Lucka 10. Vad chai betyder i Peking
Det stod inget om eventuella gästbloggare i det muntliga avtalet med KP. Därför tänkte jag öppna dagens lucka för min son Elias som studerar i Peking. Han skriver en julhälsning från landet där man inte firar jul. Kina, det stora ekonomiska undret, som förser resten av världen med julklappar och mycket annat vi egentligen klarar oss utan. Men det finns en baksida vi inte känner till...
"Jag vaknade upp en dag till ljudet av explosioner. Somliga säger att det är bröllop på gång eller att det är någon butik eller
restaurang som invigs med smällare och lejondans. Den här gången var det inte så. Det var explosioner från den stora vägen nära vår skola. Vägen heter Li Ze Lu (ung. den vackra dammens väg). Längs den vägen rivs hus, butiker, restauranger och allt som står i vägen för förändring.
Jag bor i Peking, men folk som bor i Peking säger att det finns en skillnad mellan vårt distrikt Feng Tai (ung. den övermåttligt rika plattformen ) och resten av Peking. Det här är ironiskt nog den fattiga delen av Peking så det finns inte så värst mycket västerländska grejer som kaffe och pizza. Vi hittade trots allt ett café 20 minuter från vår skola, men under loppet av två veckor övergick det lyckliga caféet med sina glada arbetare och stora urval av kaffebönor till en ruin. Efter att ha bevittnat förstörelsen fortsatte vi längs vägen där demoleringen hade spritt sig som ett virus ända tills vi kom till byggnader som fortfarande
hade verksamhet. Byggnaderna hade alla ett tecken sprayat på sig "Chai" som i Kina betyder "riva ner" (inte te, ifall någon trodde det). Det påminde mig lite om Nazityskland där man målade ordet jude på affärer som senare blev stenade eller bojkottade.
Jag gick in i en av de stigmatiserade butikerna och snackade lite med ägaren. Jag undrade när huset skulle rivas och vart han skulle ta vägen, men han visste inte. Han sa att då byggnaden bredvid faller ihop är det väl dags att stänga.
Faktum är att de får en notis om att stänga, men de flesta håller öppet om bara möjligt intill slutet för att kunna förse sina stamkunder med varor. De har inget val. Staten planerar och river ner och bygger upp och det enda affärsägaren har kvar är sina varor och några tusen i fickan som ersättning, men det är inte nog för att kunna leva på en längre tid och inte nog för att starta en motsvarande verksamhet.
Allt sker mycket fort här. Pekings officiella karta förnyas varannan vecka p.g.a. alla förändringar och byggnads projekt. Kapitalismen har fått ett fotfäste och de kommunistiska idealen är bortglömda. Den nya presidenten använde inte ordet kommunism i sitt installationstal utan talade om socialismen och hur de socialistiska idealen kan kombineras med det
kinesiska tankesättet. Efter så många år av förändring och turbulens undrar jag om någon i det här landet, för att inte tala om presidenten själv, vet vad det kinesiska sättet att tänka innebär.
Alla dessa stora ord och dessa stora planer lovades under den 18:e kongressen i Peking i november, medan invånarna i Feng Tai ser på medan deras vackra dammväg förvandlas från en mysig väg med en mångfald av utbud till det näst största ekonomiska centret i Peking. Det sociala bysamhälle vi nu lever i kommer att försvinna och ersättas av kapitalismens kalla skyskrapor. Vår trogna nudelrestaurang som varit här längre än själva skolan kommer att ersättas av en McDonald's och all lokal befolkning med sina svårförståeliga dialekter kommer att bytas ut mot utlänningar i kostym med iPhones, iPads, iPods och andra iLandsprodukter."
