Malena Björkgren är flyktingkoordinator i Åbo svenska församling. Hon vet hur ensam en människa kan vara, och vad kontakt betyder.

"Många av dem säger: Församlingen är min familj – tänk att den människan har den känslan, fast språket inte är gemensamt.

Åbo.

Åbo svenska församling arbetar aktivt för flyktingar. – Jag har insett hur ensam en människa kan vara, och hur mycket kontakt betyder, säger Malena Björkgren.

1.10.2020 kl. 11:37

När flyktingar och asylsökande strömmade in i Finland 2015 kände Malena Björkgren, numera kaplan och flyktingkoordinator i Åbo svenska församling, ett behov av att agera.

– På ett personligt plan kände jag att det här är något jag måste engagera mig i, antingen på min fritid eller som en del av mitt prästjobb, säger hon.

Också församlingsmedlemmar frågade sig vad de kan göra. Under 2015 hyrde samfälligheten i Åbo ut två lägergårdar till Röda Korset, som nödboende för flyktingar.



"Vi lärde känna en del av dem som bodde där och så skapades de första kontakterna."


– Varannan lördag eftermiddag besökte någon ur församlingen lägergårdarna. Vi lärde känna en del av dem som bodde där och så skapades de första kontakterna.

Efter det har hjälpverksamheten i församlingens regi rullat på.

– Det har innefattat allt från att samla ihop påsar med hygienartiklar till att göra i ordning lägenheter för asylsökande. Vi har en Facebookgrupp med 73 medlemmar; den har varit en bra kanal för hjälparbetet.

Engagemanget gjorde också att församlingen ansökte om pengar för ett treårigt projekt, vilket ledde till att Malena Björkgren sedan augusti 2018 arbetar som flyktingkoordinator på 50 procent.

– En vanlig dag kan jag till exempel hjälpa till med myndighetskontakter, ibland går jag med till migrationsverket, Folkpensionsanstalten, polisen eller utlänningspolisen. Språket ställer till svårigheter, och det handlar om att förstå både systemet och språket.

Hon hjälper också till när det gäller att söka jobb och studie- eller praktikplats samt håller en bibel- och samtalsgrupp för asylsökande som vill veta mera om kristen tro.

– Och våra frivilliga är engagerade så som de själva önskar. Vissa är vänner eller stödpersoner, andra hjälper asylsökande att komma igång i hemmet och med möbler och husgeråd.

Nu senast har församlingsmedlemmarna via Facebookgruppen vaskat fram en cykel som behövdes, och Malena efterlyste en diskmaskinsreparatör.

– Det är ett typiskt exempel. Vart vänder man sig när diskmaskinen går sönder när man är ny i landet och inte kan språket?

"Jag kände mig omhändertagen. Rollerna är inte alltid givna, vem som tar hand om vem."


Vilka insikter har jobbet gett dig?

– Många! I början, när vi besökte lägergårdarna, upplevde vi en otrolig gästfrihet. Jag kände mig omhändertagen. Rollerna är inte alltid givna, vem som tar hand om vem.

– Jag har också insett hur ensam en människa kan vara, men samtidigt hur mycket det kan betyda att enskilda människor tar kontakt.

Har du lyckats dra gränser mellan jobbet och fritiden?

– Det har jag inte, skrattar hon.

– En del av de asylsökande är numera en del av vår familj, vi har firat jul och födelsedagar tillsammans.

I Åbo integreras alla på finska, men många är ändå aktiva i Åbo svenska församling för att de lärt känna människorna där.

– Många av dem säger: Församlingen är min familj. Tänk att den människan har den känslan, fast språket inte är gemensamt.

– Språket är inte allt. Att kommunicera ”här är du sedd och här är du välkommen”, det är ett viktigt grundspråk.

Ulrika Hansson

NÄRPES. Vardagsnära tankar kombinerade med fina foton. Det hittar man på Kristinestads svenska församlings Instagramsida. Oftast är uppdateringarna gjorda av Siv Bergman. 26.5.2021 kl. 15:36

kvevlax. Varje vecka delar församlingen ut matkassar till tiotals familjer och mindre hushåll. Här spelar de lokala butikerna en ovärderlig roll. 26.5.2021 kl. 13:30

Kolumn. Kanske det som gäller för att göra en slitstark gräsmatta också gäller för människor. 26.5.2021 kl. 13:24

kvevlax. – I glädje och sorg och genom alla livets skiftningar har församlingen varit väldigt viktig för mig, säger Gunilla Asplund. 26.5.2021 kl. 13:18

sibbo. – Man blir ofta isolerad i sin roll som närståendevårdare. Det är ett tungt arbete som behöver få stöd och uppmärksamhet, säger Astrid Packalén. 26.5.2021 kl. 13:13

Kolumn. "Då somliga barn kan turnera landet runt i husbil medan andra stannar hemma, då några får njuta av hängmatta och barndomens ansvarsfrihet medan en i klassen vet att alkoholen kommer att göra att mamma och pappa grälar ännu mer än vanligt." 26.5.2021 kl. 13:05

BORGÅ. När ungdomsverksamheten flyttat ut från sin våning i församlingshemmet blir Domprost­gården nytt centrum för barn och unga. 26.5.2021 kl. 12:59

KORSNÄS. Gemensamt Ansvar engagerade Korsnässkolorna. Elevernas konstverk kan beskådas på församlingens webbsida. 20.5.2021 kl. 16:15

NÄRPES. Hon var diakonissa i Närpes i fyrtio år – på dagen! Några lugna pensionärsdagar blir det inte för den som har hjälpverksamhet som sitt stora intresse. 20.5.2021 kl. 14:46

psalmbok. Åbo svenska församling firar hundraårsfest och alla medlemmar får en psalmbok i gåva. –Det blir en gåva från oss själva till oss själva, säger kyrkoherde Mia Bäck. 11.5.2021 kl. 16:16

Kolumn. Religionsundervisningen i vårt land är dyr. Det är bäst att lyfta katten på bordet genast och inte låtsas om något annat, skriver Malin Eriksson. 11.5.2021 kl. 16:11

Nagu. Nagubon Josefin Sundström bor i Malmö. Där studerar hon för att bli organist. – Jag längtar efter havet och skogen. I Nagu kan du gå var som helst och komma till en skog – det saknar jag. 11.5.2021 kl. 16:07

korsholm. De sjunger psalmer på musiklektionerna – och ibland på skolgården. Helsingby skola i Korsholm har varit med i Psalmedaljeskoj från starten. 11.5.2021 kl. 11:30

korsholm. Daglubbsledarna Henna Lundström och Sanna Saarela har haft besök i dagklubben av familjen Yli-Kätkä. 11.5.2021 kl. 11:30

Kolumn. Oasen i mitt liv är trädgården. Här får jag vila, arbeta och lösa problem, samtidigt som händer och kropp är i rörelse. 11.5.2021 kl. 11:30

Mest läst