Clas Abrahamsson blev tf kyrkoherde precis då corona-bomben kreverade.

Återkomsten

coronavåren.

Återflytten till Åbo efter 34 år kändes så rätt, skriver Clas Abrahamsson, som varit tf kyrkoherde i Åbo under våren.

3.6.2020 kl. 15:56

Återflytten till Åbo efter 34 år kändes så rätt. De innehållsrika åren däremellan är jag väldigt tacksam över. Spontant kändes det att Åbo stad är som förut – men ändå så annorlunda. Åbo svenska församling är den samma – men ändå helt förnyad. I Åbo har jag gått i skola och studerat och där började jag mina stapplande steg som präst i början på 1980-talet.

Fjolårets mest otippade fråga lydde ”kan du tänka dig att vikariera för kyrkoherden i ett halvt år”. Efter noggrant övervägande och många böner lovade jag att ställa mig till förfogande, eftersom det fanns ett uppenbart behov. Men då kunde jag inte veta vad jag gav mig in på. Det blev betydligt mera spännande än jag kunde föreställa mig. Att lära sig nya datasystem och andra rutiner var litet utmanande för en pensionär, fick jag erfara. När jag blivit någorlunda varm i kläderna och kände mig som en del av arbetslaget, kändes det riktigt inspirerande.

Utan någon större förvarning kom bomben. Boom! Corona-bomben kreverade i våra samhällen. Vi firade högmässa som vanligt i domkyrkan, utan att veta att nästa söndag är det inte längre möjligt. Men följande söndag firade vi gudstjänst i en tom kyrka som strömmades och kunde ses på virtuaalikirkko.fi. ”Deltagarna” var då tre–fyra gånger fler än söndagen innan. Nu efteråt känns det som att ett under hade skett.

Men att vara tvungen att ta beslut att pausa all normal verksamhet kändes absurt. Listan över verksamhetsformer som inte kunde fortsätta blev cirka en sida lång! Vad kan vi göra trots allt? Och hur? Hur fungera som församling när grundförutsättningarna plötsligt saknas? Hur sköta beslutsfattandet och planeringen, när vi inte kan träffas fysiskt? Frågorna var många och osäkerheten stor. Att då bära det operativa ansvaret var tidvis inte helt lätt.

Men med idérika, fiffiga och entusiastiska medarbetare hittades framkomliga vägar och tekniska lösningar. Vår Herre fick många tack för vardera. Nu känns det onormala nästan normalt.

Församlingens uppgift är att skapa möten mellan människor och Gud, mellan människor och människor och ge mötena innehåll. Trots att vi nu kan fira högmässa normalt, men med begränsningar, är min fråga: Hur länge kan vi vara kyrka utan att kunna fira gudstjänster och nattvard tillsammans? Så länge ”tilanne sitä vaatii” antar jag att man svarar i ett förfinskat Åbo.

Clas Abrahamsson har i vår varit tf kyrkoherde i Åbo svenska församling.

Sofia Torvalds

NÄRPES. Vardagsnära tankar kombinerade med fina foton. Det hittar man på Kristinestads svenska församlings Instagramsida. Oftast är uppdateringarna gjorda av Siv Bergman. 26.5.2021 kl. 15:36

kvevlax. Varje vecka delar församlingen ut matkassar till tiotals familjer och mindre hushåll. Här spelar de lokala butikerna en ovärderlig roll. 26.5.2021 kl. 13:30

Kolumn. Kanske det som gäller för att göra en slitstark gräsmatta också gäller för människor. 26.5.2021 kl. 13:24

kvevlax. – I glädje och sorg och genom alla livets skiftningar har församlingen varit väldigt viktig för mig, säger Gunilla Asplund. 26.5.2021 kl. 13:18

sibbo. – Man blir ofta isolerad i sin roll som närståendevårdare. Det är ett tungt arbete som behöver få stöd och uppmärksamhet, säger Astrid Packalén. 26.5.2021 kl. 13:13

Kolumn. "Då somliga barn kan turnera landet runt i husbil medan andra stannar hemma, då några får njuta av hängmatta och barndomens ansvarsfrihet medan en i klassen vet att alkoholen kommer att göra att mamma och pappa grälar ännu mer än vanligt." 26.5.2021 kl. 13:05

BORGÅ. När ungdomsverksamheten flyttat ut från sin våning i församlingshemmet blir Domprost­gården nytt centrum för barn och unga. 26.5.2021 kl. 12:59

KORSNÄS. Gemensamt Ansvar engagerade Korsnässkolorna. Elevernas konstverk kan beskådas på församlingens webbsida. 20.5.2021 kl. 16:15

NÄRPES. Hon var diakonissa i Närpes i fyrtio år – på dagen! Några lugna pensionärsdagar blir det inte för den som har hjälpverksamhet som sitt stora intresse. 20.5.2021 kl. 14:46

psalmbok. Åbo svenska församling firar hundraårsfest och alla medlemmar får en psalmbok i gåva. –Det blir en gåva från oss själva till oss själva, säger kyrkoherde Mia Bäck. 11.5.2021 kl. 16:16

Kolumn. Religionsundervisningen i vårt land är dyr. Det är bäst att lyfta katten på bordet genast och inte låtsas om något annat, skriver Malin Eriksson. 11.5.2021 kl. 16:11

Nagu. Nagubon Josefin Sundström bor i Malmö. Där studerar hon för att bli organist. – Jag längtar efter havet och skogen. I Nagu kan du gå var som helst och komma till en skog – det saknar jag. 11.5.2021 kl. 16:07

korsholm. De sjunger psalmer på musiklektionerna – och ibland på skolgården. Helsingby skola i Korsholm har varit med i Psalmedaljeskoj från starten. 11.5.2021 kl. 11:30

korsholm. Daglubbsledarna Henna Lundström och Sanna Saarela har haft besök i dagklubben av familjen Yli-Kätkä. 11.5.2021 kl. 11:30

Kolumn. Oasen i mitt liv är trädgården. Här får jag vila, arbeta och lösa problem, samtidigt som händer och kropp är i rörelse. 11.5.2021 kl. 11:30

Mest läst