För några veckor sedan kom ett pressmeddelande om att en ny lista, ”En kyrka för alla”, samlar röster inför kyrkomötesvalet. På listan finns namn som Patrik Hagman, Martina Harms-Aalto, Annette Kronholm-Cederberg och Ulla-Maj Wideroos.
I söndags såg en annan lista, ”För Kristi kyrka”, dagens ljus. På den finns namn som Göran Stenlund, Björn Wallén, Karin Saarukka och Matias Gädda.
När lekmännen röstar om platserna i kyrkomötet är det tre platser som ska fyllas. Åland har dessutom ett eget ombud. Traditionellt har lekmannaombuden valts med regionala listor. Senast en lista samlade ”åsiktskandidater” var inför kyrkomötesvalet år 1986, det kyrkomöte som fattade beslut om att öppna prästämbetet också för kvinnor. Den gången fanns det tre listor: två regionala, och en med kandidater för kvinnliga präster.
I år gick listan ”En kyrka för alla” taktiskt ut med att i god tid bilda en samlingslista med kandidater från alla prosterier. Lars-Runar Knuts, lekman från Åbo och tidigare kyrkomötesombud, tycker att tiden är mogen att ge upp de regionala listorna.
– Det här är fräscht och bra och absolut en utveckling i rätt riktning, säger Knuts.
Han påpekar att risken med regionala listor är att man röstar in en kandidat vars åsikter man inte alls kan stå för.
– Man bör också komma ihåg att de frågor kyrkomötet behandlar sällan är regionala. Men väljarna har en tendens att tänka lokalt och regionalt av gammal vana.
Finns det risk för ökad polarisering i och med åsiktslistorna? Så att det är svårt att vara mittenkandidat: man blir automatiskt stämplad som ”liberal” eller ”konservativ”?
– Det är uppenbart att det finns en risk att det går åt det hållet. En viss polarisering kommer listorna troligtvis att leda till. Men det kanske inte är så farligt. Grundtanken, att man har åsiktslistor, är sund, säger Knuts.
Också Björn Vikström, biskop emeritus och universitetslärare i teologisk etik vid Åbo Akademi, konstaterar att poängen med listval är att kandidaterna på listan står för en något så när enhetlig linje – bara på det sättet garanterar man att rösten går till en person som motsvarar röstarens position, även om den egna kandidaten inte blir invald.
– Sedan kan man diskutera vilken eller vilka frågor som är så centrala att de ska fungera som vattendelare mellan olika listor – teologiska skiljelinjer eller syn på i vilken riktning kyrkan ska utvecklas, säger Vikström.
”En kyrka för alla” meddelar att listan vill företräda ”den breda huvudfåran i kyrkan”, men i och med att den ”arbetar för en lösning som tillåter kyrkvigsel av samkönade par” kommer den antagligen att uppfattas som liberal.
Den andra listan, ”För Kristi kyrka”, stämplas då lätt som den mer konservativa.
Göran Stenlund, kyrkomötesombud och kandidat på listan ”För Kristi kyrka”, säger att det blev en överraskning för honom att ”En kyrka för alla” valde att samla kandidater från hela stiftet.
– I andra stift har man länge haft listor som utgått från åsikter, men Borgå stift är ju geografiskt väldigt stort, och därför har vi av hävd haft regionala listor.
Då den första listan blev offentlig fick han många samtal av personer som bad honom ställa upp. De menade att om det ska bli något riktigt val måste det finnas två listor.
– När någon satt igång en stiftsomfattande lista gör ju valmatematiken att det inte längre är någon idé att sätta upp regionala listor. Så jag tror att ingen gör det i det här läget.
”För Kristi kyrka” har ännu inget program, men åtminstone fyra kandidater: Stenlund, Wallén, Saarukka och Gädda. Man strävar efter att fylla alla de nio kandidatplatserna med kandidater från olika prosterier. Ombud för listan är Krister Mård från Pedersöre.
– Att listan heter ”För Kristi kyrka” handlar om att vi vill arbeta för att så många som möjligt ska få del av allt det goda, den välsignelse som Kristus genom sin kyrka kan ge, säger Stenlund.
