Mitt namn är Jan-Erik Eklöf (45 år) och är ny i såväl det gemensamma kyrkorådet, kyrkofullmäktige som ny viceordförande för församlingsrådet i Vanda svenska församling. Förutom att jag så som jag tidigare nämnt, förespråkar ett större samarbete mellan de svenskspråkiga församlingarna, önskar jag att vi alla tillsammans uppmuntrar och understöder den frivilliga verksamheten inom kyrkan.

I Vanda svenska församling tog vi ett viktigt beslut inom församlingsrådet, då vi gjorde det möjligt för församlingsmedlemmar att ansöka om ekonomiskt stöd för verksamhet de själva initierar och genomför. Den grundläggande tanken bakom beslutet är att vi alla, förtroendevalda, personalen och våra församlingsmedlemmar, utgör det vi kallar en församling. Alla är vi lika värda.

Genom att ta med fler människor i planerandet och genomförandet av församlingsverksamheten, stärker och berikar vi vår församling.

Jag arbetar även för större öppenhet i beslutsfattningen och klara spelregler. Alla skall ha insikt i hur beslut tas inom församlingen och alla skall ha rätt att ta del av verksamheten. Vid behov skall vi även kunna prioritera, så att verksamhet som stöder de svagaste i samhället tilldelas tillräckliga resurser. 

Jan-Erik Eklöf

Tidigare publicerad i Åbu Underrättelser hösten 2010:

Så bra att du tänker efter!

Om du tycker att det är dåligt att
dina skatteslantar används till att diakonipersonalen besöker ensamma
och utslagna, håller de gamlas hand på åldringshemmet och möter vanliga
människor i svåra situationer, då är du på rätt spår. Om du tycker att
det är uselt att kantorn spenderar sina kvällar med att dra körövningar
och veckoslut med att spela vacker musik för trogna lyssnare, då ska du
sluta betala. Om du tycker att det är löjligt att gravgårdspersonalen
sköter om gräs, blommor, häckar och träd så att gravgården är vacker när
du besöker dina käras grav, då har du rätt plan. Om du ogillar att
ungdomar samlas till läger och diskuterar och funderar över livets stora
frågor just när de är som mest vilsna i sin ungdomliga yra, då ska du
dra öronen åt dig. Om du är besviken på att den skatt du betalt används
för att hålla den kyrka varm där släktled efter släktled samlats till
glädje och sorg, då är det ett enkelt beslut. Om du inte kan acceptera
att du betalar för att prästen väcks och ilar iväg när som helst på
dygnet för att hjälpa dem som drabbats av någon ofattbar, tragisk
olycka, då ska du ta ditt beslut.

Kyrkan, vår församling, är så
mycket mera än biskopar, präster, kantorer, diakoniarbetare,
ungdomsledare, vaktmästare och ekonomipersonal. Kyrkan – det är du och
jag och alla andra medlemmar. Kyrkan, vår församling, gör så mycket mer
än du kommer att tänka på när debatten går het i media.

Så bra att du tänker efter och kom ihåg att störst av allt är kärleken.

Det finns en bild som talar gott till mig. Det är kyrkan som ett skepp seglande över ett växlande hav. Det må storma eller vara lugnt. Skeppet har ändå sin klara riktning, sina segel och ett roder som håller. Men det verkar som om skeppet får bättre fart och hållning när det stormar. Besättningen aktiveras och flera i nöd söker sig till det. Vissa betraktare tror det ska gå under. Utan Guds säkra hand vid rodret skulle det visst vara förlorat!

Så lever kyrkan här med sin samtid och påverkas och påverkar på olika sätt. Vi har aktuella diskussioner om tolerans, ansvar,
understöd, medlemskap, ekonomi och fastigheter. Människor är berörda och reagerar på både uttalanden och konkreta beslut. Det är en utmaning att kunna möta människor och deras behov och engagemang på ett ansvarsfullt sätt. Och det är en utmaning att slå vakt om det som är okränkbart och heligt inom kyrkan. Den brist som aktualiseras, på förtroende, pengar eller barmhärtighet, kan dock bli en källa till kreativitet, till nytänkande och en överraskande god förändring. Kyrkan står för ett annorlunda perspektiv och kan skapa en sann hållbar utveckling!  

Som aktiv inom församling och kyrka sedan unga år, har jag alltmer insett den unika gemenskap kyrkan är. Den är både global och lokal, både historisk och aktuellt närvarande, både samhällsengagerad och djupt personlig. Den bär en stark tradition men måste också leva lyhört i förnyelse.

Jag tror på kyrkan som en öppen, omsorgsfull och engagerad gemenskap att växa i. Jag tror på kyrkan som en trygg närvaro, som en utsträckt hand och som en nära röst med ett trovärdigt budskap. Jag tror på kyrkan som skapad, utrustad och bevarad av Gud själv.

Jag vill vara en del av denna kämpande kyrka och göra det jag kan för att Guds vision ska förverkligas. Det innefattar att lyssna, begrunda och samverka för att fatta goda beslut. Det gäller att värna om människovärde och uppbyggande verksamheter. Det gäller även att vårda kyrkans viktiga byggnader och skapa lämpliga utrymmen för olika verksamheter. Därför ställer jag mig till förfogande i valet till stiftsfullmäktige.

