Bloggen:

Amanda Audas-Kass

Jag är 29 år och just nu allra mest mamma eftersom jag är hemma med min son Arvid som är två månader. Till familjen hör också Ingrid, 4 år och min man Fredrik. Mitt jobb är att vara modersmålslärare i ett svenskt gymnasium i Helsingfors. Sedan är jag också prästfru, vilket nog är en ganska stor del av den jag är. På KP-bloggen kommer jag att ha ett tydligt tema: kvinnlighet och jämställdhet.

Charlotte Perrelli

29.01.2013 21:45

Om en kort liten tid ska jag återvända till arbetslivet. Varje dag numera får jag berätta hur det känns att lämna min lilla pojke när han bara är några månader gammal.

Min man började jobba när pojken var några veckor. Egentligen redan före det, han sov till och med borta två nätter under sonens andra levnadsvecka. Ingen frågade honom hur det kändes att lämna den lilla pojken när han var bara några dagar gammal. Åtminstone inte med samma tonfall.

Jag känner mig lite som Charlotte Perrelli. Därför gör jag det.

Kommentarer (1) Kommentera

Mikaela

30.1.2013 14:54

Jag tycker inte det är så konstigt att mammor får förklara hur det känns att lämna barnet medan pappor inte behöver göra det. Som gravid lever man ju 9 månader i symbios med barnet. Pappan kan visserligen längta efter sitt ofödda barn lika mycket som mamman, men rent fysiskt är han ju mer avlägsen. Efter förlossningen går sen mamman igenom en hormonstorm, som för många uttrycker sig så att det är väldigt svårt att befinna sig på en annan plats än där barnet är. Jag lever i den uppfattningen att pappor inte reagerar riktigt på samma sätt. (De pappor jag känner tycker mest att det bara är skönt att slippa den skrikande ungen ibland.) Och om man dessutom ammar, är man fortsättningsvis fysiskt bunden till barnet på ett helt annat sätt än pappan. Charlotte Perrellis man hade knappast problem med bröst som blev fyllda med mjölk då han jobbade =).

”Genom släktforskningen har en ny värld med berättelser öppnat sig för mig”

Kolumn. I många år kände jag att jag inte hörde hemma någonstans. Jag växte upp i södra Afrika, dit mina farföräldrar hade åkt för missionsarbete. När vi flyttade tillbaka till Finland hade jag länge svårt att svara på frågan varifrån jag kommer. 11.3.2025 kl. 13:30

Knivhuggningsförsöket kommer tillbaka i hans drömmar

Personligt. För länge sedan blev Christer Åberg utsatt för ett knivhuggningsförsök. – Jag blev osedd. Men jag var ung då och hade krafter att komma vidare. Nu är jag äldre. Jag har inte tilräckligt med motkrafter i mig. Jag har märkt att min förmåga och kraft att bearbeta ensam är sämre. 10.3.2025 kl. 14:54

Här förvandlades Frans Erlandsson från blyg tonåring till pratsam gemenskapsskapare

mariehamn. För Frans Erlandsson blev församlingens ungdomsgård en plats där han såg sig förvandlas socialt. 10.3.2025 kl. 14:32

John L Bell: ”Våra gudstjänster ska inte vara som att besöka en temapark från 1700-talet”

kyrkomusik. Hela sitt liv har John L Bell jobbat utanför boxen och skapat något nytt: en ny liturgi, ett nytt sätt att läsa Bibeln, ett nytt sätt att sjunga. 6.3.2025 kl. 15:55

Vill kyrkan alls ha med amatörerna?

MEDLEMMAR. Kyrkan vill se mera engagerade lekmän och stoltare medlemmar. Men vi har inget språk för hur vi ska grunda nya gemenskaper, säger Ida-Maria Pekkarinen. Hon har jobbat med storstadsformaten Puls och Uusi Verso. 5.3.2025 kl. 17:23

Finlands ortodoxa kyrkas ärkebiskop: ”Jag var en ung man som sökte meningen med livet”

Personligt. För drygt 60 år sedan föddes en pojke i ett Kajana som ännu präglades av kriget. Pojken fick namnet Matti, och trots att hans familj och omgivning var helt finskspråkig gillade han ett skolämne oväntat mycket: det andra inhemska språket – svenska. I dag heter Matti Elia och är ärkebiskop för den ortodoxa kyrkan i Finland. 4.3.2025 kl. 17:37

”Det jag tycker är fint i scoutingen är att vi alltid utgår från den svagaste”

FINLANDS SCOUTER. I år samarbetar insamlingen Gemensamt Ansvar med Finlands Scouter. Temat för årets insamling är ungas möjligheter att drömma och bygga en trygg framtid. Emma Portman jobbar som koordinator för medlemsutveckling hos Finlands Svenska Scouter 3.3.2025 kl. 16:13

Ukrainska Iryna Gorkun-Silén: ”Det hjälper att göra något”

Ukraina. Att tända ett ljus känns som en liten sak, men det är något med ljus – det ger ändå en känsla av att något är lite bättre, säger ukrainska Iryna Gorkun-Silén om den ljuständning för Ukraina som Helsingfors kyrkliga samfällighet ordnade på treårsdagen av Ukrainakriget. 28.2.2025 kl. 20:47

Hallå där Stella Wahlström!

HALLÅ DÄR. Hon startar en ny barnkör i skolorna i vår. – Att sjunga i kör är en bra form av gemenskap, det motverkar ensamhet, säger hon. 28.2.2025 kl. 21:10

”De fattiga har ni alltid hos er”

Kolumn. Det ingår i mina arbetsuppgifter som diakoniarbetare att på torsdagar hjälpa till med matutdelningen AndreasHelps i Helsingfors. Mathjälpen har redan pågått i tio års tid. 28.2.2025 kl. 21:06

Benjamin Häggblom valdes till sjukhuspräst i Vasa

val. Teologie magister Benjamin Häggblom har utsetts till sjukhuspräst i Vasa. Sedan november 2024 har han vikarierat som sjukhuspräst. 26.2.2025 kl. 19:49

Tre präster söker kaplanstjänst i Esbo svenska församling

val. Den ledigförklarade kaplanstjänsten i Esbo svenska församling har fått tre sökande. 25.2.2025 kl. 13:58

Under fastan får vi släppa taget om våra begär

fastan. Under fastan får vi andas ut vår rädsla för att andas in kärlek, godhet, vila – ja, nåd. Det är inget vi måste, kan eller borde göra. Men vi får fasta. 24.2.2025 kl. 19:42

”För sörjande är gravgården jätteviktig”

BEGRAVNINGSVÄSENDET. Det händer mycket inom begravningsväsendet just nu, men på gravkontoret i Jakobstad är man van vid att hitta lösningar och möta människor i sorg. 24.2.2025 kl. 15:16

Matte Fontell: "Jag blev helad bit för bit från skammen"

Personligt. För Matte Fontell var hans stamning och hans överaktivitet en skam – men också en källa till kreativitet. – Jag var livlig och överaktiv, men jag hade också tusen bilder och berättelser i huvudet. 20.2.2025 kl. 18:53