Påståendet kunde gott punkteras när vi nästa år firar 500 år sedan Martin Luther spikade sina teser i Wittenberg.
Suckarna är ett eko från sociologen Max Webers förklaring till att kapitalismen uppkom just i den västerländska kulturen. Den protestantiska etiken, säger Weber, men han kunde ha varit noggrannare: Ångesten över den kalvinistiska läran om predestination. Att lyckas i sitt arbete (och säga nej till allt som luktar nöje) ansågs vara ett tecken på att man hörde till de utvalda. Den lutherska läran om frälsning av nåd allena ger inget motsvarande imperativ.
Den amerikanska författaren Barbara Ehrenreich skrev för något år sedan, i kölvattnet av bolånekrisen, en skarp vidräkning över det positiva tänkandet som fenomen. Hon drabbades själv av cancer och i samma veva av kravet att inta en positiv attityd. Fokusera på att du blir frisk – då blir du det. Om du inte blir frisk, tja, då har du inte fokuserat tillräckligt utan släppt till negativa tankar.
Det positiva tänkandet har utvecklat en motivationsindustri som omsätter miljarder. Du kan få allt du vill ha om du bara tänker positivt. Motivationsindustrin har drabbat också affärsföretag som tidigare grundade sina beslut på grå analyser man lär ut i handelshögskolor. I dag hyr man in coacher och delar ut motivationslitteratur åt sina anställda. Kritiker som pekar på riskerna med att ge huslån åt folk som knappast kan återbetala sin lån stämplas som”bärare av negativa tankar”.
I amerikanska megakyrkor är budskapet oftast att Gud vill att du ska bli rik, ibland med pastorerna själva som talande exempel. ”Du åstadkommer det du ser i dina tankar, tänk framgång och seger.”
För positivt indoktrinerade bankmän innebar de så kallade subprimelånen åt folk med osäkra inkomster inte en risk utan en möjlighet. För låntagaren i megakyrkans bekväma stol var det Gud som fick banken att strunta i min låga kreditvärdighet och välsignade mig med mitt första hus. Bolånekrisen chockade som bekant hela världen. Banker gick omkull, fattiga förlorade sina hem. Slutresultatet blev att ”USA:s fattiga skrev ut en miljardcheck åt landets rika” som ökade sin andel av landets förmögenhet.
När Ehrenreich skriver om den amerikanska optimismens mörka rötter hittar hon, liksom Weber, ångesten över den kalvinistiska predestinationsläran. Men under ett par hundra år hinner mycket hända. Den stränga Gud som krävde svavelosande predikanter och en ständig rädsla över att inte höra till de utvaldas skara förvandlas med åren till alla goda gåvors givare, till det positiva tänkandets postorderfirma.
Positivt tänkande och livet under predestinationsläran har en gemensam kärna. Det krävs en oavbruten vaksamhet mot det som förr kallades synd och dåligt sällskap och i dag kallas negativa tankar och kritiska personer. Ett ständigt krav på att granska sig själv. Om du får det du vill är det dig själv du har att tacka, om det går dig illa är det du själv som inte håller måttet.
Det passar perfekt i kapitalismens värld. Men lutherdom är det inte.
