Skeptisk, misstänksam och ständigt redo att nagelfara varje uttalande. Länge var det så Bea Karlemo förhöll sig till tro och kyrka. I dag är hon diakonissa i Grankulla svenska församling.
– Jag var rädd och osäker, säger Bea Karlemo om sin långa period av protest mot en gudstro.
– Visst hade vi bett aftonbön hemma med mamma, men kristendomen var inte annars närvarande i vår vardag. Tron var helt enkelt främmande för mig som vuxen. Och jag var mycket skeptisk!
Men något levde ändå under den kritiska ytan. Små försiktiga ytskrap tillät hon, så båda sönerna har gått i söndagsskola. Själv gick hon omkring och ville och längtade utan att våga.
Läs profilen i Kp 37/2007.
