"De mörka tonerna behövs för djup och konturer"

fasta. Fastan har sitt eget mönster, skriver Monica Heikel-Nyberg. 16.3.2017 kl. 16:02

Fastan har ett mönster. Du kan se det i din egen livsväv. Inte medan arbetet pågår. Mitt uppe i arbetet vid väven ser du inte de olika inslagen klart, eller vilket mönstret blir. Du får bara arbeta på, försöka ta emot de olika inslagen och försöka se till att varpen inte trasslar sig.
Fastan har sitt eget mönster. Inslagen är strama, i dämpade färger. Mönstret talar om koncentration, om avklädande och insikt. Mönstret i din egen fastetid följer sällan kyrkans år, men det finns där, när livet för dig alltför nära gränserna.

När det som inte kunde hända händer och när du befinner dig långt på fel sida om gränsen för din egen bekvämlighet, då blir det mörkt. Då är smärtan ordlös och livet naket.

I fastans mönster syns avståendet och smärtan klarast, men i takt med bommens dunkande eko i ditt hjärtas slag växer det fram liv, koncen­trerat och blottat.

De mörka inslagen i din väv påminner om tider då det var svårt, men visst finns där också glädjens lätthet. Så hänger fasta och påsk samman. Mitt uppe i arbetet med livet ser du bara de enskilda inslagen, också om du med åren allt mera kan ana lidandets mönster. Först när ditt liv en dag är färdigvävt och skärs ned från bommen kommer det stora mönstret, påskens mönster, att binda samman och ge mening åt de olika inslagen.

Ur smärtans och avklädandets strama toner klarnar bilden, en bild där de mörka tonerna behövs för djup och konturer men där ljuset, det överallt strålande ljuset dominerar.
Så är också påskens mönster, från död till liv, tillvarons innersta hjärta.

Monika Heikel-Nyberg

Papparoll. Jaan Siitonen är föräldraledig av många skäl. Han vill hinna umgås med Ellen men han vill också förbättra sin position där hemma. – Jag vill inte vara en outsider. 7.3.2019 kl. 11:24

Stödperson. – Före sista morfindosen tog hon adjö och tackade mig, säger Seija Stenfors. Hon är stödperson för allvarligt sjuka människor. 21.2.2019 kl. 00:00

Bråttom. "Nej, konstaterade jag förra hösten en kväll då jag satt i mitt arbetsrum ..." 21.2.2019 kl. 00:00

Nytt. Månsas kyrka har renoverats grundligt. Nu flyttar Petrus församling in i sin första egna kyrka. 21.2.2019 kl. 00:00

Rannsakan. Får jag göra goda saker för att själv må bättre? Och hur mycket goda handlingar måste jag utföra? Kan jag sitta på min kammare och vara god? – Godhet är en horisont vi styr mot enligt bästa förmåga, säger Hilkka Olkinuora. 7.2.2019 kl. 10:06

biskopsval. "Ju äldre jag själv blir, desto mer anser jag att åldern bara är en siffra", skriver Markus Andersén i veckans sökruta. 7.2.2019 kl. 09:56

Aktiva. Vilken verksamhet och vilken roll i församlingen vill unga vuxna ha? Ett nystartat råd i Helsingfors vill arbeta med de här frågorna. 7.2.2019 kl. 09:44

Avspänt. Det största hindret för oss när det gäller bön är att vi tror att det är mycket besvärligare än det är. En mening eller ett ord kan vara din bön. 24.1.2019 kl. 00:00

Bekräftad. "Han är intresserad av hur jag har det." 24.1.2019 kl. 00:00

Grupp. Sorg bearbetas väldigt olika. Snart startar en grupp för dem som vill dela bördan med andra. 24.1.2019 kl. 00:00

Tillgänglighet. Kyrkan ska synas i gatubilden och i vardagen, anser Mikael Busck-Nielsen. En dag i veckan promenerar han runt i köpcentret Redi, med prästkragen synlig. 10.1.2019 kl. 00:00

Insikt. "Jag har hört till dem som helst klarar sig själva (även om det innebär att man sitter och googlar halva natten)." 10.1.2019 kl. 00:00

Jubileum. – Johannes församling är en rik församling i ordets djupa bemärkelse, säger kyrkoherde Johan Westerlund. 10.1.2019 kl. 00:00

Nyanställd. Från årsskiftet inledde Fred Wilén ett treårigt vikariat som kyrkoherde i Matteus församling. Stefan Forsén fick tjänst som direktör för gemensamt församlingsarbete vid Helsingfors samfällighet. 10.1.2019 kl. 00:00

Stämning. Tidigt på julaftons morgon står hon i en tyst domkyrka och stryker altardukar. ”Det är bästa stunden på dagen”, säger vaktmästare Carla Ihatsu. 21.12.2018 kl. 11:32