. Det är ingenting som vi själva har hittat på och som vi därmed också kan och har rätt att själva omformulera om vi anser att det finns ett sådant behov.
Det betyder inte att vi alla skulle se på eller uppleva budskapet exakt lika. Om det hade varit tänkt så, hade Guds inte gett oss fri vilja och individuellt förstånd. Då hade Han gjort oss till viljelösa, likriktade robotar.
Men det innebär att vi har ramar inom vilka vi skall hållas. Endast det budskap som förkunnar Jesus Kristus som Herre och Frälsare är ett kristet budskap.

De råd som Jesus gav sina lärjungar då han skickade ut dem för att förkunna det glada budskapet innehöll en del konkreta instruktioner som har att göra med hur budskapet skall förmedlas.
Bland annat uppmanade han lärjungarna att vara ”kloka som ormar och oskyldiga som duvor”. Uppmaningen gavs med motiveringen att de i sitt uppdrag skulle vara som får bland vargar. Uttryckt på ett modernare sätt uppmanade Jesus lärjungarna att beakta verksamhetsomgivningen och anpassa formen för förkunnelsen till den.

Det är ingen stor överdrift att säga att en stor utmaning för den kristna kyrkan sedan dess har varit att följa Jesu råd. Alltså att hålla fast vid innehållet i budskapet och samtidigt anpassa formerna till det som kallas tidens krav.
Samma utmaning möter kyrkan och de kristna också i dag. Och frestelsen i dag är den samma som den alltid har varit: att anpassa inte endast formen utan också innehållet så att det ”går hem” här och nu.
Formens uppgift är att väcka intresse för budskapet och att förmedla det så effektivt som möjligt. Men formen är endast ett medel och aldrig ett mål. Och formen kan eller borde aldrig få gå före innehållet.

Ett viktigt mål för den kristna förkunnelsen är att medverka till den reaktion som beskrivs så här i julevangeliet: När änglarna hade farit ifrån dem upp till himlen sade herdarna till varandra: ”Låt oss gå till Betlehem och se det som har hänt och som Herren har låtit oss veta.”
Då kyrkan i enlighet med sin uppgift förkunnar Guds ord gör hon i grunden ingenting annat än pekar på Jesus Kristus, världens Frälsare. Med vilket finger eller hur hon pekar är trots allt en bisak.
För att uttrycka det lite förenklat och prosaiskt.

Då vi kämpar med att hitta de rätta formerna är det tryggt och trösterikt att veta att det enda vi trots allt kan och det enda vi trots allt behöver göra är just att peka på Jesus.
Då det är jul pekar vi på honom i krubban och under påsktiden pekar vi på honom som korsfäst och uppstånden.
Resten sköter Gud.
Stig Kankkonen



Mest läst

    Åbo. Åbo svenska församling arbetar aktivt för flyktingar. – Jag har insett hur ensam en människa kan vara, och hur mycket kontakt betyder, säger Malena Björkgren. 1.10.2020 kl. 11:37

    Utmärkelse. Församlingspastorn Patricia Högnabba i Matteus församling i Helsingfors har beviljats Kyrkans förtjänsttecken för barn och ungdomsverksamhet. Priset delades ut idag vid Forum för kyrkans fostran. 30.9.2020 kl. 15:29

    jordbruk. För Mats Björklund handlar jordbruket om att anpassa sig till vädret och naturen, om att odla det som andra ska äta – och om att förvalta Guds gåvor. 30.9.2020 kl. 11:53

    vardagsbön. "Öppna varsamt upp det mina fingrar krampaktigt håller tag om i onödan." 30.9.2020 kl. 10:30

    Lärkkulla. Lärkkulla-stiftelsens direktor Björn Wallén avgår på egen begäran från och med årsskiftet för att övergå till andra arbetsuppdrag. 29.9.2020 kl. 17:01

    kvevlax. Över 30 år undervisade han i musik i grundskolan. Men också efter pensioneringen är musiken ett heltidsjobb för Yngve Svarvar. Hans engagemang som kör- och orkesterledare ser inte till församlingsgränser 30.9.2020 kl. 12:40

    samiska. Mari Valjakka gläds över att som samepräst kunna bidra till att de samiska språken går vidare till en ny generation – något som inte var självklart när hon själv växte upp. 21.9.2020 kl. 13:16

    äktenskapssyn. I dag kom beslutet från Högsta förvaltningsdomstolen – Uleåborgs domkapitel hade rätt att utfärda en varning till präst som vigt ett samkönat par. Rättsväsendet griper inte in för att hjälpa kyrkan fatta beslut om äktenskapssynen – men kyrkan måste enligt biskop Bo-Göran Åstrand bestämma sig snart. 18.9.2020 kl. 16:15

    Borgå stift. Se alla nyheter från domkapitlet i Borgå inne i artikeln. 18.9.2020 kl. 12:25

    diakoni. I många år kunde Nina Lindfors andas ut bara om veckosluten – då kom ingen post, och hon slapp högarna av obetalda räkningar och indrivningsbrev. Utan stöd från församlingens diakoniarbetare Taina Sandberg hade hon inte orkat. De brukar mötas på Ninas favoritplats: i skogen. 17.9.2020 kl. 15:20

    coronaepidemin. Peter Strangs forskning visar att covid-19-döden var svårast för de unga och starka. Han ger Finland goda poäng för proaktivt handlande då coronaepidemin bröt ut. 16.9.2020 kl. 15:45

    romandebut. En måsinvasion, civil olydnad och lojalitet. Förankrad i hembygdens landskap ställer Ulrika Hanssons debutroman frågan: Vad får man vara tacksam för? 16.9.2020 kl. 18:30

    döden. Förr höll man nästan alltid en visning av en död anhörig före begravningen. 15.9.2020 kl. 20:12

    hopp. Det är okej att vi oroar oss, men Gud har lovat oss ett hopp och en framtid. De orden tröstar Helene Liljeström som tar över som kyrkoherde i Matteus församling en höst när det är svårt att planera för framtiden. 16.9.2020 kl. 00:01

    Kyrkflytt. "Om vi inte kan fira gudstjänst, lovsjunga, lyssna och be, så upphör vi att existera som församling." 16.9.2020 kl. 00:01

    ANDLIGT VÅLD. Andligt våld förekommer överallt – i parrelationer, i familjer och i församlingar. Då Gud används för att få dig att känna dig mindre, då är det aldrig dig det är fel på. Det konstaterar Sara Mikander och Catharina Englund som leder en grupp för personer som blivit utsatta. 8.11.2023 kl. 13:20

    Stiftsdagarna. Stiftsdagarna i Borgå blev en fest värdig en hundraåring. Men mellan serveringarna, minglet och samvaron dryftades också de tunga frågorna: vad är kyrkans uppgift i en värld präglad av krig, och vad ska vi släppa taget om då pengarna tryter? 8.11.2023 kl. 14:52

    ANDETAG. Karin Westerlund är ett nytt tillskott i bloggen Andetag. 7.11.2023 kl. 18:00

    podd. En ny podd har sett dagens ljus! I vinter vill Sofia Torvalds och Robin Nyman inspirera till hudlösa samtal, för att livet kan vara nog så ensamt ändå. 7.11.2023 kl. 08:00

    VEM ÄR DU?. År 2019 var Elisabeth Stubb, som är doktor i historia och forskare, utan jobb. Den våren bestämde hon sig för att göra något hon drömt om ända sedan hon läste om det i Kyrkpressen för många år sedan: vandra Israelleden, vandringsleden genom Israel. Upplevelsen blev en bok som känns väldigt aktuell. 6.11.2023 kl. 18:53

    Mest läst