"Han är den som stiger upp och hjälper till med att bära bort disken"

Kari Mäkinen, ärkebiskop emeritus
Han är en social person, mycket tydlig, och en som tar hänsyn till andra. Han är också en mycket stark teolog, en djupt tänkande, luthersk teolog, vars teologi är starkt förankrad i en nordisk, luthersk tradition.
Han är också en förnyare. Han har tydligt och konstruktivt fört fram sin egen linje och och sin egen syn. Det har han gjort också då alla inte varit av samma åsikt som han. Vad gäller frågan om samkönade äktenskap är han den biskop som verkligen strävat efter att behandla frågan teologiskt, bland annat i sin bok.
Alla kommer in i biskopsrollen med sin egen person och formar den. Typiskt för Björn Vikström har varit att hans syn på biskopsrollen varit icke-hierarkisk. Ett uttryck för det är att han ställde upp som biskop bara på viss tid, inte fram till pensioneringen.

Emma Audas, teolog
Björns linje har varit tydligt folkkyrklig. Han är också kompromissökande: Han vill ärligt se både för- och nackdelar i olika positioner. Han kombinerar också det logiska med det medmänskliga – antagligen en orsak till att hans mediala närvaro tagits så väl emot.
Han är kanske en av de mest välformulerade rösterna i kyrkomötet, och det har säkert också förstärkt uppfattningen om att frågan om samkönade äktenskap inte är en kamp mellan teologi och medmänsklighet, så som den ibland presenterats som.
Dock har han inte mycket till övers för teologiska idéer som inte enkelt låter sig konkretiseras. Hans grundposition är tydligt etisk, och teologin får långt rollen att stöda ett perspektiv som fokuserar på nästankärlek, snarare än att tränga in i de riktigt svåra frågorna. Huruvida det här är ett problem eller en styrka verkar dela människor.
Han har också kommit med ett nytt sätt att vara biskop. Han har inget behov av att göra sig själv märkvärdig. Björn har varit den biskop som stiger upp och hjälper till med att bära bort disken.

Göran Stenlund, vice ordf. Slef
Biskop Björn har varit en sällsynt energisk kommunikatör, både internt och externt. Han torde ha varit den första biskopen i vårt land med ett eget Facebook-konto. Och ingen som kontaktat honom per e-post har väl behövt vänta länge på svar.
Som biskop har han brottats med att hitta en balans mellan folkkyrkans två lojaliteter: å ena sidan lojaliteten med Bibeln och det kristna budskapet, å andra sidan med de människor som bor på kyrkans verksamhetsområde och deras mångskiftande frågor och förväntningar. Jag kan hålla med biskop Björn om att det behövs ett ständigt samtal om hur Bibeln ska tolkas i varje ny tid, i betydelsen hur den rätt ska förstås. Men det intryck jag fått är att biskopen i sin bibeltolkning alltför mycket låtit sig styras av samtidens strömningar. Då har Bibelns budskap i vissa avseenden relativiserats, rentav så att Bibelns klart uttalade nej i olika frågor har gjorts till ett bibeltolkningens ja. Och det kan inte vara rätt.
Jag uppskattar att biskop Björn framhållit att vår frälsning är knuten till Jesu person och Jesu namn, att varje generation kan frestas förbigå sådana sidor av Jesu budskap som upplevs obekväma och att det är självklart att den som är kristen ska försöka vara trogen mot Bibeln. Samtidigt har biskopen tydligt värjt sig för att se Bibelns utsagor i konkreta frågor som Guds auktoritativa budskap till oss. Därför hoppas jag att han i sin fortsatta gärning mer frimodigt ska lyfta fram det bestående och oföränderliga i Bibeln.

Jan-Erik Andelin, journalist på HBL
Han är väldigt prestigelös. I diskussioner och debatter är han inte den som hoppar till över personangrepp. Det har varit hans styrka. Han tar inte illa vid sig om man ruskar om honom eller hans ämbete.
Liksom varje biskop som uppfattas som ”liberal” har han blivit snällt behandlad av finlandssvenska medier. Han kom till ämbetet utan stor ledarerfarenhet, och det jag hört utanför media är att många konflikter blivit olösta även för honom, liksom för andra biskopar. Någon annan biskop skulle ha blivit ställd mer mot väggen.
Om man frågar vad som kommer att bli hans arv tror jag att det kommer att handla om hur man tillämpar den teologiska syn han har. Hans bok Kärlekens mångfald är ett jättebra exempel på det, och jag hoppas att den ska komma till användning också i andra kyrkor.
I den boken tillämpar han teologi, omvandlad till moral, i väldigt vardagliga frågor, frågor som gäller kärlek och parrelationer. Jag tycker han gör det väldigt stiligt. Han både breddar och fördjupar och visar hur man behöver tänka i modern tid.