Under sommaren arbetade jag som färjförare. Jag jobbade ensam, vilket gav mig mycket tid att reflektera. En fråga som jag fastnade vid var: var skiljer sig det andliga från det världsliga?
Frågan hade sitt ursprung i det faktum att jag jobbade ensam och inte hade någon direkt gemenskap med mina kollegor. En tanke som har varit en del av min världsbild tidigare, har varit att göra en klar skillnad mellan ”andligt arbete”, alltså att be och studera Guds ord och kombinera det med ett missionsfält (kollegor), och att göra ”världsligt arbete”.
Om det verkligen är sant att det finns en verklig skillnad på dessa två fenomen så ledde det mig till en oundviklig slutsats: om jag skulle vara tvungen att jobba i ett ensamt yrke hela mitt liv skulle det vara omöjligt att samtidigt arbeta och vara ”andlig”. Jag lade märke till att det här påståendet innehåller en dom: att alla som jobbar i ett ensamt yrke är inte ”andliga”.
I mina studier har jag fått lära mig att det moderna samhället har gjort klara skillnader mellan olika fenomen som man tidigare sett som en självklar helhet, till exempel det materiella och det andliga. Jag fick en värdefull insikt som kan vara till hjälp. Gud är Skaparen, men han är också Upprätthållaren. Om han är Upprätthållaren av det materiella betyder det att allt som jag gör har en andlig betydelse.
Sedan är det en annan fråga om det man gör har en dålig eller bra andlig effekt. Tack vare denna insikt blev jag övertygad om att Gud har behag till den ensamma arbetaren när denne arbetar utifrån en motivation att göra arbetet till Guds ära.
Axel Domingo studerar sociologi vid Helsingfors universitet.
Hans favoritplats i stan är hemma i en fåtölj.
