Läraren som känns igen på sitt skratt

profilen.

Såväl biskopen som ett antal kyrkoherdar och akademiker känner honom som sin religionslärare. Egentligen ville han bli biolog, men många små ögonblick stakade ut vägen till Sursikbacken.

21.12.2019 kl. 17:15

Nära järnvägsstationen i Bennäs ligger huset där Roger Eriksson växte upp. Hans mamma såg till att dörren till deras hus alltid var öppen.

– Alla fick komma in, men de som var onyktra fick sitta i farstun.

Hon var söndagsskollärare i byns baptistförsamling Betel. Hans pappa hörde till lutherska kyrkan.

Som barn blev både Roger och systern döpta och som åttaåring gick han i två söndagsskolor och två juniorklubbar. Skillnaderna mellan samfunden var inget han märkte som barn. Båda söndagsskolorna leddes av två tanter och följde samma upplägg. Med baptismen följde en del stränga regler: dans var förbjudet, liksom film.

– Jag glömmer aldrig hur dåligt samvete jag hade när jag varit och sett på ”Finlands järnvägar 100 år”, säger han och skrattar.

Senare kunde han känna igen det här hos ungdomar från väckelserörelserna som satt i hans klassrum.

I tonåren fick syskonen själva välja sin väg. Roger blev konfirmerad, hans syster döptes i Betaniaförsamlingen i Jakobstad.

Ögonblicken som avgjorde

Han hade tagit studenten, fullgjort sin värnplikt och skulle börja läsa på inträdesprovet i biologi – och konstaterade: oj, vad mycket tentamenslitteratur, hur ska jag orka?

– Så öppnade jag Kyrkpressen och där stod: ”Ansökningstiden till Teologiska fakulteten går ut. Antagning på basen av betyg.”

– Jag visste inget om vad teologi var när jag började. Man skulle studera, det var det viktiga.

Var det en slag vägledning? Det vet han inte. Det var först efteråt hans mamma berättade att han redan som femåring sagt ”jag ska bli präst”.

– Men jag blev ju inte präst, och det har sin historia.

Det var efter det första året som religionslärare i Sursik – där han undervisat varenda klass i högstadiet och alla i gymnasiet – som de ringde från domkapitlet och frågade om han ville bli prästvigd.

– Jag var så totalt slut så det fanns inte en chans. Och varför skulle jag bli prästvigd? Jo, de hade behov av vikarier i Pedersöre prosteri den sommaren. Så jag tackade nej.

Andra gången var det den nyblivna biskopen Erik Vikström som erbjöd honom prästvigning om han kom till Borgå och höll en lektion i gymnasiet. Det blev aldrig av och biskopen konstaterade senare: Det var inte din väg i livet.

"Men jag blev ju inte präst, och det har sin historia."

Även efter pensionen tycker han om att följa med var hans elever hamnat. För några år sedan fick han åka till Ständerhuset i Helsingfors och ta emot en utmärkelse för förtjänstfullt arbete. Då räknade han att det var ett fyrtiotal teologer som någon gång suttit på hans religionstimmar – idag är de ännu fler. Bland dem finns till exempel nuvarande biskopen Bo-Göran Åstrand, flera kyrkoherdar, doktorer och blivande doktorer.

– 2005 eller 2006 var jag på en religionslärardag. Vi var tjugo anmälda till kursen – åtta var före detta studerande från Pedersöre gymnasium.

Något av det han är mest stolt över är de kvinnor med rötterna i Pedersöre prosteri som blivit präster, trots att de kommer från en trakt som klassas som ganska konservativ.

Han hade på radion i klassrummet när kyrkomötet röstade om kvinnor kunde bli präster. Första gången blev det nej – då klappade pojkarna i klassen i händerna.

– Andra gången var det flickorna som applåderade.

"Då jag öppnade dörren till klassrummet och började förberedelserna för första lektionen var det nästan alltid någon som kom in och hade någonting att prata om eller som bara ville sitta där."

Roger Erikssons motto som lärare var att man bara behöver kunna motivera sina elever, då gör de resten själva. En givande diskussion är kanske viktigare än att hinna igenom allt som står i lektionsplanen. Han har ett kännspakt skratt som är bekant för alla före detta elever. Något av det han saknar mest med lärarjobbet är de möten som kunde uppstå under tidiga morgnar och raster.

– Då jag öppnade dörren till klassrummet och började förberedelserna för första lektionen var det nästan alltid någon som kom in och hade någonting att prata om eller som bara ville sitta där. Man fanns där och ibland utbytte man några tankar.

Han är fortfarande fullt sysselsatt, med styrelseuppdrag för Kårkulla och Folkhälsan, som viceordförande i gemensamma kyrkofullmäktige och nu även som representant i organisationskommittén som arbetar med församlingsfusionen i Pedersöre.

