Elina Mieskolainen frilansar som musiker i kyrkliga sammanhang i bland annat Borgå, Lovisa och Pernå.

Musik är glädje och tröst

Borgå.

– Jag kan inte föreställa mig församlingen utan musik, säger frilansmusiker Elina Mieskolainen.

20.8.2020 kl. 12:49

Vad är ditt huvudinstrument? Och hur kommer det sig att du spelar i kyrkliga sammanhang?

– Jag spelar endast violin, säger frilansmusiker Elina Mieskolainen.

– Klassiska musiker börjar vanligtvis med att vara med i en oratorieorkester och liknande, vilket jag också gjorde. Jag startade min kyrkomusikerkarriär på allvar i Pernå kyrka på 1990-talet då någon hade hört talas om mig. Jag flyttade till Pernå 1989. Efter det har jag fått en fin kontakt med kantorer och präster i Pernå, Lovisa och Borgå kyrkor.

– Samarbetet har sin grund i det att kantorer är villiga att bjuda på en intressant repertoar, som också tilltalar mig, inte bara barock utan också modernare verk. Församlingar har inte anlitat mig enbart för mässor utan också för att hålla konserter – och under åren har de varit otaliga.

Hur fungerar det i praktiken att vara frilansmusiker i församlingssammanhang?

– För att bjuda på konserter måste jag själv vara aktiv, och det är jag förstås, hur skulle annars någon veta vad det finns att få? Men med mindre tillställningar funkar det så att någon ringer till mig och frågar om jag är ledig.

Känns tillvaron trygg eller utmanande?

– Församlingsarbetet är bara en liten del av min verksamhet, även som musiker . Utöver det är jag också pilates-, yoga-, gymnastik- och danslärare samt konsthantverkare – så kyrkomusiken tar jag som en härlig och välkommen krydda i mitt vardagliga jobb!

Minns du något uppdrag speciellt bra?

– Julen är alltid härlig, i synnerhet i Pernå kyrka och speciellt tidiga julmorgnar.

– I januari i år fick jag också vara med i ”Valtiottomien kansojen musiikkia” i Lovisa kyrka. Det var en konsert med musik från länder som inte är stater, såsom Palestina och Katalonien. Konserten var dramatisk med fin ljusscenografi och mycket publik. Nu efteråt med pandemiutmaningar känns den konserten på något sätt förebådande. Coronan var då bara en aning men efteråt tänker man att det är på något sätt apokalyptiskt när vi är tvugna att stänga gränserna och man blir ganska hjälplös. Vad är gräser för något när man strider mot ett virus? Vad är gränser överhuvud taget?

Vad är din favoritgenre?

– Klassiskt, för evigt! Den genren innehåller allt. Och om jag ska nämna kompositörer så är det Bach, och sedan Mozart.

– Jag gillar också jazz mycket, från 1950- och 60-talet. Men jazz spelar jag inte själv tyvärr.

Vad gör musiken för oss?

– Oj oj … Allt! Den ger glädje, tröst, styrka. Jag kan inte föreställa mig församlingen utan musik. Och jag är otroligt glad över att jag själv kan bidra.

Hur ser hösten ut för dig?

– Man är ganska försiktig just nu och vi har bestämt att låta två stora konsertprojekt vara tills läget är lite klarare. Jag har mycket mindre att göra under hösten men det ger mera utrymme att öva och utveckla andra saker.

Ulrika Hansson

Kristinestad. Långt inne i östra Sibirien ligger staden Jakutsk. Här arbetade Lappfjärdsbördige Joel Norrvik som missionär, i ett av världens kallaste områden. 21.12.2022 kl. 18:50

Kolumn. Den lilla världen börjar i den stora. Hanna Hofman gläder sig åt att hennes dotter skrev en ukrainsk flickas namn i snön och åt damen som donerade tre par stickade sockor till hjälpsändningen. 21.12.2022 kl. 18:43

NÄRPES. Ulla Holmbergs jular har sett olika ut genom åren, men det viktigaste består: gemenskapen och julens glada budskap. 21.12.2022 kl. 18:33

BERGÖ. När tillvaron var tuffare och jularna enklare … Johan Klingenberg delar med sig av minnen från 1950- och 60-talets Bergö. 7.12.2022 kl. 09:54

Replot. En julotta i Kenya kan bli en besvikelse, men ändå leda till något gott. Och en sillburk i kylen kan ge julkänsla. Chamilla och Kristian Sjöbacka firar jul i Kisumu. 9.12.2022 kl. 09:02

Replot. Luafolket är en minoritet i bergstrakterna i norra Thailand, de kom ursprungligen som flyktingar från Laos. Paret Kolkka har arbetat fram ett skriftspråk och ser till att julens budskap blir tillgängligt på lua. 9.12.2022 kl. 08:43

BORGÅ. Det är inte lätt att balansera mellan att fira en mysig jul samtidigt som vi vet hur svårt många har det. Och kan den givmildhet vi uppmanas till öka det upphaussade kring julen? 8.12.2022 kl. 16:25

Kolumn. "Det var intressant att inse att allt inte handlar om pengar, utan lika viktigt är att skapa trygga platser där människor får berätta sina egna livsberättelser." 8.12.2022 kl. 16:19

vanda. Manda Karlsson är ny förvaltningssekreterare i Vanda svenska församling. – Jag har hellre mycket att göra än för lite, säger hon. 8.12.2022 kl. 16:14

Kolumn. "Kanske årets julklapp kunde vara en upplevelse?" Barndomens enklare och mer måttfulla jular inspirerar Christina Caldén-Back till att tänka kring ett julfirande som inte kväver människan med prylar, men har plats för gemenskap och värme. 7.12.2022 kl. 09:46

NÄRPES. Närhet, mångfald och tradition är några av Desirée Valsberg-Småros nyckelord. Hon är en av de färska förtroendevalda i Närpes församling. 7.12.2022 kl. 09:31

Kolumn. "Jag tror att vi blir lite fattigare på något viktigt när vi tappar bort advent ur kalendern och firar jul i stället." 23.11.2022 kl. 16:21

Kolumn. "Jag hoppas vi blir mindre attraktiva för marknadskrafterna, friare, snällare mot planeten, kanske rent av givmildare mot dem som har mindre än oss?" 23.11.2022 kl. 09:16

BORGÅ. Att få träffa människor i deras vardagliga miljö, att få uppmuntra, dela och hjälpa praktiskt ger missionär Rut Åbacka tilltro till sina arbetsuppgifter. 23.11.2022 kl. 16:34

Kolumn. "Slutligen sker grunduppdraget i det lilla. När tonåringen sporras att få sina läxor gjorda. När dosetten fylls åt ens gamle far." 23.11.2022 kl. 16:30