Min stund med Gud
Det är kanske jag som rört mig i udda sammanhang, men jag ser väldigt ofta småbarnspappor som deltar i gudstjänsten och lika ofta småbarnsmammor som övervakar barn som springer omkring i korridoren utanför gudstjänstlokalen. (Förtydligande: det har naturligtvis hänt att pappor också funnits i korridoren, men det verkar vara mera ovanligt. Om det enligt din erfarenhet är tvärtom: berätta gärna. Jag har väldigt gärna fel här.)
Det här är beklämmande av flera olika orsaker. För det första och främsta: att barnen inte riktigt har något utrymme i gudstjänsten. Att så många gudstjänstgemenskaper verkar vara allergiska mot barnaljud. Att heligheten förknippas så starkt med stillhet, ro och tystnad att de små livliga som Jesus själv kallade till sig inte passar in. Och följaktligen passar deras föräldrar inte heller in. Vi stänger därmed dörren till gudstjänstgemenskaper för en ganska stor grupp människor.
Och för det andra och inte alls lika viktiga men kanske mera irriterande för någon: är det på något sätt så att det är viktigare för mannen att få ha sin gudstjänst än för kvinnan? Är hans stund med Gud mera betydelsefull eller varför är det i så många fall han som sitter tillbakalutad i kyrkbänken och tar in predikan? Medan kvinnan tröstar det vrålande barnet som just sprang in ett dörrhandtag och småbittert ångrar att hon alls kom med till kyrkan och lovar sig själv att förstå att stanna hemma nästa gång.
Jag vet inte. Men jag vet att min stund med Gud är livsviktig både för mig och för min tro. Visst har jag stunder med Gud och barnen samtidigt, men det räcker inte för mig. Ibland behöver jag (min kvinnlighet till trots) få fokusera på en enda sak: universums skapare och vad han vill säga till mig. Min mans stund med Gud är livsviktig för honom också. Och den ger jag honom gärna. Men den är inte mera viktig och mera värdefull än min stund.
Att min tro är lika viktig gör inte hans tro mindre viktig. Att mina rättigheter är lika stora gör inte hans rättigheter mindre. Det är inte en tävling. Ingen kan ha allt, men båda kan ha lika mycket.
En barnvänlig församling i Uppsala har ett skilt lekrum med tv-överföring live, heltäckande matta i kyrkan dämpar ljud, dubbelt utrymme mellan bänkraderna bak i kyrkan för barnvagnar, värdar som står och öppnar dörren för barnvagnar under gudstjänst, högtalare och volym så alla hör trots att barnen inte är helt tysta i kyrkan osv. Under konferens finns barnpassning för de minsta och roligt barn- och ungdomsprogram, så föräldrarna kan lämna in sina barn och barnen får också andlig föda på sin egen nivå. Där finns verkligt mycket barn och många barnfamiljer!