Robert Lemberg jobbar i Agricola svenska församling.

Jag har börjat längta

Växelverkan.

"Men nu är ju kyrkan inte bara en programproducent. Församlingen församlas."

19.5.2020 kl. 10:06

Jag börjar längta efter min församling. Nu vet jag ju att församlingsmedlemmarna egentligen inte har försvunnit någonstans. De finns kvar i sina hus och stugor. De fortsätter att betala kyrkoskatt och många av dem följer gudstjänster och andakter på nätet. Men jag saknar de riktiga mötena med människor.

Under mina år som präst i östra Nyland har jag lärt känna många människor. Vi har hunnit bygga relationer tillsammans. Jag har döpt, vigt och jordfäst. I vissa sammanhang har jag kallats ”familjepräst”, och det värmer hjärtat. Under det senaste dryga året har cirklarna vidgats, i och med att Agricola församlingarna skapats. Jag har lärt känna församlingsmedlemmar i Lappträsk, Strömfors, Liljendal och Lovisa. Det har känts bra och nätverket har vuxit.

I och med coronapandemin blev det ett abrupt slut på gudstjänsterna i vanlig mening. Vi stod väl alla ganska vilsna i det läget. Vad gör man i en organisation där en viktig funktion är att samlas? Och så kan man inte samlas. Jag är imponerad av hur snabbt församlingarna omorganiserade sin verksamhet efter den nya situationen. Kyrkan blev digital på nolltid. Det fanns både församlingsmedlemmar och anställda som kunde ta lyra. På några dagar flyttade församlingens gudstjänster, andakter, musikverksamhet, bibelstudier, barn- och ungdomsverksamhet ut på nätet.

Om man får tro uppgifterna om besökssiffror på nätet, har församlingen nu långt flera besökare på gudstjänster och program än tidigare. Det är bra, och det ligger en framtid i att strömma församlingsverksamhet. Men nu är ju kyrkan inte bara en programproducent. Församlingen församlas. Församlingen skapar möten, samtal och växelverkan. Och jag saknar församlingen.


Robert Lemberg är kaplan i Agricola svenska församling.

Robert Lemberg

Nagu. I Nagu hjälper församlingens ideella arbetare till med Gemensamt Ansvar-insamlingen. – När jag var barn under kriget fick jag ett par skor av en välgörenhetsorganisation, nu betalar jag tillbaka, säger Raili Svahnström. 26.3.2020 kl. 15:20

mariehamn. För Gunnevi Styrström blev prästjobbet ett drömjobb, ett jobb där hon fått betyda något i människors liv, här och nu. 26.3.2020 kl. 13:58

sibbo. Varken han eller hon hade planer på att hitta någon ny. Men den dök upp ändå, kärleken. 25.3.2020 kl. 22:25

Borgå. "Vad betyder alla restriktioner för dig som människa den närmaste tiden? Gator och torg står tomma." 25.3.2020 kl. 22:16

sibbo. Ett konstverk i glas ska pryda det tolv meter höga fönstret bakom altaret i Söderkulla kyrka. Allmänheten är välkommen att bidra med teckningar och foton som kan påverka slutresultatet. 25.3.2020 kl. 21:45

hjälparbete. Då de tre kompisarna Hanna, Mathilda och Mikaela ville göra något för att hjälpa gatubarnen började de måla och sälja kvastar. 25.3.2020 kl. 16:50

strömning. Nu är det strömmade gudstjänster över nätet som gäller den närmaste framtiden. Jakobstads svenska och Pedersöre församlingar samarbetar kring gudstjänsterna. 25.3.2020 kl. 16:28

petalax. Hans gradutema väckte idén till en egenkomponerad mässa. Att tvingas fira gudstjänst i en tom kyrka känns konstigt, men Frank Isaksson hoppas få se människor sträcka ut handen till varandra i en gemensam nödsituation. 25.3.2020 kl. 08:00

korsholm. – De som är troende i vår kyrka är troende på riktigt, säger Rune Fant. Så länge han står på benen kommer han fortsätta jobba som kyrkoherde i sin församling, som ligger 700 kilometer från hans hem. 25.3.2020 kl. 08:10

pargas. VÄSTÅBOLAND. Kaféet förgyller dagen i Pargas. – Jag får en jätteboost av energi av att ordna vårt kafé. 17.3.2020 kl. 08:30