Johan Andersson tror att ett prästbarn växer upp med en särskild arsenal av psykologiska och sociala verktyg.

Johan Andersson: "När man växt upp i en prästfamilj får man en arsenal av psykologiska och sociala verktyg"

Närpes.

Esbobon Johan Andersson har haft en framgångsrik karriär som grundare till flera programvaruföretag. Han växte upp i Närpes som son till en präst och sonson till en annan.

11.11.2020 kl. 18:00

När han var åtta år fick hans pappa kaplanstjänst i Närpes och familjen flyttade dit från Helsingfors. Närpes var bekant, det var hans mammas hemort där de tillbringat somrarna sedan han var liten.

– Men det tog en tid innan jag förstod vad folk sa där, minns Johan Andersson som skulle börja andra klass när de flyttade.

Förutom att pappan var kaplan var hans morfar Edvin Stenwall ortens kyrkoherde och en känd profil.

– När man växt upp i en prästfamilj får man dels ett kontaktnät – alla känner prästpojken – dels en arsenal av psykologiska och sociala verktyg. Man umgås med väldigt olika människor, allt från biskopar som trampat in och ut genom dörren till folk från byarna.

Hans första sommarjobb var att klippa gräs på kyrkogården, det andra att skriva ut ämbetsbetyg på pastorskansliet.

Den negativa sidan av den semioffentliga rollen som prästens barn är att uppfattas som en representant för församlingen och att man förväntas agera därefter – gränser som en tonåring gärna testar.

"Du kan tänka dig en prästpojke som på juldagen spelar i ett band på en dansplats. Det var en upplevelse."


Johan Andersson var musikaliskt intresserad och spelade trombon i Närpes skolmusikkår från 9 års ålder. Som 15-åring blev han vald till tonårsrådets ordförande, med uppgift att ordna aktiviteter för alla byar. För programmet stod det rockband han grundat med sina vänner.

– Vi lärde oss att uppträda för publik på de här tillställningarna. Det kunde ibland vara flera hundra personer.

Deras föräldrar gick i borgen för att de skulle kunna köpa instrumenten och det blev framgångsrik bandkarriär i några år, de fick spela på dansplatser och turnerade runt i Svenskfinland. Repertoaren med allt från Beatles till Creedence Clearwater Revival stack ut i den miljön i början av 70-talet.

– Du kan tänka dig en prästpojke som på juldagen spelar i ett band på en dansplats. Det var en upplevelse.

Akademikern blev företagare

Johan Andersson hade flera studieplatser att välja på efter studenten – Karolinska i Stockholm, Hanken i Helsingfors.

– Jag beslöt att den finska jag ändå lärt mig under armén ville jag försöka bättra på.

Han blev diplomekonom från Hanken, studerade vidare till magister och jobbade som forskningsassistent. Hans avhandling om de sociala och ekonomiska effekterna av att etablera en fabrik i ett litet samhälle fick uppmärksamhet och han blev erbjuden att studera och forska vid Stanford.

Men karriären tog en annan riktning. När hans professor startade ett företag i software-branschen – det var tidigt 80-tal och mikrodatorerna hade börjat komma ut på marknaden i större utsträckning – blev Johan den första anställda.

Efter över sju år i det växande företaget gick han och en kollega vidare och startade eget.

– I juni 1989 fann jag plötsligt att jag var vd för ett nystartat företag och samtidigt föddes mitt första barn.

Året innan hade han gift sig med en flicka från Närpes. De fick fyra barn och fyrtio år tillsammans. Hans fru dog i september.

– Idag är jag en 66-årig änkling som tittar tillbaka på ungefär fyrtio år av arbetsliv.

Skakade hand med Bill Gates

Att få företag att växa och må bra och kunna livnära arbetstagare är något han varit stolt över. Han säger att arbetsmotivationen är viktig i ett konsultföretag.

– De måste veta varför de kommer till arbetet på morgonen. Kan man inte svara på den frågan, om de inte känner det själva – då har man misslyckats.

