Sara George är diakoniarbetare i Sibbo svenska församling.

En sliten jumppamatta

Kolumn.

"Vilken nytta har vi av att allting ser bra ut?"

30.9.2020 kl. 16:09

Det var en tisdag kväll och jag satt på min jumpamatta i väntan på att kyrksalen i Söderkulla kyrka långsamt skulle börja fyllas av människor. Jag tittade på de vackra ljusen, jag hade tänt i lyktorna. Det började skymma lite där ute. Det var stämningsfullt i salen. Ett saligt lugn började falla över mig. Sedan märkte jag min matta. Jag började putsa och dra loss lösa strimlor av min jumpamatta, så att den inte skulle se så sliten ut. Varför bryr jag mig egentligen om hur min matta ser ut? Det är ju rätt tufft när den ser så sliten ut, då tror alla att jag svettats och jobbat hårt på den för att få bättre kondition och må bra. Fastän i verkligheten måste jag erkänna att den blivit under en hel massa flyttlådor och grejs när vi flyttade till ett nytt hem nu i början av sommaren.

Inget är någonsin som det ser ut. Vi bär alla med oss lite lösa strån, smuts här som var, guppar och knölar. Eller kanske ser din jumpamatta allt för perfekt ut? Vilken nytta har vi av att allting ser bra ut? Själv känner jag bara mer stress och press, ångest och oro av att försöka hålla upp någon viss fasad. Jag bestämmer själv över mig och vad jag vill vara och hur jag vill presentera mig för andra. Det facto såg min jumpamatta bättre ut när den var lite sjabbig och använd. Det är ju såna vi är, använda, slitna, sönder, osymmetriska och ofullständiga helt enkelt.

Min kropp är mitt tempel, hur än den ser ut utåt, men på grund av att den är så värdefull och skapad till Guds avbild bör jag ta hand om den. Med rätt föda, både fysiskt, psykiskt och andligt kan jag finna det verkliga jag som jag blivit skapad till. Min jumpamatta får gärna se använd ut och jag ska se till att härefter också använda den ordentligt i stället för att den murknar någonstans på bottnen av flyttlådor.

När människor började smyga in i salen blev jag uppväckt från mina tankar. Vi fick tillsammans varva ner och tacka Gud för att vi är så underbart skapta.

Sara George

jomala. – Det är lite spännande och lite nervöst, så mycket är nytt. Erica Långström har lämnat Jomala, församlingen hon storgillar, för att studera religionsvetenskap i Åbo. 16.9.2020 kl. 10:55

Väståboland. Jan Bambu Eriksson säger att kyrkan är en plats där du kan lugna ner dig och stänga ute världen. – Det blir en slags meditation. Och rutinerna är desamma, du stiger upp lite och sätter dig igen. 16.9.2020 kl. 10:35

Närpes. Mikaela Björklund är färsk stadsdirektör i Närpes. Bakom sig har hon många år av engagemang i lokalsamhället, med början från när hon var tonåring i församlingen. Tron är grunden hon står på – den gör det naturligt att vilja vara med och bygga samhället för medmänniskorna. 17.9.2020 kl. 10:30

Kolumn. Jag erkänner direkt att jag inte skriver det här på grund av att jag själv skulle vara speciellt duktig på att lyssna på folk som bara klagar. Jag skriver för att det känns olustigt att rensning bland människor verkar vara något som normaliseras. 16.9.2020 kl. 09:32

Kristinestad. Vad kan jag göra av gamla strumpbyxor och Pringles-rör? Simone Öhman brukar locka till sig kreativa uppgifter var hon än är. I församlingen har hon också fått andra värdefulla erfarenheter. 16.9.2020 kl. 09:30

Kolumn. Camilla Svevar skriver om en höst då det gäller att ha både en A- och en B-plan, och funderar om vi nu kan få se en nystart för frivilligt arbete. 16.9.2020 kl. 09:19

Replot. Replot och Björkö kyrkor står mitt i sina byar, nymålade och klarröda. En som tillbringar mycket tid i dem är kyrkvaktmästaren Barbro Lähdesmäki. Någon som känner byns kyrka väl är också Jarl Nystrand, 16.9.2020 kl. 09:04

nykarleby. Gå på dejt med din partner – och lär er att kommunicera bättre. Kredu ordnar en kurs för friskvård i äktenskapet. 3.9.2020 kl. 15:36

Kolumn. För en tid sedan var frun på en äppelprovning. Efteråt kunde jag inte låta bli att ställa frågan: Nå, hur ser det fullkomliga äpplet ut? 3.9.2020 kl. 15:30

nykarleby. Varje kväll i Språkcaféet känns meningsfull, säger Melina Saari, som hoppas att vem som helst ska våga kika in en tisdagskväll och lära känna invandrare som längtar efter nätverk. 3.9.2020 kl. 15:26

sund-vårdö. Ibland blir det fel. Förlåt oss stressade redaktörer! Församlingsannonseringen för Sund-Vårdö föll bort ur detta nummer av Kyrkpressen (18/2020). Här kommer den digitalt i stället! Barnkören startar igen, friluftsgudstjänst, mässa i Taizéstil och mycket mer! 2.9.2020 kl. 15:07

Åbo. Deltagarna i Frukostklubben räds inga ämnen. De vill komma ifrån boskillnaden mellan religiösa och sekulära frågor. 2.9.2020 kl. 00:00

Kolumn. Vi är utspridda i en vidare ring än vanligt, men vi är tillsammans. 2.9.2020 kl. 00:00

Väståboland. I Pargas har församlingarna och staden samarbetat på ett lyckat sätt. Resultatet är familjekaféet Jolla som bjuder på otvungen samvaro för andra året i rad. 2.9.2020 kl. 00:00

sibbo. Klubbar för barn och deras föräldrar har startat i Sibbo. Isabella Munck hoppas på en så normal höst som möjligt. 2.9.2020 kl. 00:00

Mest läst