Kyrkpressen.fi

Så här tycker man om små människor

28.02.2013

På semestern: expediterna i den lite snofsigare klädaffären på turistorten glider ointresserat förbi mig. Inte för att jag vill att de ska vara intresserade av mig heller, men till och med i Finland hade de i motsvarade situation vänt sig till mig och frågat om de inte kan hjälpa till med något. Min lilla son har jag placerat i en stol och jag hoppas att han ska hållas stilla, ens en stund.

Jag vänder mig om och ser honom skina som en sol. Han har fått godis. Obemärkt har en av de svala damerna tagit sig fram till honom och gett honom en muta.

Samma situation återkommer på restauranger och på besök hos doktorn. Vår son ogillar i allmänhet kontakt med främmande vuxna. Han vill inte bli tillfrågad hur gammal han är eller hurdan glass han tycker om. Han kastar mörka blickar på folk och vänder ryggen till.

Här blir det annorlunda. Han fnittrar åt dr José F. Han blickar intresserat mot kyparna som är unga och stiliga män men sveper förbi för att rufsa honom i håret, kolla in hans leksaker eller kalla honom för nånting lustigt. Vad vet de här människorna om barn som vi inte vet i Finland?

De vet att barn ska charmas snabbt och diskret, som vuxna. De vet att barn inte vill bli utfrågade. De vet att det värsta barn vet är att greppas i ett vänligt skruvstäd för att en vuxen fått för sig att hon ska ge dem lite av sin tid.

De verkar inte kräva något särskilt för att tycka om ett barn. Blott en sak: att man är liten.

Sofia Torvalds

Om spåntak och cancer, ensamhet och kärlek

Personligt. Då hon fick sitt drömjobb tackade hon ja – sen blev hon diagnosticerad med cancer och sa upp sig. Plötsligt kände hon sig också väldigt ensam. Elin Nylund tror inte så mycket på att göra upp en tioårsplan för livet, men hon vet att det alltid blir kväll, hur tung dagen än varit. Det är en tröst. Kanske till och med nåd. 11.7.2025 kl. 13:41

Om spåntak, ensamhet, cancer och kärlek

Personligt. Då hon fick sitt drömjobb tackade hon ja – sen blev hon diagnosticerad med cancer och sa upp sig. Plötsligt kände hon sig väldigt ensam. Elin Nylund tror inte så mycket på att göra upp en tioårsplan för livet, men hon vet att det alltid blir kväll, hur tung dagen än varit. Det är en tröst. Kanske till och med nåd. 11.7.2025 kl. 12:54

Kören som förbättrar världen – en kaffekopp, sång och gudstjänst i taget

FÖRSAMLINGSLIV. Då Pedersöre församlings manskör samlas till övning pratar de väder, vind och världsförbättring över laxsmörgåsen i pausen. Men då de sjunger är det allvar. – Det är inte alltid så lätt för karlar att prata om tro, men sjunga går bra, säger Henrik Östman. 2.6.2025 kl. 16:37