– Det är bra att ha något kvar. Det skulle ha blivit så abrupt om jag skulle ha slutat med allting på en gång. Då kan det hända att jag skulle ha börjat intressera sig för sådant som varför kommunen inte sköter diket här utanför huset.

I kommunpolitiken har han tackat för sig.

– Jag tror jag var en bättre lärare än politiker, jag var nog för snäll som politiker. Men jag har haft nytta av att veta vad som hänt i samhället och kunnat knyta an till det i min undervisning.

Född och bosatt i Bennäs. Tidigare lärare i religion och psykologi. Med och organiserar nya Pedersöre församling.

Emelie Wikblad



äktenskap. Biskopen var överraskande tydlig när han talade till stiftets alla präster: Följ kyrkans ordning, vig inte samkönade par. 28.9.2016 kl. 14:33

kyrkoherdeval. Monica Heikel-Nyberg, kaplan i Johannes församling, har återtagit sin ansökan till kyrkoherdetjänsten i Petrus församling. 28.9.2016 kl. 14:01

Borgå stift. Rekrytering, stiftsgeografi och äktenskaplagen stod på agendan när alla Svenskfinlands präster samlades i Åbo denna vecka. 28.9.2016 kl. 09:27

asylpolitik. Prästerna i Borgå stift uttrycker sin oro över hur asylsökande och papperslösa bemöts av myndigheterna. 27.9.2016 kl. 14:20

religion. Så svarade Karen Armstrong på den göteborgska taxichaufförens kommentar att religionerna är ansvariga för alla krig i världen. 27.9.2016 kl. 11:47

Kyrkpressen. Kyrkpressen utlokaliserar sin redaktion till Åbo för att kunna vara med när alla Svenskfinlands präster träffas i Åbo i veckan. 26.9.2016 kl. 13:02

profilen. När Håkan Sunnliden slår upp ögonen vet han inte om han är levande eller död. Av jeepen eller av medresenärerna syns inte ett spår. Jeepen har störtat ner i ravinen. 23.9.2016 kl. 13:45

asylpolitik. De sex kyrkoherdarna i Esbo uttrycker i ett öppet brev till statsministern sin oro över hur bemötandet av asylsökande förverkligats i Finland. 22.9.2016 kl. 15:00

teater. Dennis Nylund gör en monolog som inte är någon enmansshow. 22.9.2016 kl. 14:09

Bok. Håret kommer oss så nära. Vad är du redo att betala för ditt? Sofia Torvalds har läst Maria Antas bok om hår. 22.9.2016 kl. 10:57

teater. Aldrig tidigare, inte under 56 år, har det satts upp en pjäs av Astrid Lindgren på Unga teatern. 22.9.2016 kl. 08:00

Kyrka. Den nybildade rörelsen Feministinen kirkko (den feministiska kyrkan) har skrivit ett öppet brev till biskoparna. 20.9.2016 kl. 15:12

Samvaro. Vi har levt under ”de talandes tyranni” tillräckligt länge, nu är det dags att värdesätta tystnaden igen. Det säger den danska psykoterapeuten och prästen Ilse Sand. 15.9.2016 kl. 10:39

Svenskfinland. Personer med dåligt omdöme har ibland fattat felaktiga beslut. Det kan Lina Laurent och Annica Lindström sluta sig till i första numret av Amos arv. 6.9.2016 kl. 16:07

profilen. Journalistiken har tagit Peter Fellman till de stora arenorna. Han brinner för sitt jobb men vet att livet är så mycket mer än titlar.– Min tro hjälper mig att se saker i rätt perspektiv. 6.9.2016 kl. 15:34

profilen. Markus Finnholm ser annorlunda på ett nytt år än han gjort tidigare i sitt liv. Efter en del motgångar har han fått sitt första riktiga jobb. 9.1.2023 kl. 08:29

KYRKRENOVERING. De fasta bänkarna i norra och västra korsarmarna åker ut, ett litet kök byggs längst bak, en trappa till läktaren tas bort och enplansgolv läggs i hela kyrkan. Det är några synliga förändringar då Sankta Birgitta kyrka i Nykarleby renoveras. 9.1.2023 kl. 12:11

OVAN I KYRKAN. Du ska på konfirmation. Det blir dags för nattvard. Du har inte tagit emot nattvard sedan du själv blev konfirmerad och vet inte hur man gör. Här följer en praktisk nattvards-ABC. 11.1.2023 kl. 00:00

PSYKISK OHÄLSA. Vad gör man när det värsta händer? Jennie Jakobsson förlorde sin elvaåriga dotter i självmord. Hon och hennes bror Daniel Jakobsson berättar om att bygga ett liv där man försöker göra något gott av det som bara är sorg och maktlöshet. 10.1.2023 kl. 08:00

BORGÅ STIFT 100 ÅR. Biskop emeritus Gustav Björkstrand skriver om hur det gick till när de finlandssvenska lutheranerna för hundra år sedan fick ett eget biskopssäte och en egen domkyrka i Borgå. 9.1.2023 kl. 16:44