Att tillverka mera pengar – när företagarens kall ska rädda nationen

I FINLAND tjänar företagare i snitt 3 300 euro i månaden, medan löntagare har 3 700 euro. Företagarna jobbar längre dagar och har kortare semestrar. De kastar sig ibland i bilen när som helst på dygnet för en viktig kund.

Många företag är små. Hela 92 procent i Finland har mindre än tio anställda. Två tredjedelar av företagarna i Finland jobbar helt ensamma: hantverkare, kulturarbetare, bokförare. Ifråga om inkomster ligger långt fler företagare än löntagare i den lägsta tiondelen, decilen.

Den gamla samhällskartan med höger och vänster blir lite konstig här ibland. Företagandet placeras svartvitt och dogmatiskt enligt kapital och arbete, givare och tagare.

Den politiska högern har tagit sig an företagarna. Vänstern är inte är så intresserad av en stor grupp människor som tjänar under 2 000 euro i månaden och som gott kunde funka ideologiskt som äkta utsatta.

VI FICK EN ny regering. Partierna i den körde, som alltid i val, igenom sin samling berättelser, narrativ. De blev till sist sanningar som folk röstade på. Det var det där att Finland är orimligt skuldsatt, och att vi måste hårdspara. Och det där att våra företag är Finlands motor och behöver mera spelrum och löst kapital.

Ingetdera påståendet är ju förstås helt sant. Flera EU-länder är skuldsatta som vi. Och det offentliga – skolor, social- och hälsovård eller rättsväsende – är minsann en motor de också. Utan dem kommer inte människor på jobb ut bildade, friska och trygga, gratis för både stora företag och små.

Regeringen ska nu i snabb takt göra det lättare för företag och företagare att anställa och säga upp. Bra så. En av de största trösklarna för en företagare är att våga ta in sin första anställda. Och att därefter föra ”lokala förhandlingar” om hur man bäst ska jobba ihop. Funkar det inte är företagaren snabbt i konkurs.

Genom att minska på bidrag och stöd för väntar regeringen att flera finländare ska bege sig ut på vägarna, som det heter, för att vara tillgängliga för jobb som behöver utföras i dessa företag.

SAMTIDIGT kan man ställa frågor om det finländska företagandet. Ett tredje vinnande narrativ i valet var att det går så mycket bättre för Sverige. Underförstått: våra skatter, bidrag och byråkrati i Finland hämmar affärerna.

Färre har ställt frågan tvärtom. Kanske vårt företagande är sämre än Sveriges? Motorn klenare. Företagande och firmakultur i snitt inte lika bra. Är det säkert att mera pengar i omlopp faktiskt skapar mera välstånd åt alla via företagen? Här förhåller även samhällsekonomer sig till den så kallade marknaden som till vädret – det blir som det blir.

Vi har smålett åt hur man ältar, vevar och fikar med personalen i svenska företag. Medan vi kanske är låsta i den ganska husbondsaktiga roll finländska företagare har, ifråga om synen på sig själva kontra sina anställda.

VI HAR TIDIGARE i Kyrkpressen frågat efter en pengarnas, mammons teologi. Vi behöver i dagens samhälle också fråga om det finns en företagandets teologi.

Finns det på kristen grund en människosyn som kan gå genom ett företag: frihet, ansvar, kreativitet, omsorg? Eller är det Jesus is Jesus, business is business som gäller?

.