Jag är dipl. arkitekt och har som egen företagare fått arbeta med både offentliga och privata planeringsprojekt. Alltmer har jag dock engagerats i uppdrag som gäller kyrkor, församlingshem och lägergårdar. Det är inspirerande att få bli en del i den process som bygg- och renoveringsprojekt i en församling innebär. Att få lyfta fram det värdefulla som redan finns och att
skapa livsbejakande miljöer. Att låta tradition, förkunnelse, kultur och konst samverka till en uppbyggande helhet.

De senaste 30 åren har jag både på Åland och i Hangö fått varit aktiv på olika sätt i församlingslivet som prästfru, söndagsskollärare, musikklubbledare, familjegruppledare, alphakursledare och körsångare. De senaste fem åren har jag som förtroendevald varit medlem i samfällighetens gemensamma fullmäktige, varit viceordf. i sv.församlingrådet och ordf. i diakoni- och missionsdirektionen. I vårt prosteri har jag fungerat som ordförande i Raseborgs kyrkosångkrets och inom stiftet har jag varit med i arbetsgruppen för den nya musikstrategin. Som röstberättigad i de två senaste biskopsvalen har jag engagerat mig i kyrkans vägval och framtida innerlighet, trovärdighet och kommunikation.

Född 1950 i Helsingfors, uppväxt och studier i Stockholm, Bromarfbo alla somrar, arkitektjobb i Schweiz, Västnyland och Åland,
volontärjobb i Portugal. Bor i Villa Ina nära havet i Hangö med min man Henrik och en katt, fem vuxna barn på olika orter i fyra länder.

Gunnel M Helander , Hangö                                          

Hej jag heter Stig Nyberg från Tenala församling i Raseborgs kyrkliga sammfällighet gift 2 barn 4 barn barn pensionerad jordbrukare 66 år, invald i Tenala församlingsråd vald till viceordfö. ledamot i samfällighetens fullmäktige samt gemensammarådet sitter för närvarande i en arbetsgrupp som skall utreda samfällighetens ekonomi och komma med ett åtgärdsprogram. Har deltagit i församlingsarbetet över femton år som förtroendevald.

Är invald som lekmannamedlem i sittande Stiftfullmäktige och ställer upp för omval om jag får förtroende, det har varit en intresant och lärorik period med många fina diskussioner och en bra sammanhållning. Jag tycker att Stiftfullmäktige har funnit sin plats och sitt uppdrag i Borgå stft, mycket tackvare vår ordfö. Lars-Runar Knuts, jag gillar hans ide att hålla aftonskola kvällen före mötet så att vi kunnat diskutera oss samman kanhända blir ordinarie mötet kortare så. Själv har jag skrivit ett initiativ till Stiftfullmäktige om nya begravningslagen som jag tycker är orättvis mot våra medlemmar i folkkyrkan. Folkkyrkan passar mej bra jag räknar mej själv som liberal, trivs att gå i kyrkan och besöka gudstjänsten förståss kunde det bli oftare ! Den stora utmaningen för nästa period blir nog ekonomin och kommunfusionerna där kyrkan tvingas med oberoende om den vill eller ej ofta med finsk majoritet som följd, här borde det bli en förändring så snabt som möjligt om vi skall kunna behålla vårt svenska Stift. En God fortsättning på det Nya Året och hoppas att alla röstberättiga utnytjar sin rösträtt den 13 februari, men före dess så ses vi i Vasa på kyrkodagarna.

Hejsan,

Jag heter Jan-Erik Eklöf (45 år) och valdes 2010 som ny medlem in i Vanda svenska församlingsråd från listan Kyrkan mitt i byn. Namnet på vår lista beskriver ganska långt vad jag står för. Kyrkan måste finnas med i vardagen och synnas där var människorna befinner sig. Vi får inte vara rädda för ny tankar och idéer som hjälper oss att nå våra nuvarande och lockar till oss nya medlemmar. Ett bra exempel på nytänkande är det nya bygget vid Kampen i Helsingfors, som jag tycker att är en lysande idé.

Jag har under 2011 även suttit med i det gemensamma kyrkofullmäktige och kyrkorådet. Inom samfälligheten har jag blivit uppmärksammad på hur mycket ekonomin styr vårt agerande inom kyrkan. Rädslan för en dålig ekomomisk utveckling inom samhället och kyrkan har lamslagit människornas förmåga att utveckla verksamheten, att förbättra verksamhetsförutsättningarna inom församlingarna. Naturligtvis måste vi vara realister när det gäller vår ekonomi, men vi får inte tillåta att domedagsprofeters utsagor om framtiden dominera diskussionen om kyrkans framtida verksamhet.

Om vi inte vågar satsa på kärnverksamheten, utan lägger all energi på fastighetsförvaltning och uppbyggandet av en enorm kassareserv är vi ute på farligt vatten. Vi stopppar inte "flykten" från kyrkan genom att glömma bort våra medlemmar. Vi får inga nya medlemmar om vi inte vågar utveckla verksamheten och skapa nya verksamhetsformer. Kyrkan mitt i byn betyder så som jag ser det att människan alltid står i centrum - inte strukturerna, inte ekonomin.

Jag tror även på att ett djupare samarbete mellan de svenskspråkiga församlingarna skulle gagna kyrkan. På mitt första prosterimöte märkte jag hur viktigt det skulle vara med att de svenskspråkiga församlingarna skulle bedriva ett mer strukturerat samarbete. Jag är övertygad om att vi genom samarbete kan se till, att våra resurser används effektivare och att servicen till våra församlingsmedlemmar blir bättre.

Jan-Erik Eklöf
Vanda svenska församlingsråd, viceordförande