Hemma hos Saara Henkola är schemat späckat på vardagarna, och allt jobb görs hemma på grund av coronasituationen. Hon jobbar själv som ungdomsarbetsledare i Borgå svenska domkyrkoförsamling och har två barn som just nu går i hemmaskola, Mayra nio år och Isac tolv år. Varannan vecka bor de hos sin pappa.
– Känslan av att vara en urusel mamma, den är ganska överhängande nu. Och samtidigt är man inte lika produktiv på jobbet. Men jag försöker tänka att det här är övergående och att det helt enkelt är omöjligt att jobba på samma sätt som tidigare.
Barnen jobbar på varsitt håll i huset för att inte störa varandra.
– Man märker nog av en oro hos dem och kort stubin på grund av coronasituationen. Men till hemskolan är de positivt inställda. De tycker att det går snabbare och att det är bra när ingen stör, såsom det kan vara i ett klassrum.
Minutschema
Barnen behöver stöd i sitt skolarbete, var och en på sitt sätt, och Saara själv har bland annat virtuella jobbmöten och gör livesändningar för församlingsmedlemmarna.
– Kreativiteten är långt borta i det här läget, men ändå måste jobbet göras. Man behöver lugn i hjärnan för att tankar från djupet ska komma upp. Sedan ska de också levereras.
Samtidigt ska skoluppgifter lämnas in före en viss tid för att det inte ska bli anmärkningar om ogjorda uppgifter. Men sänkta krav är något familjen satsar på nu.
– Nu är inte tid att högprestera.
– Nu är inte tid att högprestera. En hemuppgift i skolan var att man skulle bygga ett instrument. Vi tog en plastflaska från Lidl och fyllde den med stenar, så hade vi en maracas.
Hon är annars typen som tycker att skoluppgifter ska göras ordentligt.
– Men nu går vi där ribban är lägst. Vi bygger till exempel inte en fågelholk, som en hemuppgift gick ut på, och jag har inte dåligt samvete över huvudtaget.
De veckor barnen bor hos sin pappa jobbar Saara Henkola intensivt.
– Jag gör långa dagar och kompenserar på det viset. Men när hinner man med sig själv, att bara få vara och stänga av?
Närheten fattas
Just nu saknar Saara Henkola den kontakt hon är van vid.
– Att närheten fattas, det känns jobbigast.
– Att närheten fattas, det känns jobbigast, att inte få krama mina vänner och mina föräldrar. Jag för matkassar till mina föräldrar som är över sjuttio, och i stället för att krama måste jag säga till mamma: Kom ihåg att tvätta händerna när du packat upp varorna.
En positiv sak i en undantagstillvaro tycker Saara Henkola är att kunna vara mycket ute.
– Det har varit ett helt otroligt väder! Nu får man uppleva våren på ett helt annat sätt. Det är fint!
Hon tar skogspromenader med barnen, de äter tillsammans, läser och spelar brädspel.
– Och så tar vi lite snabbare till en Netflixfilm än vi annars skulle göra, för att nolla hjärnan.