Johan Andersson kan också säga att han skakat hand med Microsoft-grundaren Bill Gates. Microsoft var en viktig partner för många företag. Första gången Andersson träffade Gates var på hans besök hos finländska samarbetspartners i början av 90-talet. Han har sett honom som en inspirerande ledare att följa med.

– Man börjar intressera sig för vad som driver en sådan person. Han utsätts ju för en massa kritik, men jag har alltid sett att han har kunnat svara också på den här frågan varför.

Sedan mars är Johan Andersson pensionär. Han har hunnit vara med och starta två egna företag i programvarubranschen. Det första egna företaget sålde de till Sverige, men det gick omkull i de dåliga tider som rådde då.

– Dagen efter hade vi redan startat ett nytt.

Det sålde de år 2012 till ett Esboföretag, det växte från 80 till 300 personer och blev för ett år sedan del av ett större holländskt företag.

– Då passade jag på att pensionera mig.

Emelie Wikblad

Väståboland. – När man får finnas till för någon annan känns jobbet som mest meningsfullt, säger diakon Kaisa Söderholm. I Korpo kapellförsamling ordnas ett kafé för dem som drabbats av cancer. 11.11.2020 kl. 11:46

Kolumn. "Jag har märkt att då jag själv eller någon annan säger till mig att jag ska känna lycka, ja då är det svårare än någonsin att göra det." 11.11.2020 kl. 11:29

Borgå. Den senaste tiden har utagerande och illamående bland unga i Borgå diskuterats i medierna. 11.11.2020 kl. 11:24

korsholm. En förväntansfull jultid – kanske inte för den som drabbats av ekonomiska svårigheter eller annan kris. Församlingarna vill hjälpa fler att få en fin jul och den som vill kan bidra. 12.11.2020 kl. 08:30

korsholm. Under sina år i Kina och Hongkong har Håkan och Judy Granberg sett församlingsliv med nära gemenskap, där alla är med i arbetet. – Gudstjänsten är inte en grej som produceras för att konsumeras. 12.11.2020 kl. 08:15

Kolumn. "Jag log för mig själv när jag såg det. Blicken följde pilens riktning och upp mot himlen." 11.11.2020 kl. 18:30

Kristinestad. ”Man tager vad man haver och bygger en orgel”, skrev lokaltidningen. Att församlingens egen kantor byggde en orgel för kyrkorummet var något exceptionellt – nu har instrumentet varit till glädje i 35 år. 11.11.2020 kl. 16:49

Kolumn. "Både att ge förlåtelse och ta emot förlåtelse kan vara bland det svåraste vi människor ställs inför. Vi vill jämna ut det som hänt, få hämnd, vi vill ha blod." 11.11.2020 kl. 16:30

Borgå. Att få träffas och prata är viktigt för ungdomarna nu. – Men det är svårt när allt man planerar kan förändras, säger Linda Wahrman. 28.10.2020 kl. 13:31

Kolumn. Livet är ingen självklarhet – många av oss lever på övertid, skriver Mats Edman, kaplan i Nykarleby församling. 29.10.2020 kl. 17:03

nykarleby. Vad behöver unga idag, och hur ska församlingen nå dem? I Nykarleby församlings styrgrupp för ungdomsarbetet får unga själva vara med och påverka. 29.10.2020 kl. 16:59

sorgegrupp. De första gångerna Helena Häggblom åkte hem från församlingens sorgegrupp rann tårarna hela vägen hem. I sorgegruppen delar man sorg och förtvivlan, men också glädje och hopp. 29.10.2020 kl. 16:48

Åbo. Alla barn får inte julklappar. Det är där som församlingarna och frivilliga kommer in och gör ett imponerande jobb. – Hjälpviljan är stor, säger Carita Eklund. 28.10.2020 kl. 14:11

Kolumn. "Sorg handlar om spruckna drömmar, om förhoppningar och förväntningar som inte blir av." 28.10.2020 kl. 14:02

Väståboland. Anna-Greta Sandell sköter gravarna på Nötö och är begravningsentreprenör i Pargas. Jobbet har gjort att hon ser annorlunda på döden, men allra mest på livet. 28.10.2020 kl. 13:51