Varannan saft, varannan kaffe

Borgå stifts hundraårsjubilerande kulminerade häromveckan med stiftsdagar i Borgå. Det var en späckad helg med många programpunkter, men när Kyrkpressen på söndagen efter den avslutande högmässan bad ett antal deltagare lyfta fram vad som varit helgens stora behållning var det en sak som de flesta återkom till – den svenska ärkebiskopen Martin Modéus festföredrag.


Festföredraget hade många goda poänger och finns att läsa i sin helhet på Kyrkpressens webbplats. En av Modéus huvudpoänger handlade om generationsöverskridande församlingsliv. Han inledde med att konstatera att Svenska kyrkan – trots att motsatsen ibland hävdas – fortfarande når många barn och ungdomar, och att det finns en möjlighet att också framöver bygga församling på detta faktum. Men Modéus menade att man idag i alltför stor utsträckning ”boxar” in verksamheten för barn och ungdomar enligt ålderskategori.


Han tog som ett fiktivt exempel lille Pelle som vandrar genom församlingens verksamhet, först via den öppna förskolan och sedan i tur och ordning via minior- och juniorverksamhet, konfirmandarbete och sedan ungdomsarbete. När Pelle är i 20-årsåldern finns plötsligt ingen given verksamhet för honom. Modéus konstaterade att modellen med att bara ha åldersbaserat arbete åtminstone delvis är kontraproduktiv, om man vill tänka församlingsbygge och långsiktig växt i tro och liv. När ungdomar kommer till 20-årsåldern tar deras linje slut. Modéus konstaterade att man, som man gör i barn- och ungdomsarbetet, aldrig skulle starta en grupp för 58–63-åringar. Men i ungdomsarbetet blir svårigheterna synliga först när ungdomarna lämnar tonåren, och då är det för sent att byta tankemodell. Att i det läget säga åt en 20-åring att det är gudstjänsten som gäller framöver fungerar helt enkelt inte.

Hans råd var i stället att fundera över vilka verksamheter med olika åldrar som målgrupp som kan pågå samtidigt i samma hus och jobba utgående från de möjligheter det ger.

Den lösningsmodell Modéus lyfte fram handlar om att församlingarna borde börja jobba mer generationsöverskridande – och då inte genom att skapa någon ny verksamhetsform. Hans råd var i stället att fundera över vilka verksamheter med olika åldrar som målgrupp som kan pågå samtidigt i samma hus och jobba utgående från de möjligheter det ger. Barn och unga ska kunna bli vänner med medelålders och gamla redan från låg ålder, men då måste man skapa situationer där det går att duka varannan saft och varannan kaffe, konstaterade Modéus. Målet bör vara att bygga vänskapsband, och ibland är det viktigare att spela krocket tillsammans än att vara djupsinnig tillsammans.


Det är lätt att hålla med om Modéus analys. Frågan är om det ändå inte borde vara gudstjänsten som kunde vara den generationsöverskridande mötesplatsen i många församlingar. Men då skulle det också krävas att vi som är äldre var beredda att ta ett steg tillbaka och låta gudstjänsten formas mer enligt ungdomarnas villkor. Är vi beredda att göra det?