Raili Svahnström (randig blus) står närmast fönstret, Eeva Granström har rött förkläde.

I Nagu gör de gott tillsammans

Nagu.

I Nagu hjälper församlingens ideella arbetare till med Gemensamt Ansvar-insamlingen. – När jag var barn under kriget fick jag ett par skor av en välgörenhetsorganisation, nu betalar jag tillbaka, säger Raili Svahnström.

26.3.2020 kl. 15:20

I Nagu har en grupp frivilliga – eller ideella arbetare, som de kallas idag – i många år jobbat outtröttligt för Gemensamt Ansvar-insamlingen. Varje år på Palmsöndagen ordnar de en församlingslunch, ofta med lotteri och basar. Under årets två andra församlingsluncher samlar de in pengar för missionen.

– Jag är väldigt glad att vi kan ha den här verksamheten, och det är tack vare våra ideella arbetare. Många har varit med troget, år efter år, men vi har också fått med nya. Det är bra att också ha yngre män med, som orkar lyfta diskkorgarna i maskinen! säger Eeva Granström, diakon i Nagu kapellförsamling, som är en del av Väståbolands svenska församling.

Hon berättar att största delen av lunchingredienserna kommer som donationer.

– Förr fick vi ofta älgkött, nu har det varit mycket hjortdjur. Våra ideella arbetare har lokala kontakter. Ibland har de som jagar fått jaga på församlingens marker och gett sitt bidrag på det sättet. Andra har donerat morötter och potatisar och pumpor – lite beroende på årstiden.

Eeva Granström säger att folk känner varandra och hjälper till i Nagu – även om de inte alltid besöker gudstjänsterna.

– Ber man om donationer för ett gott ändamål kan man fråga vackert också i butiken, och får ofta donationer. Företagen och jägarna, alla är med på ett hörn och hjälper. På sätt och vis är hela byn med.

Hon och de ideella arbetarna har tillsammans brukat konstatera att de genom Gemensamt Ansvar-luncherna kan hjälpa familjer på två sätt.

– GA-insamlingens pengar går ju till familjer som behöver hjälp, men dessutom hjälper vi ju dem som kommer och äter. Det är roligt att samlas tillsammans och sitta och prata och äta god, hemgjord mat.

De har försökt hålla priset överkomligt.

– Vi har haft flyktingfamiljer som vi brukat bjuda in till luncherna, och de har fått smaka på typisk finländsk mat. En del av dem har själva velat komma och hjälpa till.

En av de frivilliga som varit med länge är Raili Svahnström.

– I tjugofem år, om inte längre, funderar hon.

Hon kom i tiden med för att hon var intresserad av Gemensamt Ansvar-insamlingen.

– Jag jobbade på banken, och det kom sparbössor från Gemensamt Ansvar-insamlingen som man räknade.

Men hon ville också betala tillbaka för det hon själv fått när hon växte upp under kriget.

– Jag minns att jag som barn fick ett par skor som kom via någon välgörenhetsorganisation. Jag kände att jag får ge tillbaka nu.

Hon berättar att arbetsmängden inför en GA-lunch inte brukat vara överdrivet stor.

– Hela gruppen brukar träffas en gång före middagen och planera, och sedan träffas vi kanske i mindre grupper, enligt behov. Sedan hjälps vi åt med att baka och laga mat.

På en liten ort blir det ofta så att de som är aktiva är aktiva på många håll.

– Vi träffas i olika sammanhang, vi är aktiva Röda Kors-vänner och ordnar bingo och steker våfflor i servicehuset.

Vårens inplanerade GA-lunch skulle traditionsenligt ha gått av stapeln på Palmsöndagen, men på grund av coronaepidemin är den inställd, liksom alla andra samlingar.

– De flesta av oss som skulle arbeta för lunchen är över sjuttio och därför i karantän, påpekar Raili Svahnström.

Men de slutar inte ha kontakt för det.

– När människor blir gamla och ensamma är det tryggt att bo på en liten ort som Nagu. Här är man aldrig ensam. I dessa tider går telefonen het. Det är viktigt att vi håller kontakt med varandra! säger hon.

Och vad GA-lunchen gäller påminner hon om att det kommer nya luncher på hösten.

– Desto bättre blir det nästa gång!

Sofia Torvalds

Närpes. Påsken är vanligen en intensiv tid för församlingsmästaren, med nio dagar i tjänst. För Per-Erik Björklund, kyrkvaktmästare i femte generationen, är skärtorsdagens mässa den viktigaste traditionen. 7.4.2020 kl. 09:19

korsnäs. Kantorn började köra buss och jobbar nu som barn- och ungdomsarbetsledare. Jan-Ola Granholm trivs med ett jobb där han inte behöver sitta inomhus när solen skiner. 7.4.2020 kl. 09:11

Kolumn. Anette Engsbo skriver om torkade frön som blir grönt gräs och saker som måste gå sönder för att nya ska kunna växa. 7.4.2020 kl. 09:04

Solf. Var passar påskharen in och varför har Jesus röda märken på händerna? Pyssel och legogubbar kan hjälpa till att göra påskens berättelse begriplig för barn. 7.4.2020 kl. 09:00

korsholm. I dagklubben får barnen leka med jämnåriga. Genom leken, musik och aktiviteter tränar de olika färdigheter. Nu håller grupperna paus, men anmälningen till höstterminen är öppen. 7.4.2020 kl. 09:00

Kolumn. Vart är vi riktigt påväg nu? När Rune Lindblom frågar Gud får han två svar. 26.3.2020 kl. 16:05

Kolumn. Daniel Norrback fundera på hur vi förmedlar tron till barnen och vilken bild de får av Gud. Ligger betoningen på regler eller relation? 26.3.2020 kl. 16:14

mariehamn. För Gunnevi Styrström blev prästjobbet ett drömjobb, ett jobb där hon fått betyda något i människors liv, här och nu. 26.3.2020 kl. 13:58

sibbo. Varken han eller hon hade planer på att hitta någon ny. Men den dök upp ändå, kärleken. 25.3.2020 kl. 22:25

Borgå. "Vad betyder alla restriktioner för dig som människa den närmaste tiden? Gator och torg står tomma." 25.3.2020 kl. 22:16

sibbo. Ett konstverk i glas ska pryda det tolv meter höga fönstret bakom altaret i Söderkulla kyrka. Allmänheten är välkommen att bidra med teckningar och foton som kan påverka slutresultatet. 25.3.2020 kl. 21:45

hjälparbete. Då de tre kompisarna Hanna, Mathilda och Mikaela ville göra något för att hjälpa gatubarnen började de måla och sälja kvastar. 25.3.2020 kl. 16:50

strömning. Nu är det strömmade gudstjänster över nätet som gäller den närmaste framtiden. Jakobstads svenska och Pedersöre församlingar samarbetar kring gudstjänsterna. 25.3.2020 kl. 16:28

petalax. Hans gradutema väckte idén till en egenkomponerad mässa. Att tvingas fira gudstjänst i en tom kyrka känns konstigt, men Frank Isaksson hoppas få se människor sträcka ut handen till varandra i en gemensam nödsituation. 25.3.2020 kl. 08:00

korsholm. – De som är troende i vår kyrka är troende på riktigt, säger Rune Fant. Så länge han står på benen kommer han fortsätta jobba som kyrkoherde i sin församling, som ligger 700 kilometer från hans hem. 25.3.2020 kl. 08:10