
Lucka 3. Utan handskar
1.12 firades internationella aidsdagen
Torka aldrig tårar utan handskar är första delen i Jonas Gardells skildring av hur unga män i 80-talets Stockholm förälskar sig i varandra, insjuknar, tynar bort och dör. Gardell överlevde, kanske för att kunna berätta deras historia. Det är också historien om mammor och pappor som inte visste. Som inte kunde veta när inte ens deras söner förstod. Först när de unga männen flyttat hemifrån kunde de tillåta sig att börja förstå och bli sig själva. Kasta sig ut i livet och hoppas på en famn som tog emot dem.
Samma år boken beskriver studerade jag i Kalifornien. Där var gay-rörelsen redan stark. Nyfiken hörde jag föreläsningar som ”Black and white men together” och lyssnade till teologer som försökte finna Bibelns homosexuella. Jag såg nyårsparaden i San Francisco som också innehöll en ”gay-parade” och hörde om Harvey Milk, öppet homosexuell politiker i staden. Bland studenterna talades det ibland om en mystisk sjukdom som verkade drabba homosexuella män. Månne det var Guds straff? Eller var det en utmaning att se de osedda, att besöka de sjuka, att bry sig om de föraktade?
Specialläkare Sirkka-Liisa Valle upplevde det Gardell skriver ur läkarens perspektiv. - Det var panik, berättar hon, vi visste ju ingenting om viruset då, hur det spreds, vem som var smittad. Idag vet vi mera, men vi vet också att kunskap inte alltid påverkar våra attityder. Det gör bara mötet med de människor det gäller.
Vem av oss vågar torka tårar utan handskar?