Elina Mieskolainen frilansar som musiker i kyrkliga sammanhang i bland annat Borgå, Lovisa och Pernå.

Musik är glädje och tröst

Borgå.

– Jag kan inte föreställa mig församlingen utan musik, säger frilansmusiker Elina Mieskolainen.

20.8.2020 kl. 12:49

Vad är ditt huvudinstrument? Och hur kommer det sig att du spelar i kyrkliga sammanhang?

– Jag spelar endast violin, säger frilansmusiker Elina Mieskolainen.

– Klassiska musiker börjar vanligtvis med att vara med i en oratorieorkester och liknande, vilket jag också gjorde. Jag startade min kyrkomusikerkarriär på allvar i Pernå kyrka på 1990-talet då någon hade hört talas om mig. Jag flyttade till Pernå 1989. Efter det har jag fått en fin kontakt med kantorer och präster i Pernå, Lovisa och Borgå kyrkor.

– Samarbetet har sin grund i det att kantorer är villiga att bjuda på en intressant repertoar, som också tilltalar mig, inte bara barock utan också modernare verk. Församlingar har inte anlitat mig enbart för mässor utan också för att hålla konserter – och under åren har de varit otaliga.

Hur fungerar det i praktiken att vara frilansmusiker i församlingssammanhang?

– För att bjuda på konserter måste jag själv vara aktiv, och det är jag förstås, hur skulle annars någon veta vad det finns att få? Men med mindre tillställningar funkar det så att någon ringer till mig och frågar om jag är ledig.

Känns tillvaron trygg eller utmanande?

– Församlingsarbetet är bara en liten del av min verksamhet, även som musiker . Utöver det är jag också pilates-, yoga-, gymnastik- och danslärare samt konsthantverkare – så kyrkomusiken tar jag som en härlig och välkommen krydda i mitt vardagliga jobb!

Minns du något uppdrag speciellt bra?

– Julen är alltid härlig, i synnerhet i Pernå kyrka och speciellt tidiga julmorgnar.

– I januari i år fick jag också vara med i ”Valtiottomien kansojen musiikkia” i Lovisa kyrka. Det var en konsert med musik från länder som inte är stater, såsom Palestina och Katalonien. Konserten var dramatisk med fin ljusscenografi och mycket publik. Nu efteråt med pandemiutmaningar känns den konserten på något sätt förebådande. Coronan var då bara en aning men efteråt tänker man att det är på något sätt apokalyptiskt när vi är tvugna att stänga gränserna och man blir ganska hjälplös. Vad är gräser för något när man strider mot ett virus? Vad är gränser överhuvud taget?

Vad är din favoritgenre?

– Klassiskt, för evigt! Den genren innehåller allt. Och om jag ska nämna kompositörer så är det Bach, och sedan Mozart.

– Jag gillar också jazz mycket, från 1950- och 60-talet. Men jazz spelar jag inte själv tyvärr.

Vad gör musiken för oss?

– Oj oj … Allt! Den ger glädje, tröst, styrka. Jag kan inte föreställa mig församlingen utan musik. Och jag är otroligt glad över att jag själv kan bidra.

Hur ser hösten ut för dig?

– Man är ganska försiktig just nu och vi har bestämt att låta två stora konsertprojekt vara tills läget är lite klarare. Jag har mycket mindre att göra under hösten men det ger mera utrymme att öva och utveckla andra saker.

Ulrika Hansson

Kolumn. Är teologistudier något för dig? Guy Kronqvist reflekterar i sin kolumn över ett arbete där man får vandra en bit på vägen med sina medmänniskor i deras glädje och sorg. 13.10.2022 kl. 10:57

Kristinestad. I Sideby kyrka finns sedan fem år tillbaka en tavla av Jesus med intensiv blick och ett litet, värnlöst lamm i sin famn. Konstnären bakom tavlan är Hely Barsetti – Sidebybo med stor kärlek till havet. 13.10.2022 kl. 10:25

Kolumn. Kyrkan behöver ett samtal om vad effektivitet betyder för just kyrkan, skriver Edgar Vickström. 29.9.2022 kl. 15:56

mariehamn. Judit Deákis väg gick från Budapest till Limingo till Åland. – Åland har det bästa av både Finland och Sverige. Här får jag vara mig själv, Judit, i stället för att vara ungrare eller utlänning, säger hon. 29.9.2022 kl. 15:51

pargas. Den nya Jippii-kören i Pargas har som mål att erbjuda barn och unga en gemenskap där ingen ska behöva känna sig utanför. – Det är fint och terapeutiskt att höra sin egen röst ljuda tillsammans med andras, säger dirigenten Linn Laulajainen. 29.9.2022 kl. 15:47

Kristinestad. Under tre dagar i oktober uppmärksammas kyrkans 150-årsjubileum för församlingsdiakonin i Kristinestad. Fester ordnas i församlingens tre kyrkor. 28.9.2022 kl. 14:33

korsholm. Under året som gått har vi sett kris efter kris i världen. Det har gjort att jag ofta känt mig liten, sårbar och på sätt och vis avklädd. 28.9.2022 kl. 14:15

Kolumn. Musik som kunde förlösa, beröra och uttrycka allt det där som bara orden inte räckte till för. 28.9.2022 kl. 14:12

korsholm. Körer, orkestrar, konserter och musikaler – det finns något för alla i församlingarnas utbud. De flesta grupperna är redan igång. – Det här är ändå inget hinder för att kommamed och prova på en ny musikform, säger kantor Rodney Andrén. 28.9.2022 kl. 14:09

BORGÅ. – I mitt arbete möter jag människor från många olika länder och språkgrupper, säger prästen Johanna Eisentraut-Söderström. I arbetet med invandrare finns en stor glädje, trots att det ibland är svårt att räcka till som präst och medmänniska. 28.9.2022 kl. 14:01

Kolumn. "Det gäller att vara lyhörd för vilka människor vi har omkring oss, för vad de säger och för vad som kanske inte sägs." 28.9.2022 kl. 13:54

vanda. Marthaföreningen och svenska församlingens diakoni i Vanda har ett både roligt och nyttigt samarbete: ett stickkafé där alstren värmer allt från bebisfötter till sörjande och äldre. 28.9.2022 kl. 13:51

NÄRPES. Församlingens diakoner verkar oftast i det tysta. I år när diakonin firar sitt 150-årsjubileum lyfts ett viktigt arbete fram. 21.9.2022 kl. 14:37

Kolumn. Kanske förundran är nyckeln till förändring? skriver Jeanette Ribacka-Berg i sin kolumn. Tänk om ord som lagom, måttlighet och förnöjsamhet kan hjälpa oss att skapa ett gott liv som är tillräckligt? 21.9.2022 kl. 14:29

BERGÖ. På Bergö har både kyrkan och församlingshemmet fått ett ansiktslyft. Kyrkan lyser nymålad medan församlingshemmet har ny fasad och förnyade fönster. 21.9.2022 kl. 14:24