Henrik Perret är inne på sitt fyrtionde år som präst. Över hälften av den tiden har han suttit som prästombud i kyrkomötet. Nu stiger han av.
– Jag tycker inte alls att allt som sker där är ont. Och jag vill inte ifrågasätta människors rätt att ha en övertygelse och argumentera för den. Men när man börjar rösta om teologiska grundfrågor är det ett systemfel som kommit in i kyrkan.
Perret efterlyser en seriös teologisk tradition. Samtidigt som han ogenerat använder etiketten konservativ om sig själv och sina gelikar tycker han att helhetskyrkan också är konservativ på sitt sätt:
– Den saknar mod, flexibilitet och experimentlusta när det gäller det dynamiska och det som inte är teologiskt grundat, till exempel parokialprincipen. Vi står inför en verklig avkristning.
Nu vill han koncentrera sig på att göra det han tycker bäst om: att förkunna Guds ord, be och tala med människor.
– Samtidigt känns det också vemodigt att sluta, säger Perret.
Läs mer i Kyrkpressen nr 47/2011.

De som arbetar med det heliga måste vara väldigt förhärdade, blinda och döva om de inte någon
gång misströstar menar Henrik Perret.
(Foto: May Wikström)
Henrik Perret om våndan att vara herde
Henrik Perret Kyrkomöte präst. – Att vara präst är det värsta och det bästa som finns, säger Henrik Perret.
23.11.2011 kl. 09:00
23.11.2011 kl. 09:00
May Wikström
(Foto: May Wikström)