Den finaste gåvan

Kolumn.

Kristina Örn skriver om gåvor vi kan ge och gåvor vi får ta emot.

22.4.2020 kl. 15:12

För några veckor sedan fick jag en gåva från Brasilien, en liten flaska innehållande små stenar i olika färger. De färgade stenarna representerade olika saker som tillönskades mottagaren: lycka, kärlek, effektivitet, styrka, tur, läkning, hälsa och energi. Fina saker, vem skulle inte vilja ha dem? Tänk om jag verkligen hade fått dessa gåvor i och med att den lilla flaskan blev min? Men så är det inte, ingen kan ge sådana värdefulla gåvor åt någon.

Däremot är tanken på att någon önskar mig dem fin. Vi tycker om att ge och få gåvor. Redan ganska små barn tycker om att ge, antagligen för att de vet själva hur det känns att få en gåva. På min senaste födelsedag sken mitt treåriga barnbarn som en sol då han kom på kalas och ur sin väska plockade fram en egenhändigt tillverkad gåva.

Tidens melodi är ekologiska gåvor, upplevelser, etiska gåvor i form av en get eller hönor som någon i ett U-land får ta emot, tjänster av olika slag och så vidare. I vårt land har de flesta allt och lite till och därför är andra gåvor än ”saker” vettigare att ge.

En verkligt fin gåva är den som Jesus gav oss när han lämnade jordelivet och for tillbaka till himlen, nämligen Hjälparen, den helige Anden. Den gåvan ligger lika mycket i tiden idag som den gjorde för 2000 år sedan.

Och vilka gåvor (frukter) vi får när vi vandrar i Anden: kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning! Det vill man inte tacka nej till. I likhet med gåvorna som tillönskades med den lilla flaskan från Brasilien kan ingen människa ge Andens frukter som gåva till en annan människa, men vi kan få dem då vi ”vandrar i Anden” som det står i Galaterbrevet i Bibeln.

Då man får en gåva vill man så klart tacka. Har man då givaren framför sig så tackar man direkt, kommer en gåva på posten så ringer man upp och tackar eller sänder ett sms.

Till vem riktas den tacksamhet som kommer av att man är förunnad hälsa, kärlek, frid, glädje och annat som inte kan köpas för pengar eller erhållas som gåva? För en troende kristen människa är svaret självklart: Gud, tack för alla goda gåvor du ger mig! Det är skönt att kunna rikta sitt tack till Gud som är alla goda gåvors givare, inte till livet eller till något annat diffust.

”Gör er inga bekymmer för något utan låt Gud i allt få veta era önskningar genom åkallan och bön med tacksägelse. Då skall Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara era hjärtan och era tankar i Jesus Kristus.” Fil. 4: 6–7

Skribenten är diakon i Närpes församling.

Kristina Örn

SÅNG. Huvudgästen vid kantorsdagar i Vasa i februari är den skotske prästen och psalmskaparen John L Bell, känd för de så kallade Iona-sångerna. Inför detta slår jag upp hans bok The Singing Thing – a case for congregational song. Frågan är: Varför sjunger vi? Bokens innehållsförteckning är ett svar i 10 punkter på denna fråga: 28.1.2025 kl. 11:06

UNGDOMAR I KYRKAN. Felicia Bodaxell flyttade från Sverige till Jakobstad för att jobba med unga. – Det jag fått ta emot vill jag ge vidare, säger hon. 4.12.2024 kl. 17:15

advent. Allhelgona ligger bakom oss, affärerna är fyllda med julpynt. – Hur tar man emot ett nyfött barn? Inte är det ju med skrålande högtalarmusik, säger Katarina Gäddnäs. 18.11.2024 kl. 12:48

KARRIÄRSBYTE. Efter tolv år som kantor i Korsholm bytte Susanne Westerlund inriktning och utbildade sig till florist. – Musiken har jag inte lämnat, jag har bara kompletterat mitt kreativa språk, säger hon. 21.10.2024 kl. 16:48

malax. Eero Vuorio är en van pilgrimsvandrare med erfarenhet från många europeiska vandringsleder. I augusti vandrade han nya St Olav Ostrobothnia från Korsnäs till Vasa. Hur står sig vägen i jämförelse med andra pilgrimsleder? – Alldeles utmärkt! säger Vuorio. 16.10.2024 kl. 14:53

MISSIONSFÄLTET. Ända sedan hon var barn har Natalie Björkstrand haft en kallelse till missionsfältet. I sommar stärktes kallelsen under ett besök till missionsfältet i Kenya. 9.10.2024 kl. 11:42

Personligt. När Tove Uvemo Söderbäck var tonåring hade hon inte tid att bli konfirmerad. När hon senare i livet tog tag i saken förändrade det hennes livsbana. Nu studerar hon för att bli diakon. 3.10.2024 kl. 13:53

Kolumn. Som barn minns jag att det var roligt när någon hade ordnat skattjakt för en. Det kunde vara i skolan, på någon födelsedagsfest eller i juniorerna. Man fick en karta i handen, några uppgifter att tänka på och sedan ut för att leta. 20.7.2024 kl. 11:55

tro. Jag känner djup trygghet i tanken att längta efter Gud och hans rike. Kanske är det också att tro? 11.7.2024 kl. 16:24

ÅLANDS UNGA KYRKA. Trots de spartanska omständigheterna blev ungdomarnas resa till Taizé i Frankrike en upplevelse de aldrig kommer att glömma. Det var gemenskap, tusenskönor och fåglars glädjesång dygnet runt. 1.7.2024 kl. 16:32

Kolumn. Georg Löfman vaknar väl till mods efter en samling för frivilliga i hans församling. Inför sommaren vill han ta vara på stunder av samvaro. Det tror han görs bäst genom att undivka ordet "borde". 3.6.2024 kl. 13:02

Kolumn. Hur personlig är du, Gud? Hur mycket griper du in i världen, i människors liv och mitt liv? Gud, gör du upp planer, ordnar, styr och ställer, och beskyddar? 24.4.2024 kl. 17:41

sibbo. Att jobba för Sibbo kyrkliga samfällighet är lite som att komma tillbaka till rötterna för Thomas Ekström. 3.4.2024 kl. 11:33

BORGÅ. För Helén Hägglund är församlingslivet en motvikt till ekorrhjulet. – Man behöver inte prestera i församlingen, säger hon. 3.4.2024 kl. 11:24

jakobstad. Bernice Haglund-Wikström har studerat akupunktur i Kina, varit reseledare och jobbat på barnavdelning. Nu går hon i pension från jobbet i församlingen. – Så fort det gick, säger hon. 3.4.2024 kl. 11:40