Elina Mieskolainen frilansar som musiker i kyrkliga sammanhang i bland annat Borgå, Lovisa och Pernå.

Musik är glädje och tröst

Borgå.

– Jag kan inte föreställa mig församlingen utan musik, säger frilansmusiker Elina Mieskolainen.

20.8.2020 kl. 12:49

Vad är ditt huvudinstrument? Och hur kommer det sig att du spelar i kyrkliga sammanhang?

– Jag spelar endast violin, säger frilansmusiker Elina Mieskolainen.

– Klassiska musiker börjar vanligtvis med att vara med i en oratorieorkester och liknande, vilket jag också gjorde. Jag startade min kyrkomusikerkarriär på allvar i Pernå kyrka på 1990-talet då någon hade hört talas om mig. Jag flyttade till Pernå 1989. Efter det har jag fått en fin kontakt med kantorer och präster i Pernå, Lovisa och Borgå kyrkor.

– Samarbetet har sin grund i det att kantorer är villiga att bjuda på en intressant repertoar, som också tilltalar mig, inte bara barock utan också modernare verk. Församlingar har inte anlitat mig enbart för mässor utan också för att hålla konserter – och under åren har de varit otaliga.

Hur fungerar det i praktiken att vara frilansmusiker i församlingssammanhang?

– För att bjuda på konserter måste jag själv vara aktiv, och det är jag förstås, hur skulle annars någon veta vad det finns att få? Men med mindre tillställningar funkar det så att någon ringer till mig och frågar om jag är ledig.

Känns tillvaron trygg eller utmanande?

– Församlingsarbetet är bara en liten del av min verksamhet, även som musiker . Utöver det är jag också pilates-, yoga-, gymnastik- och danslärare samt konsthantverkare – så kyrkomusiken tar jag som en härlig och välkommen krydda i mitt vardagliga jobb!

Minns du något uppdrag speciellt bra?

– Julen är alltid härlig, i synnerhet i Pernå kyrka och speciellt tidiga julmorgnar.

– I januari i år fick jag också vara med i ”Valtiottomien kansojen musiikkia” i Lovisa kyrka. Det var en konsert med musik från länder som inte är stater, såsom Palestina och Katalonien. Konserten var dramatisk med fin ljusscenografi och mycket publik. Nu efteråt med pandemiutmaningar känns den konserten på något sätt förebådande. Coronan var då bara en aning men efteråt tänker man att det är på något sätt apokalyptiskt när vi är tvugna att stänga gränserna och man blir ganska hjälplös. Vad är gräser för något när man strider mot ett virus? Vad är gränser överhuvud taget?

Vad är din favoritgenre?

– Klassiskt, för evigt! Den genren innehåller allt. Och om jag ska nämna kompositörer så är det Bach, och sedan Mozart.

– Jag gillar också jazz mycket, från 1950- och 60-talet. Men jazz spelar jag inte själv tyvärr.

Vad gör musiken för oss?

– Oj oj … Allt! Den ger glädje, tröst, styrka. Jag kan inte föreställa mig församlingen utan musik. Och jag är otroligt glad över att jag själv kan bidra.

Hur ser hösten ut för dig?

– Man är ganska försiktig just nu och vi har bestämt att låta två stora konsertprojekt vara tills läget är lite klarare. Jag har mycket mindre att göra under hösten men det ger mera utrymme att öva och utveckla andra saker.

Ulrika Hansson

undantagstillstånd. Viking Norrbäck fick somna in i sitt hem i Esse omgiven av sin familj. Det var så han ville ha det. Men coronan gjorde att han inte fick den begravning han önskat. 20.5.2020 kl. 17:26

Borgå. Hon är en musikälskare med trippelexamen, en nordist och språkälskare. Anne Hätönen är ny kantor i Borgå svenska domkyrkoförsamling. 19.5.2020 kl. 10:16

Växelverkan. "Men nu är ju kyrkan inte bara en programproducent. Församlingen församlas." 19.5.2020 kl. 10:06

vanda. – Det finns ingen skam i att behöva hjälp, det gör vi alla ibland, säger diakon Heidi Salminen. Hon är med och organiserar mathjälp i Vanda. 19.5.2020 kl. 09:56

Närpes. ”Jag har inte haft någon väldig omvändelse, tron har vuxit till vartefter.” Majen Norrholm brukar säga att hon har varit i söndagsskolan i hela sitt liv. 20.5.2020 kl. 09:19

sydösterbotten. Stängda gränser, inställda flyg, utegångsförbud. För de finländska missionärerna från Slef blev det mer spännande än väntat att ta sig hem från Kenya. 20.5.2020 kl. 09:04

Solf. Vi måste se dem som inte är med, säger Solveig Pått. När vi inte kan mötas ansikte mot ansikte hittas nya alternativ och lösningar, men hur blir det med dem som inte är digitala? 20.5.2020 kl. 08:31

Kolumn. "Jag är övertygad om att vi kommer vidare så småningom, starkare, klokare och modigare av erfarenheten. Förhoppningsvis fortsätter vi att ta hand om och bry oss om varandra och vår miljö för det mår vi alla bra av", skriver Gun-Lis Landgärds. 20.5.2020 kl. 08:30

korsholm. Lite konstigt, lite lugnare, lite rastlöst. Att hobbyerna tagit paus är en av de mest kännbart annorlunda sakerna med den här våren. Körerna är en viktig gemenskap som saknas. 20.5.2020 kl. 08:15

Kolumn. Hur ska man kunna bli tröstad och känna trygghet i en orolig värld? Det finns många sätt att lugna vårt oroliga inre barn. 7.5.2020 kl. 18:51

Åbo. Laura Kota-ahos arbete har flyttat ut på nätet. – Träffar över nätet fungerar när man känner ungdomarna sedan tidigare, men om man är ny är det hög tröskel att komma med. 7.5.2020 kl. 18:43

Väståboland. När coronaepidemin slog till fick Patrik Sundell en ny arbetsuppgift: kameraman och ljudtekniker! 7.5.2020 kl. 18:35

vanda. Eftermiddagshäng är viktigt om man är tonåring. I Vanda görs det virtuellt. – Vissa behöver få prata om tankar och känslor, säger Jona Granlund. 6.5.2020 kl. 19:34

Möjligheter. "Förhoppningsvis kommer de lösningar som skapas nu att få fortleva i någon form även i framtiden." 6.5.2020 kl. 19:28

Borgå. ”Har man ångest från morgon till kväll så blir det inte lättare av coronakrisen”, säger Ulrika Lindholm-Nenonen. Just nu behövs diakoniarbetarnas erfarenhet. 6.5.2020 kl. 19:20