– Målet med porträttet är att det ska lyfta fram den avporträtterades position och personlighet. Jag ville förmedla en bild av en person som är avslappnad och människonära, sa konstnären Ninni Heldt då biskop Björn Vikströms porträtt avtäcktes i domkapitlet i dag.
Biskop Björn Vikström är den första biskopen i Borgå stift som väljer att inte avbildas i prästens festdräkt, alltså kaftan, utan i stället i mörk kostym och biskopsskjorta. Samma kläder bar han också när porträttet avtäcktes.
– Det är ni som gjort mig till till det jag varit, sa Vikström själv.
Han hade precis hört flera tal där olika personer innerligt tackade honom för hans ödmjuka, icke-hierarkiska inställning och villighet att hjälpa till med vad som helst som behövs.
Domprosten Mats Lindgård nämnde i sitt tal att han till en början trodde att han fick specialbehandling eftersom biskopen alltid besvarade hans e-post och samtal utan dröjsmål – bara för att småningom upptäcka att biskopen behandlade alla på samma sätt.
– Det är verkligen ”till hög, till låg, till rik, till arm”. Du har gett låg prioritet åt sådant som betonar kyrkan som maktfaktor, som betonar hierarkier och rangordning mellan människor, säger Lindgård.
Kalle Sällström, verksamhetsledare för Församlingsförbundet, berättade om en uppvaktning då han inte lyckades få barnvakt för sin ettåriga dotter. Vem var det som ställde upp som barnvakt så att Sällström skulle få dricka kaffe? Biskopen förstås.
– I porträttet ser jag framför allt en biskop jag kommer att sakna. Men tack och lov finns ju porträttet! Jag kan komma hit till domkapitlet och titta på honom, sa Sällström och rev ner en rungande skrattsalva från de inbjudna gäster som var på plats.
I samband med porträttavteckningen överräckte Heidi Juslin-Sandin, ordförande för Stiftsfullmäkige i Borgå stift, festskriften ”Lyssna, leva, förstå” (Fontana Media) till biskop Björn Vikström. Boken består av texter som särskilt vill lyfta fram biskop Björn Vikströms strävan efter dialog och möten ansikte mot ansikte.
– Boken innehåller många personliga texter, vilket är ganska ovanligt när det handlar om en festskrift av det här slaget. Det tycker jag är extra roligt, säger Linus Stråhlman, notarie vid domkapitlet och medlem i bokens redaktionskommitté.
– Själv tyckte jag jättemycket om ärkebiskop emeritus Kari Mäkinens text. Den är till ytan enkel men innehåller mycket och är alltid aktuell, säger Stråhlman.
Han tillägger att redaktionskommitténs mål var att boken inte skulle bli tungläst utan innehålla texter av väldigt varierande slag. Böner, dikter och en bildkrönika är viktiga bidrag i boken.
Boken var en hemlighet för biskopen och den hade faktiskt hållits hemlig.
– Jag kan ärligt säga att den kom som en stor överraskning! sa biskop Björn Vikström när han fick den i sin hand.
När han tackade för sina biskopsår sa han att att han tror att det varit enklare för honom att vara tillgänglig och närvarande för att han från första början meddelade att hans biskopsperiod knappast skulle bli mycket längre än tio år.
– Idag känner jag en stor befrielse men också ett stort vemod.
