Philip Teir sticker skickligt hål på sina personers självbilder i romanen Så här upphör världen.

Philip Teir skriver om glappet vi inte vill se

Bok. Kyrkpressens recensent Sofia Torvalds har läst Philip Teirs nya roman Så här upphör världen. 23.3.2017 kl. 00:00

Erik har nyss fått sparken från jobbet som IT-chef vid det stora varuhuset i centrum av Helsingfors, Julia skriver på sin andra roman efter att ha nått stora framgångar med den första. De ska tillbringa en sommar i Julias familj gamla sommarstuga vid Mjölkviken i Österbotten tillsammans med barnen Alice och Anton.

Men när de kommer fram luktar det, symptomatiskt nog, konstigt i huset.
I sin andra roman, Så här upphör världen, skriver Philip Teir om en familj i långsam upplösning. Alice fyller tretton och lever redan i en värld som inte har så mycket med föräldrarna att skaffa, också tioåriga Anton ser på dem med nya blickar.

”Varför var vuxna så här, varför såg de så främmande ut när man såg dem på håll, förlorade sin värdighet?” tänker Alice när hon ser sin mamma simma sent en kväll tillsammans med sin barndomsvän. Det är kanske just det här romanen handlar om: hur de vuxna förlorar den värdighet som de självklart äger enbart genom att vara mamma och pappa och utföra moder- och faderskapets vardagsgärningar. Glappet mellan mamma och pappa och de som är Julia och Erik.

Teir beskriver sommarens händelseförlopp genom att byta perspektiv. Livet vid Mjölkviken ur Antons ängsliga, lite undrande synvinkel, ur Alice osäkra, längtande, ur Eriks uppgivenhet med en fernissa av allt-är-som-förr, ur Julias känsla av milt deprimerad förändringslängtan. Perspektiven överlappar varandra, som de gör i en familj: alla har en egen berättelse om samma händelseförlopp.

Det blir än mer tydligt då Julias barndomsvän Marika och hennes karismatiska miljödystopiker till man visar sig bo i stugan intill. Julias debutroman har handlat om Marika, den manipulativa väninnan, ormen i barndomsparadiset – men är Julias perspektiv mer giltigt än Marikas? Är Eriks bror Anders perspektiv mer giltigt än Eriks?

Det intressanta med den här romanen är att Teir så skickligt sticker hål på sina personers självbilder. När jag slår ihop boken efter sista sidan är det inte med en känsla av att ha läst något som skakat mig i grunden, men nog med en känsla av att ha läst någonting som känns sant, något som är verkligt.

För i förlängningen är det jag och du i Mjölkviken, med alla våra förvandlingskonster och illusioner och känslor av spänning, trygghet eller förorättelse. Vi skapar våra berättelser för att kunna leva, men de skiljer oss också från varandra, när åren går förvandlas vi och berättelserna med oss, och en dag går klyftan inte längre att överlappa.

Det är lite som med klimatförändringen: en dag är det bara för sent. Alltså är Så här upphör världen också en insiktsfull äktenskapsroman om klyschan ”vi bara växte i sär”.

BOK: Så här upphör världen
Författare: Philip Teir
Förlag: Schildts & Söderströms 2017

Sofia Torvalds

Höst. "När peppen och inspirationen är borta är det ofta människorna runt omkring oss som blir stödet." 14.10.2020 kl. 00:01

profilen. Hon kom till Helsingfors som svar på någon annans bön. Frisören blev ledare för lärjungskolan. Nu vill Ida-Maria Pekkarinen skaffa mandat att fortsätta i en uppgift som känns som hennes. 1.10.2020 kl. 17:04

Änglar. Änglar, finns dom? Inför Mikaelidagen bad vi Helsingforsguiden Elisabeth Sandelin berätta var änglarna syns i stadsbilden. 30.9.2020 kl. 10:45

vardagsbön. "Öppna varsamt upp det mina fingrar krampaktigt håller tag om i onödan." 30.9.2020 kl. 10:30

podcast. – Lyssna på vad den andra verkligen vill säga, inte bara för att fundera på ditt svar, rekommenderar diakonissan Gunilla Riska. 30.9.2020 kl. 00:00

hopp. Det är okej att vi oroar oss, men Gud har lovat oss ett hopp och en framtid. De orden tröstar Helene Liljeström som tar över som kyrkoherde i Matteus församling en höst när det är svårt att planera för framtiden. 16.9.2020 kl. 00:01

Kyrkflytt. "Om vi inte kan fira gudstjänst, lovsjunga, lyssna och be, så upphör vi att existera som församling." 16.9.2020 kl. 00:01

mathjälp. Helsingfors-hjälpen avslutades för att behoven inte längre ser likadana ut som i våras. Men församlingarna erbjuder fortfarande mathjälp och samtalsstöd, och dörrarna till de gemensamma måltiderna har öppnats på nytt. 16.9.2020 kl. 00:01

studentpräst. Sonja Jakobsson är ny studentpräst i Helsingfors. Hon vill erbjuda en prestationsfri zon där man kan prata om vad som helst och finns till för både studerande och personal på högskolor och universitet. 2.9.2020 kl. 00:01

föräldraskap. "Det här är hennes första hjärtesorg och jag vet att det inte är den sista." 2.9.2020 kl. 00:01

studieliv. För många innebär studietiden att man flyttar hemifrån och ska lära sig att få vardagen i det egna hemmet att fungera. Marthaförbundets ekonomirådgivare Mia-Maja Wägar tipsar om hur man styr upp vardagen. 2.9.2020 kl. 00:01

Kolumn. Under en av mina promenader i sommar slog jag in på en väg jag inte gått förut. Jag hade sett den, men tänkt att den inte skulle leda någonstans. Men vägen var ingen återvändsgränd utan ledde mig in i ett skönt och vackert område. Dofterna från blommor var ”öronbedövande”, fågelkonserten likaså. 20.8.2020 kl. 15:58

Höstens grupper. Församlingens gruppverksamhet för olika åldrar startar igen. 20.8.2020 kl. 15:47

Johannes församling. S:t Jacobs kyrka på Drumsö stänger för renovering och under de närmaste två åren flyttas verksamheten till Heikasvägen 7. Eftisverksamhetens behov har varit viktiga under planeringen av flytten. 20.8.2020 kl. 11:40

Arbetslöshet. Att vara arbetslös lärde Mikaela Steffansson hur prestationsinriktade vi är. Vi har svårt att veta hur vi ska inleda samtalet om vi inte pratar jobb. 5.8.2020 kl. 08:00