Jussi Meriluoto (till höger) värnar om den informella kontakten till församlingsmedlemmarna, här en pratstund med Janne Gröning

Biokemisten som blev kaplan i Iniö

Väståboland.

Jussi Meriluoto forskar i blågröna alger. Men han är också kaplanen som sköter prästuppgifter, umgås med folk i byn, och tömmer musfällor i kyrkan. – Det här är ett konkret samhälle, säger han.

25.11.2020 kl. 15:21

År 1981 började Jussi Meriluoto studera vid Åbo Akademi och blev biokemist. Han fördjupade sig i blågröna alger och deras gifter.

– Det är ett typiskt skärgårdstema, konstaterar han.

Skärgården blev sedermera också hans arbetsplats, men då som kaplan.

– Jag hade som pojke ett visst intresse för att jobba i kyrkan.

Barndomsdrömmen blev sann efter studier i teologi vid sidan av jobbet som forskare vid Åbo Akademi. Han är deltidsanställd t.f. kaplan och vistas torsdag till söndag i Iniö församling, som har kring 150 medlemmar. Resten av veckan är han forskare vid Åbo Akademi.

Hur ser en vanlig arbetsdag ut för dig?

– Till den konkreta verksamheten hör förstås gudstjänster och förrättningar. Men jag tycker det är viktigt med informell kontakt så jag rör mig ute i byn och pratar med folk. Jag vill vara en medvandrare i vardagen. Och så hör det till prästens rutiner att be för sin församling, det upplever jag som en seriös uppgift.

Som den enda kyrkligt anställda som regelbundet vistas i Iniö utför han också diverse vaktmästaruppgifter.

– När jag nu senast anlände till Iniö på kvällen 21.40 så var det första jag gjorde att söka mig till kyrkan där jag tömde musfällorna.

Utan frivilliga krafter skulle församlingen ha svårt att klara sig.

– Jag vill tacka församlingsmedlemmarna. De frivilliga insatserna är jätteviktiga för en liten ort. Det kan gälla musikinsatser, dekorering av kyrkan, textläsning, gravgrävande, klockringning, informationsgång, att öppna kyrkan för turister eller talko på kyrkogården. Det här kunde vara en modell för kyrkan i övriga landet när resurserna minskar.

Praktisk inställning

I Iniö finns en praktisk inställning som han uppskattar.

– Det är till exempel anhöriga och släktingar som gräver gravar med spadar. En grävmaskin skulle inte få plats på vår kyrkogård.

– Förhållandet till döden är naturligt här. Döden ses som något konkret som hör till. Den inställningen tror jag gäller skärgården i största allmänhet. Och man är också van vid att döden kan komma plötsligt i form av olyckor, när till exempel isarna inte bär.

Under nästa år ska kyrkan i Iniö renoveras.

– Golvet lider av en fuktskada så det måste bytas ut. Uppvärmningssystemet är el, så vi letar efter ett hållbarare alternativ. Och så finns all anledning att förbättra tillgängligheten till kyrkan med ramper för rullstolar och rullatorer.

Gudstjänster och förrättningar måste då ordnas i församlingshemmet och prästgården.

– Och kanske delvis utomhus sommartid.

Inför det nya kyrkoåret har Jussi Meriluoto en önskan som ligger överst.

– Att vi skulle få fler barn till Iniö. Det är ett ständigt förbönsämne att det ska bli fler barnfamiljer här som håller skärgården levande.

En gång i månaden kommer barn- och ungdomsarbetsledare Mari Nurmi ut och ordnar församlingens klubb för skolbarnen. Just nu finns det sjutton barn i skolan, inklusive förskolan.

– Varje barn tar jag som en stor gåva och ett bönesvar. Barnen är församlingens ögonsten.

Ulrika Hansson

Kolumn. "Om, tänker jag, men vet att det handlar om nu." 14.1.2021 kl. 15:55

Väståboland. Vad gör vi i praktikten om vi säger att vi tänker på de utsatta? Det är en fråga Henrica Lindholm gärna diskuterar. Hennes hjärta brinner för diakonin. 14.1.2021 kl. 15:49

jomala. Ofta satsar vi på den fysiska hälsan. Men Tabita Nordberg vet mycket om inre hälsa, och om tolv steg för att må bättre. – Det kräver mod att gå kursen Livsstegen, säger hon. 14.1.2021 kl. 15:38

Lokalt. Jag satt med en liten grupp ungdomar och funderade på året som gått och året som ligger framför. 31.12.2020 kl. 15:29

vanor. Nya vanor behöver övas för att sätta sig i hjärnan. De här tipsen gör det lättare att komma igång. 29.12.2020 kl. 17:21

Kolumn. "Jag tror mig förstå hur det kändes för folk som avvisade Maria och Josef från sina härbärgen." 17.12.2020 kl. 08:29

korsholm. När man pratar om julen i Senegal lär man sig egentligen mer om det finländska julfirandet än om det senegalesiska, tycker Anna-Lena Särs. 17.12.2020 kl. 09:46

Kolumn. Det verkliga Betlehem doftar kryddor och rökelse, inträngt med alla fyrtiotusen invånare på en enda liten bergsrygg bland kullar med olivträd. Hus på hus, som skokartonger travade mitt i ett landskap av kullar och dalar, där vägar och förtorkade ängar samsas om utrymmet. 17.12.2020 kl. 09:41

Solf. Vad har en barnkör, tre velomobiler och ett hotell gemensamt? Svar: De spelar alla en roll i Solf församlings filmversion av julevangeliet. 17.12.2020 kl. 09:35

Åbo. Nästa år firar Åbo svenska församling hundra år. – Vi är en församling som präglas av gemenskap, helighet, glädje och öppenhet, säger kyrkoherde Mia Bäck. 17.12.2020 kl. 08:59

Kolumn. "Sårbarhet är något vi människor har gemensamt." 17.12.2020 kl. 08:51

Väståboland. Kyrkokören har tagit paus och det blir en distansjul i Väståboland i år. Men grunduppgiften kvarstår. – Det är att föra fram glädjens budskap: tro, hopp och kärlek, säger kantor Hanna Lehtonen. 17.12.2020 kl. 08:43

Borgå. Hur skapar man delaktighet och värme under en virtuell gudstjänst eller sångstund? – Vi behöver tänka på tilltalet, säger Andreas Lundgren. 17.12.2020 kl. 08:37

sibbo. Johnny Aspelin är den som ser till att gudstjänsterna i Sibbo når ut via skärmarna. – Ljud- och bildkvaliteten är det viktigaste, säger han. 17.12.2020 kl. 08:24

korsnäs. Helena Sten kom på idén göra filtar åt barnen som föddes på flyktingförläggningen i Korsnäs. Och sedan har hon bara fortsatt. 11.12.2020 kl. 14:48